Han stöter bort min dotter

Ok, en sak: parterapi. Parterapi och det snabbt! Via kommunen, gärna någon med inriktning på bonusfamiljer. Jag har själv fått mitt första barn med en man som har barn sedan tidigare. Min relation med hans barn blev sämre efter att jag fick ett eget barn. Jag tyckte att bonusbarnet behandlades bortskämt och att hen tog allt fokus från parrelationen. Hemskt, men sant. Jag fick även en förlossningsdepression de rstqmånaderna med bebis. Det kanske din sambo har? Det är INTE ok att han är hård mot din dotter men inte mot din son. Absolut inte. Och det kommer inte att bli bättre med tiden, om ni inte pratar om det på ett bra och konstruktivt sätt NU. Står din dotter dig extra nära? Närmre än sonen? Kanske sover hon i din säng tex? Detta var ett stort problem för mig med mitt bonusbarn. Jag blev svartsjuk. Dessutom var det att hen blev så otroligt bortskämd och inte klarade någonting själv. Så som det kan bli med barn som bor varannan vecka. Det kan också vara så att din sambo klickar bättre personlighetsmässigt med din son. Men det gör det inte ok att bete sig som ett svin!

Du får helt enkelt säga till honom att antingen så börjar ni i parterapi omgående eller så flyttar ni isär NU. Hans beteende mot din dotter är oacceptabelt. Det spelar väl ingen roll om han är förstående när andra är i närheten, hos en parterpaeut kan du lufta dina bekymmer oavsett och han kommer att behöva sitta i rummet och lyssna inför en tredje part. Men räkna med att behöva lyssna till hans version också - att han tycker att du uppfostrar din dotter för slappt och att han har svårt för vissa av hennes sidor p.g.a. det. Han kommer att behöva förändra sitt beteende och du också. Om ni ska leva ihop. Att leva i bonusfamilj är SVÅRT! Din sambo behöver inte älska din dotter eller ens tycka speciellt mycket om henne - så länge han beter sig respektfullt mot henne och är schysst mot henne. OCh ni behöver tid som PAR, även om din dotter är med. Det kan bli så att det barn som står en närmast hamnar i clinch med en ny styvförälder.

Men återigen: testa parterapi! Kommunen har billig parterapi med korta köer. Man kan ofta få tid samma vecka och det kostar 260 kr - 350 kr per tillfälle. Du säger att detta har pågått i fem månader ca och då GÅR det att vända skeppet. Har ni haft goda relationer tidigare?

Men vänta lite här nu...du skriver att du har varit ihop med den här killen i TVÅ ÅR. Och ni har redan en fem månaders bebis så du borde ha varit gravid under ena halvan av dom här två åren. Och nu vill du separera igen, med en fem månaders bebis i ekvationen. Utan att gå i parterapi. Du har redan gått igenom en separation med barn. Det här blir din andra. Går det inte väldigt snabbt i vändningarna för dig? Jag försöker inte ursäkta din sambos beteende. Han behöver vakna upp och skärpa till sig rejält om ni ska fortsätta. Bara säga att ge det en chans i parterapi innan ni bestämmer er definitivt. Bonusfamilj är supersvårt att rodda, svårare än kärnfamilj. Din sambo kanske har drabbats av en förlossningsdepression (något även män får). Jag stannade kvar i min bonusfamilj och vi har gått i parterapi. Det har varit GULD värt. Även om vi skulle separarera så har vi mycket bättre förutsättningar att samarbeta numera för vi förstår varandra. 

Ett vanligt problem för styvföräldrar är att ens partner är otillgänglig varannan vecka och helt fokuserar på sina barn sedan tidigare. Det blir inget sex den veckan t.ex. och knappt något tid för dom vuxna att prata på tu man hand. Detta gör att parrelationen långsamt blir sämre, för ingen orkar ha en distansrelation med sin vuxna partner varannan vecka i längden. En lösning som man kan använda sig av är att avsetta 15 minuter om dagen som par under den veckan man bor med alla barn. Då man inte pratar om problem eller logistik i familjen utan bara är med varandra, gosar lite eller tar en kaffe ihop. För att vårda parrelationen. Detta kan man även förklara för bonusbarnen och de gemensamma barnen att man behöver. På så sätt visar man att den vuxna relationen är viktig och signalerar till barnen att man tar hand om varandra. Ett par som är glada i varandra har MYCKET större förutsättningar att samarbeta i en familj.

Jag håller helt med om detta inlägg. Ingenting är svartvitt och det fungerar inte att bara lämna varandra så fort man fått en bebis och problem.

Mycket bra inlägg.