Långsint sambo

Du kan inte göra annat än att prata med honom om det. Och så skulle jag råda dig till att när du åker hem till dig faktiskt invänta en ursäkt hädanefter, annars signalerar du att det är ett ok beteende.

Tack, det har jag gjort men även det sitter långt inne.
Hur ska jag nå fram?

Förklara kanske hur det får dig att må när han beter sig så där? Rent känslomässigt alltså.

Har prövat med det, och det är svårt att nå fram med sånt också. Tyvärr. Han är verkligen INTE som andra män, jag tidigare träffat. Jag brukar "nå fram" men med denne man är det svårare. Han är sjukt envis, som jag också kan vara. Men jag känner att jag är empatisk och han inte lika. Så med känslor är det svårt att nå honom.

Familjeterapi?

Sånt vägrar han. Han fattar inte poängen säger han.

Fasiken han låter ju helt dum i huvudet när jag beskriver honom, MEN han har en rad andra kvaliteer, som tur är .

Sånt vägrar han. Han fattar inte poängen säger han.

Fasiken han låter ju helt dum i huvudet när jag beskriver honom, MEN han har en rad andra kvaliteer, som tur är .

Sånt vägrar han. Han fattar inte poängen säger han.

Fasiken han låter ju helt dum i huvudet när jag beskriver honom, MEN han har en rad andra kvaliteer, som tur är .

Då får du ställa in dig på att han är sån. Grejen är den att han inte ens vill förändra sig, fast han naturligtvis fattar att det sårar dig, vad tycker du det säger om honom? Hur bra han är? Är det ok att ha en rad bra kvaliteter men ändå bete sig så där...? Gilla läget eller lämna, det är de två valen när man kommer till kritan, för den bästa lösningen att leva på jämna villkor finns ju tydligen inte.

Ja, du säger det tydligt och bra. Det är sant. Men vissa saker ändrar han på som han vet att jag tycker är sjukt jobbiga, och vissa är han helt principfast på, tyvärr.
Gaaah, vad svårt!!

Då är frågan, de där sakerna han vägrar ändra på, är det saker som är viktiga för dig eller inte? Där nånstans måste du börja ta ställning till hur mycket han får sin vilja igenom och hur mycket du vill kompromissa med.

Mitt råd är att helt enkelt låta honom tjura för sig. Visa på alla sätt att detta INTE kommer påverka ditt mående

Låt honom vara den som tar kontakt med dig.

Det du kan säga till honom är att du åker till ditt och han sedan kan återkomma när han är färdig med sitt fåniga beteende.

Det sista man ska göra är att låta personen ta "makten" genom att låta personen veta att han/hon nått sitt mål, att få den andra må dåligt.

Låter precis som mitt ex.

Jag ruttnade helt till slut när jag insåg att relationen tog mera kraft en den gav. Då gav jag upp.

Låter precis som mitt ex.

Jag ruttnade helt till slut när jag insåg att relationen tog mera kraft en den gav. Då gav jag upp.

Jag har tyvärr inga tips. Men tar relationen mera kraft en den ger är det inte värt det.

Men varför då välja en sån man som partner? Han är som han är och lär inte ändra på sig i den åldern. Hitta en mer positiv partner istället!

Eftersom han vägrar kompromissa och jobba på det du upplever som ett problem är ju frågan om du kan stå ut med det och hur länge? Ni kommer ju få förbli särbo ( vilket är helt ok om det du inte vill vara sambo) så du har någonstans att ta vägen när han surar i dagar . Vad händer om du inte tar kontakt och säger att han höra av sig när han surat klart när du åker hem till dig?