Anonym (Björn) skrev 2020-04-25 23:05:31 följande:
? För vi pappor kan inte ta hand om barn eller? Den prio-ordningen måste väl enligt ditt resonemang gälla oss pappor också? Vilken frisk vuxen människa orkar inte med ett barn och hushållssysslor under en begränsad period? Hur fan ska ni lösa livet med en nyfödd då? Prio 1 måste vara att orka med en jobbig graviditet. Orkar hon jobba lite är det kanske bara positivt för måendet och därmed alla inblandade på sikt.
Ok, jag gör ett försök att förklara hur jag menade.
För en ettåring som inte förstår varför någon inte orkar, hur länge det varar och dessutom oftast inte är så himla lätta att få kvalitetstid med utan att vara iaf lite aktiv så hade jag valt att fokusera den lilla energin jag kunde uppbåda på min kontakt med barnet. För barnets skull. Säg att mamman när hon blir lite bättre orkar bada med barnet 20 minuter på kvällen och kanske mysa med kvällsflaska eller något liknande.
Innan man får ihop iaf en timme per dygn av ork att vara nära barnet så hade jag inte ens funderat på jobb och även om mamman skulle orka jobba men sen inte alls orkar med barnet så tycker jag inte det är värt det (där kanske FK gör en annan bedömning).
Jag menar inte att mamman ska ta huvudansvaret för barnet, verkligen inte men för barnet och hennes skull ha ork att vara med barnet en liten del av dygnet iaf varje dag.
Samma resonemang för sjuka pappor.
Så därav min tanke, först barnet, sen jobbet, sen hemmet och gissningsvis kommer hon aldrig komma till hemmet under den här graviditeten.
Sen blir det så att orkar hon ta vissa stunder med barnet så avlastas pappan vilket inte är syftet men en bieffekt som är positiv den med.
