HJÄLP. Hur samarbetar ni i er familj? Är detta normalt?

Han diskar och tvättar och gör mycket renoveringar. Fattar du inte att det och hans säkert 60tim arbetsvecka är hans sätt att visa kärlek? Sen att du tjatar på honom gör ju inte nåt bättre.

Du skriver att han är egenföretagare. Hur lång arbetstid har ni båda?

Jag har som er att det är jag som fixar med allt. Mannen är sjukskriven och väldigt dålig. Men det finns saker han skulle kunna göra men fullständigt struntar i att göra.

Hur i hela friden kan ni känna lust till dejtkvällar och sex? Det har jag tappat för länge sedan.

Allt blir så oattraktivt

Känner mig instängt i detta förhållande, det är inte kul längre :(

Hur vet du att jag tjatar på honom? Det är väl klart jag förstår att han visar kärlek genom det, men det är ju också svårt att samarbeta med någon som inte kommunicerar. Svårt att underlätta för varandra om man inte pratar, svårt att dela på bördor om man inte pratar. Det är ju det som är min huvudfråga: hur samarbetar och kommunicerar ni?

Och när vi träffades var det inte på samma sätt. Då fanns där uppskattning, kärlek och allt. Det är när vi fick barn som allt fucka ur. Möjligen för att män är själva som barn och inte förstår vad föräldraskapet innebär och tappar fullständig kontroll på både relation till sin sambo och barn.

När ni träffades uppvaktade han dig. Nu har han dig och arbetar hårt för dig och ert barn, vilket du inte verkar uppskatta. Ni har också varit på familjerådgivningen där ni träffat nån som tror att pengar växer på träd och som nedvärderade allt vad mannen gör. Där lärde du dig att män är som barn.

Inse att ni har en familj och att förälskelsetiden är över. Säg till din man att du vill ha en present varje fredag. Inga antydningar utan klarspråk.

Eller också gör du slut för att du inte klarar ett vuxet förhållande.

Ni behöver inte kommunicera, du sköter ju allt. 

När jag läser din ts så förstår jag fullt ut att han blir passiv, det känns som om du anstränger dig att ligga steget före hela tiden.

Du driver på din drömbild av hur ett förhållande ska va, men tyvärr så glömmer du bort att det finna ytterligare en inblandad person som har sin uppfattning om saker och ting. 

Du ligger på som fan, sen blir du irriterad att inte han stressar ännu mer för att hinna före dig. Varva ner, saker och ting brukar ordna sig ändå i slutänden.  

Eftersom du passiviserat honom så får du nog berätta för honom att from nu så lägger vi förskoleschemat var annan gång osv. 

Ja stackarn. Inte kan man väl förvänta sig av en vuxen man att ta lite initiativ här i livet eller vis lite spontan omtanke? Eller?

Jag arbetar 40h/vecka. Vad har det med saken om kommunikation att göra?