Hur ska jag ta mig ur svackan???

För ett par månader sedan mådde jag bättre än jag någonsin har gjort förut. Gick några gånger i KBT-terapi under vintern vilket verkligen gjorde underverk. Men så hände saker under våren, framförallt Coronaviruset. Jag blev själv sjuk med symptom på Corona (fick inte testa mig) så blev isolerad ensam i lägenheten i 5 veckor vilket var jobbigare än väntat. Ensamheten var oerhört jobbig och självkänslan sjönk som en sten. Trots att jag åt nyttigt mestadels så gick jag även upp ca 3-4 kg (oundvikligt för mig som alltid fått kämpa med vikten) och konditionen försvann totalt - ett rent kroppsligt förfall! Samtidigt hade jag det lite struligt på kärleksfronten och kände mig plötsligt som den mest ensamma människa på jorden som dessutom var oerhört ful och äcklig. Och så har det fortsatt. Allt bara känns nattsvart. Jag vill bara äta, och äta, och äta. Har ingen motivation till nåt alls och ser ingen ljusning, inget positivt i nåt.

Jag förstår rent teoretiskt att jag behöver komma igång och träna igen (svårt att hinna med som ensamstående med barn), träffa folk, fortsätta meditera och jobba med mitt självledarskap - allt detta VET jag gör gott. Men just nu är det jobbigt att ta tag även i sånt där. Gick med i tinder och badoo igen för att få hjärnan på annat och kanske lite bekräftelse eller något som gör vardagen lite mer spännande, men det säger bara STOPP i mig. Ingen är intressant, alla har något "fel" eller så är de för bra för att jag skulle våga swipa höger. Känner mig totalt omottaglig för närhet, trots ensamheten. Inser att det beror på att jag har känslor för någon som det förmodligen aldrig kommer bli seriöst med och jag är livrädd för att bli sårad igen.

Behövde bara skriva av mig lite, men framförallt undrar jag om någon har något tips på hur jag ska ta mig ur denna svacka?? Hur ska jag tänka? Hur ska jag orka ta tag i det som jag vet får mig att må bra???