mhansen skrev 2020-04-21 12:52:25 följande:
Jag vet det innerst inne, som jag svarade ovan så börjar man ibland tvivla på sin egen uppfattning av situationen, överkänslig eller sömnbrist som gör att man inte tänker klart.
Men när jag sen får orden ur min mun vet jag ju att det inte är jag som är ?galen?
Sa till honom igår att han visste om när vi träffades att jag går genom eld och vatten för mina barn och jag struntar i vad som kommer emellan. Även om det är han!
Mina barn ska ha ett tryggt hem hos mig! Punkt.
Förstår exakt hur du menar. Det är ju så det blir när man befinner sig i en destruktiv relation. Det vill säga, att det destruktiva normaliseras steg för steg och man börjar uppfatta det som "inte så farligt" fast man reagerat som sjutton om man såg samma situation utifrån. Ofta är det ju också så att varje enstaka händelse kanske kan ursäktas, det är mönstret som inte går an. Men när man ska försöka ge sig på mönstret kokar det ner till de enstaka händelserna och då är man tillbaka i loopen att just den grejen kunde ju berott på det och det.