Äntligen dags?

I tolv år har jag längtat efter barn. Jag har varit redo länge men mitt ex ville inte (vilket jag är glad för i dag) och min man vill av praktiska skäl inte ha barn förrän tidigast 2021. Och nu är det äntligen dags. Jag slutade med p-piller i februari och har haft mens två gånger.

Mitt problem? Jag är livrädd för att det inte ska gå och kan inte tänka på något annat än att försöka bli gravid. Jag håller på att bli som besatt.

Hur gör ni andra som också längtar och försöker för att hålla huvudet kallt och fokusera på sitt vanliga liv?

Förstår dig. Vi började försöka i januari och första-andra månaden blev jag besatt. Nu har det lugnat sig faktiskt och tror det kom ifrån att jag märkte hur jobbigt det var att vara "besatt" och när det tog upp hela tankeverksamheten. Så tror jag undermedvetet tröttnade på att tänka på det hela tiden haha. Tror inte på att bara försöka intala sig själv att inte tänka på det, för det fungerar nog inte. Men kanske att ha ett långsiktigt tänkt, typ "innan december hoppas jag att jag är gravid" och inte hetsa varje ägglossning och prata om det (min sambo tyckte ja var jobbig med full förståelse haha).

Äntligen dags?

INNEHÅLL