Ansök om familjebehandling hos kommunen. Detta är mycket allvarligt. Din dotter riskerar att skadas känslomässigt och psykiskt för resten av livet av denna mobbning hon utsätts för i sitt eget hem som ska vara en trygg plats. Syskonens relationer skadas och alla barn far illa. Om ingen radikal ändring sker snabbt finns det inga alternativ än separation.
Du är medveten om att kuratorn högst troligt anmäler oro till soc va?
Det är inte parterapi som denna familj behöver utan familjebehandling där även barnen blir inkluderade och får stöd.
Oavsett så är det onödigt att riskera det.
Trist att ännu en tråd gällande en viktig fråga helt kapas av sochatande foliehattar. Det är så innerligt tröttsamt. Ni gör att alla liknande trådar bara dör.
Du har två olika problem som du behöver hålla isär, och jag har erfarenhet av båda problemen men ur lite annan synvinkel.
Det ena är att din man inte kommer överens med din dotter. Jag har själv levt med en man som har barn sen tidigare och det var skitjobbigt att bo ihop med hans barn. Det här gör kanske ont i dig att höra men faktum är att det är inte lätt att leva med andras barn, det kan skära sig ordentligt, det ligger i själv dynamiken i bonusfamiljen. På ett sätt kan jag tycka att det är fantastiskt att han kommer så bra överens med din son. Men jag håller med och jag förstår att det är väldigt jobbigt för er att det har skurit sig med dottern.
Det andra är att han inte förstår allt jobb du har som nybliven mamma och att han är lat. Varför gör du allt trädgårdsarbete? Har du bett honom att göra det?
Jag hade samma problem med min man, jag tror många kvinnor upplever det här i varierande grad, männen förstår inte hur det är att ha jour för en liten bebis med vaka på nätterna, sömnbrist och all sån skit. Jag kände mig verkligen som i ett skruvstäd när det gällde min man, jag kunde inte få honom att förstå. Dessutom väckte hans barn mig på nätterna med sitt tevespelande. Kanske därför det skar sig hos oss. Jag fick inte tillräckligt med stöd när det gällde våra gemensamma barn, jag stod väldigt ensam i att ta hand om dom, plus att jag inte fick stöd när det gällde hans barn, där han borde ha tagit allt ansvar för sitt barn, sett till att hans barn fick veta att pappa inte tolererar att hans fru blir väckt på nätterna när hon redan har två små barn att ta hand om. Men han lät det vara något mellan mig och barnet att reda ut själva.
Det här hjälper inte dig så mycket kanske, men det jag ville säga är att du behöver hålla isär problemen. Det ena problemet är att han och din dotter inte kommer överens. Det andra problemet är att han är en lat man. Bemöt problemen som två olika problem. Så att du kan vara lyhörd när ni pratar om din dotter, och så att du kan ställa krav när det gäller hans lathet, och att du inte bär hopplösheten över hans lathet in i diskussionen om varför det skär sig med dottern.
Det ni kanske skulle tjäna på är att du ensam tar ansvar för din dotter, om hon har glömt att spola, säger han till dig så tar du det med dottern, till exempel. Så att de inte behöver stöta på så mycket friktion sinsemellan.
Men samtidigt behöver han lyfta arslet och dela hushållssysslorna. Men det som stör honom kring dottern, det tar du. Så tar han resten.