Ohållbart med läggningen för vår 1,5 åring

Jag tycker att det låter som att ni redan försöker ert allra bästa, mer kan man inte begära. Ni tvivlar och vill ha råd och tips, bara det är bra. Jag skulle vela säga/ge tips om att så länge ni verkligen ser ert barn och dess behov och gör ert bästa har ni inget att oroa er för. Alla barn mår som sagt bra av rutiner. Det finns det mycket forskning bakom. Det finns dom som inte ens vill se åt sina barn och bara bestämmer sig för att rutiner ska man alltid hålla i vått och torrt och det är tragiskt. Så länge man har förmågan att kunna se sina barn och är flexibel då det behövs så man inte skapar en otrygghet eller till och med ett trauma . Då kommer det gå bra. Min personliga åsikt är att idag är alla så otroligt van med att ha tv och mobila enheter i sitt liv så man har glömt hur aktiv hjärnan faktiskt blir. Den bästa sömnen får man av trötta fötter är ett bra ordspråk. Men självklart håller inte det i alla lägen och vissa dagar kanske man själv inte orkar vara så jätte aktiv med sin lille. Ibland behöver barnen ta ut sig mer fysiskt om dagarna, och vissa dagar vill dom bara självklart inte lägga sig när dom vet att det finns massa roligt man kan fortsätta göra, men om dom bara förstod konsekvensen av att vara uppe till sena natten så hade dom säkerligen tagit sitt sunda förnuft och lagt sig i tid för dom vet att en helt ny morgon dag kommer som det finns massa ny rolig tid då man vill ha ork till att göra saker. Men små barn har ju inte det långa konsekvenstänket, knappt något konsekvenstänk alls har dom när dom bara är 1,5. Och då är det väl jätta bra att vi som förälder finns där och kan styra dom i rätt riktning. Försök hitta något som passar ert barn när den inte vill sova för att bryta den negativa bilden. Kanske bara byta miljö en stund och läsa bok i köket? Det viktigaste när tålamodet tryter är att inte missbruka sin makt och göra/säga dumma saker för att man egentligen känner sig liten å maktlös. Viktigaste då är att både kunna se sig själv och sitt barn. Fråga sig själv, vad kan jag göra nu för att jag inte ska brista och för att mitt barn ska ha det bra och känna sig trygg. Värsta scenariot är ju föräldrar som inte håller ihop i dessa lägen och istället väljer att geupp helt och knappt försöker igen med rutiner och låter barnet göra som den vill alltid. Barnet som inte har förmågan till långsiktigt konsekvenstänk. Då har man misslyckats och borde söka hjälp både för sitt eget mående och viktigast av allt för sitt barn. . Nu brann jag på vidare långt här men hoppas att det gav nånting. Och detta är ju då givetvis mina erfarenheter som jag har att ge. Lycka till!