För mig har varje graviditet och förlossning stämt ihop med hur barnet sedan visat sig vara. Helt slump såklart, men ganska komiskt ändå..
Det enklaste barnet (Tvåan, en kille) var en enkel förlossning utan illamående, viktuppgång, halsbränna och smärtor. Förlossningen kom igång av sig själv en morgon av att vattnet gick och därefter gick allt enkelt. Kom ut utan hjälp, utan smärtlindring. Amning kom igång direkt och allt gick som på räls därefter med.
De två mer krävande barnen (personlighet med mer vilja, mer ilska, mer högljudda, mer känslor.. allt fantastiskt men förstås mer krävande hehe), behövde igångsättning och graviditeterna hade jag besvär med illamående, viktuppgång, halsbränna, smärtor etc.
Tjejen, min tredje, var den absolut svåraste graviditeten och förlossningen mentalt. Med pojkarna mådde jag bra psykiskt, men med tjejen fick jag kämpa hårt för att hitta mig själv mitt i allt. Hormonerna var bara all over the place. Mer ångest, trista känslor, nerstämdhet. Så hade jag inte med killarna. Så för min del har jag spekulerat i om det ändå påverkas av könet man bär på. Men ändå inte. För mig var det nog så. Men. Det är ju ändå så olika för alla människor.