Känns som jag befinner mig i en återvändsgränd

Hej! Jag har haft flera relationer i livet och jag skulle nog, om du var min store pojke, be dig att vara mer försiktig. En så känslig, omväxlande lynnig och skör partner riskerad att få dig olycklig.

Det är inte ditt jobb att ta hand om henne på det sättet, att du ska vakta på alla reaktioner hon kan ha och dela hennes nojighet, surhet och långsinthet...

Ett bra förhållande ska vara jämställt, man ska stötta varandra ibland i svårigheter men inte att en ska strula till det och må dåligt var och varannan dag.

Jag skulle råda dig att avsluta förhållandent vänligt, säg att du behöver tid, är för ung, ska göran något annant och foka på det typ...

Du kan hitta en stabilare partner som går att bygga längre relation med om det är det du vill.

Annars går det ju alltid att vara kvar och ta dagen som det kommer med tjejejn, men inte inbilla sig själv att detta är den stora långa familjerelationen...

Vad tror du om dessa tankar?

Rudbeckius

Äldre 21 Apr 16:28

#3

1) Känn efter i ditt hjärta vad du vill på lång sikt. Vill du avsluta snabbare och inte prata ut om det så säger du snällt idag före kl 20 att du behöver paus och att det känns så dramatiskt och jobbigt att vara ihop. Du vill ha det gladare och ha mindre plötsliga utbrott och gräl. Men du vill vara vän fast inte älskare framöver.. Det känns inte bra liksom.

Det verkar vara så du känner och då markerar du en vänlig och respektfull brytning. Det är hon som måste jobba för att rädda det här förhållandet, hennes surhet och många utbrott är nog inget du kan göra nånting åt faktiskt.

2) Känn efter och om du vill ha henne hos dig för att kanske göra slut ändå men prata om allt du känner och ge henne chansen att försöka förstå och lova att man inte kan bete sig så jobbigt och nojugt i en relation, jag då ska du be henne komma så att ni har chansen att öga mot öga kunna tala ut ordentligt.

Då kan det blir en fortsatt realtion eller också inte, det beror på hur hon och du klarar en rejäl diskussion om detta. Hon kommer att ägga allt ansvar på dig, var försiktigt.

3) Känn efter om du trots allt har så mycket kärlek att du står ut med en sådan personlighet även om hon inte kan ändra sig och lugna ner sig någonsin. Om du känner att detta är ditt livs kärlek och det är omöjligt att framöver hitta någon som är mer underbar, snäll och kärleksfull partner, någon som får dig jätteglad, ömsint och lustfylld. Om detta är din enda chans.

Då ska du be henne komma och du ska jobba på att bygga kärlek, förförelse, skratt och glädje samtisigt som du markerar dina inre grenser för integritet, vad står du inte ut med i hennes beteende och som måste försöka ändras i en fortsatt relation. Säg det kärleksfullt och inte anklagande. Få henne att se din ärlighe toch din vilja att klara er igenom detta.

Var rädd om dig själv och var rädd om varandra. Hon låter inte riktigt bra utifrån vad du skrivit. Kanske gör hon slut före dig... I kärlek finns det många turer...

Hjärtesorg går över, vi vuxna råkar ut för det många gånger i livet. Man blir starkare efteråt.

Atmosfaer skrev 2020-04-21 15:22:44 följande:

Hej och tack för svar! det låter som du har erfarenhet. Det var bra råd du gav mig.

Vi har haft vårat prat nu. Jag nämnde igen att jag är osäker på om att vi kan bo ihop, hon hotar då med att lämna mig och säger att hon inte litar på mig längre, det kan jag ioförsig förstå lite då vi pratat om detta i några månader nu att bo ihop, med de tjafs vi har gjort har legat undermedvetet och gjort mig osäker under tiden som gått.. Jag brottas just nu med tankar med mig själv om hur jag ska göra. Hon ville ha deadline till klockan 20.00 ikväll annars bokar hon inte tågbiljetten ner hit då utan det hon kommer ner senare i sommar och bor då på annan ort men hon verkar inte vilja ha med mig att göra då.

Hur ska jag göra? jag känner mig jätteförtvivlad och rädd.

Rudbeckius

Äldre 21 Apr 16:29

#4

Atmosfaer skrev 2020-04-21 15:22:44 följande:

Hej och tack för svar! det låter som du har erfarenhet. Det var bra råd du gav mig.

Vi har haft vårat prat nu. Jag nämnde igen att jag är osäker på om att vi kan bo ihop, hon hotar då med att lämna mig och säger att hon inte litar på mig längre, det kan jag ioförsig förstå lite då vi pratat om detta i några månader nu att bo ihop, med de tjafs vi har gjort har legat undermedvetet och gjort mig osäker under tiden som gått.. Jag brottas just nu med tankar med mig själv om hur jag ska göra. Hon ville ha deadline till klockan 20.00 ikväll annars bokar hon inte tågbiljetten ner hit då utan det hon kommer ner senare i sommar och bor då på annan ort men hon verkar inte vilja ha med mig att göra då.

Hur ska jag göra? jag känner mig jätteförtvivlad och rädd.

Kan du ringa och snacka med din farsa eller någon anna släkting/kompis som kan stötta dig i ditt beslut?

Känns som jag befinner mig i en återvändsgränd

INNEHÅLL