Barns boende när det inte finns något avtal?
Hej familjeliv! Det här kommer bli långt, men jag ska försöka vara så objektiv som möjligt och göra så gott jag kan för att inte utelämna något, men jag är inte mer än människa så ursäkta i förväg om jag glömmer något viktigt! Jag hoppas någon vet mer och kan hjälpa mig, jag vet att många tyvärr varit i situationer liknande min tidigare och era erfarenheter kan hjälpa till att underlätta det för mig.
Jag och min exsambo gick isär för nära ett halvår sen. Då hade vi ett barn tillsammans, 2 år, som vi har gemensam vårdnad om, och jag var då gravid. Nu har vi två gemensamma barn, och ett faderskapstest har bekräftat det men han har ännu inte skrivit under faderskapsintyget. (Kanske på grund av att han inte haft tillgång till två vittnen än men det är en gissning, jag vet bara att jag ska skriva under samma papper efter honom och skicka in till familjerätten.) Men den lilla har jag ensam vårdnad om, vi kan inte samarbeta över huvud taget så jag tror det är för det bästa att jag behåller ensam vårdnad om den nyfödda. Sen kan han ju alltid gå till tingsrätten om han vill ändra på det.
Hur som helst. Som jag skrev är det snart ett halvår sen vi flyttade isär och då sa vi att barnet vi redan hade skulle bo växelvis. Men det visade sig att det inte blev så. I den första början var det för att han skulle komma iordning i sin nya lägenhet sades det, det var inte barnsäkert. Jag vet inte hur lång tid det är rimligt att det tar men han fick tid på sig och vårt barn bodde hos mig. Sen spenderade barnet ett par nätter hos pappan och jag trodde det skulle rulla på med växelvis boende, men då började det komma massa andra anledningar och ursäkter till att barnet skulle vara hos mig. Pappan var sjuk och ville inte smitta barnet, till exempel. Och det gick jag med på. Pappan skulle åka iväg med sina kompisar och bad mig ha barnet på hans dagar. Det var okej. Barnet fick magsjuka på förskolan, då fick han vara hos mig för att pappan inte ville bli smittad. Etc etc etc.
Och så gick det 3 månader fulla av ursäkter och att jag gick med på att ha vårt barn på hans dagar, om och om igen. Men jag reagerade på att barnet inte alls bodde växelvis som det var sagt, så jag frågade pappan om underhåll. Han hade barnet som mest 8 dagar per månad under den tiden, och som minst 1 dag, på en hel månad. Men han tvärvägrade underhåll och blev förolämpad över att jag ens frågade. Så jag vände mig till försäkringskassan som gjorde en utredning och slutligen beslutade att jag skulle få underhållsstöd.
Det gillade inte min exsambo såklart. Vi hade under den här tiden också fått samarbetsstöd via socialtjänsten, så där försökte vi komma fram till ett schema för hur vårt barn skulle bo. Min exsambo krävde när han fick veta om försäkringskassans utredning, att barnet skulle bo hos honom 12 nätter/månad, eftersom det tydligen är det som räknas som växelvis boende enligt försäkringskassan, så då skulle han inte behöva betala något underhåll. Nu är jag inte säker på hur det här går till men som jag förstått det, när man får underhållsstöd så får man det från försäkringskassan, och den andra föräldern betalar in till dem, utifrån sina ekonomiska förutsättningar. Och det skulle han alltså slippa om barnet bodde hos honom 12 nätter/månad.
Så jag gick med på det, och vi satte oss och kom fram till en planering där pappan skulle ha barnet precis så mycket. Vi pratade även med familjerätten men det vi hade kommit fram till gick inte att göra juridiskt bindande. Tyvärr.
Och så gick tiden, (då var vi fortfarande under försäkringskassans utredning) och det fortsatte på samma sätt. Han bad mig ha vårt barn på hans dagar så han kunde göra annat. Jag gick med på det för jag älskar ju såklart barnet och i slutet av graviditeten ville jag spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med den stora, innan bebisen skulle komma. Det var värdefullt för mig. Så jag tror att vi båda var nöjda med det. Men det resulterade ju i att försäkringskassan ansåg att barnet bodde hos mig och hade umgänge med honom. Han var långt ifrån 12 nätter/månad, den månaden försäkringskassan gjorde utredningen sov vårt barn hos honom 5 nätter så inte ens hälften av vad som krävdes.
Och så fortsatte det. Jag födde en underbar liten bebis och struntade i mitt eget mående efter förlossningen, mitt enda fokus var att få åka hem till vårt stora barn. Och eftersom syskonet mådde bra kunde jag vara hemma igen efter 51 timmar, vilket var en stor lättnad för mig. Den månaden spenderade det stora barnet 6 nätter hos sin pappa.
Pappan vill nu återigen kräva att han ska ha det stora barnet 12 nätter/månad, fast han inte haft det sen vi flyttade isär. Och jag har fått nog och säger nej till det, eftersom han utöver att inte ha barnet på sina dagar, har börjar krångla med tider för hämtning/lämning av barnet. Tidigare har överlämningarna skett via förskolan, det har varit smidigast så. Men sen en tid tillbaka vädjar förskolan om att föräldralediga ska ha sina barn hemma pga coronaviruset och att de har mindre personalstyrka. Så stora barnet är hemma med mig på mina dagar och då tycker pappan att det är jag som ska åka och lämna och hämta barnet när han ska vara hos pappan. Han vill slippa åka hit. Hade överlämningarna fortsatt ske via förskolan hade han behövt åka hit ändå, eftersom jag bor väldigt nära förskolan. Så den enda skillnaden för pappan är ju att överlämningarna sker direkt här hos mig istället för 500m bort på förskolan. Men det duger inte för honom så då ska jag behöva åka med bebisen för att lämna och hämta det stora barnet. Jag har inte körkort och behöver i så fall ta buss med ett spädbarn som inte fått vaccin än. Det känns inte vettigt och jag frågade därför förskolan om att ha stora barnet där alldeles minimalt med tid, så att pappan måste lämna där och jag hämtar där istället för att behöva åka buss.
Men vi är inte längre överens om vilka dagar det stora barnet ska bo hos vem. Tidigare har vi ändå följt det schemat där pappan fick ha barnet 12 nätter/månad någorlunda. De dagar han velat att barnet ska vara hos mig istället har jag gått med på det och i övrigt har vi följt det schemat. Men nu har han brutit det till och med, genom att inte lämna tillbaka barnet till mig på den dag som var avsedd, utan att vi hade kommit överens om något annat. Jag hade för en gångs skull andra planer och sa att han fick ha barnet enligt överenskommelsen men det accepterades inte och han kom hit med barnet mer än ett dygn tidigare och jag fick på väldigt kort varsel göra om alla mina planer.
Så det schemat gick alltså rakt i soptunnan eftersom jag inte kan lita på att han följer det.
Nu undrar jag vad som händer nu? Det finns alltså inte längre någon planering över hur barnet ska bo. Samarbetsstödet vi fått ligger dessutom på is just nu, de tar inte emot besök längre på grund av coronaviruset.
Barnet är folkbokfört hos mig och eftersom han bott mest hos mig är ju jag boendeförälder och pappan umgängesförälder. Så jag förstår i och med det att jag har en skyldighet att se till att barnet får möjlighet att umgås med pappan och det är inget problem. Jag har gärna någon dag ibland till att städa, tvätta, handla osv som är enklare att göra med bara bebisen än med båda barnen.
Men vad måste jag gå med på egentligen? Om han som umgängesförälder säger att han vill ha barnet en viss helg eller vissa dagar i veckan, så måste jag väll inte gå med på det varje gång?
Och vad gör jag om han har barnet hos sig och vägrar lämna tillbaka barnet, vart vänder jag mig då? Jag är rädd att han skulle kunna göra det en månad, bara för att komma upp i att ha barnet 12 nätter den månaden så han kan påstå att barnet bor växelvis och slippa betala underhållet. Skulle det sedan bara bli 4 nätter månaden efter behöver försäkringskassan starta en ny utredning osv... Massa krångel alltså.
Vad har jag som boendeförälder för rättigheter om umgängesföräldern inte lämnar tillbaka barnet efter umgänget? Vi har ju som sagt inget juridiskt bindande avtal för när barnet ska vara hos vilken förälder men jag är ju ändå boendeförälder. Mina skyldigheter förstår jag men vad är mina rättigheter, och vart vänder jag mig om de kränks?
Jag har läst någonstans att umgängesföräldern ska hämta och lämna barnet hos boendeföräldern i samband med umgänget också, stämmer det?
Måste jag gå till tingsrätten och hur bör jag göra i så fall? Jag vill ju få till avtal för umgänge via familjerätten (för båda barnen!) men det verkar inte gå. Dock är jag ju nöjd med hur det är nu, att jag bara behöver vara utan barnet 4-8 dagar/månad. Så som jag förstår det är det han som bör gå till tingsrätten om han vill få till en ändring av det?
Som jag ovan beskrivit har vi båda varit helt nöjda med det här upplägget tidigare, tills jag ville ha underhåll. Sedan påstår han att han vill ha vårt barn lika mycket som mig, men så har det ju inte varit och jag tror verkligen att det bara är något han säger. Jag är ju dessutom föräldraledig så barnet är ju hemma med mig och vi hittar på roliga saker. På pappa-dagarna får han gå på förskolan hela dagarna så det är ju inte så att pappan spenderar all tid han kan med barnet. Och jag har inget emot att han får vara på förskolan, han tycker om att vara där. Men jag är tveksam till att pappan faktiskt har behov av att ha honom där så mycket. Dock kan jag inte bevisa det. Men förskolan som lider personalbrist pga coronaviruset behöver ju ha färre barn där och då är det inte rimligt att vårt barn ska behöva gå där jag är ledig och bor 500m bort.
Jag har föreslagit olika umgängesplaner för pappan, men han säger nej till allt jag föreslår eftersom det inte blir 12 nätter/månad utan som mest 8-10, och det är om han faktiskt har barnet på alla sina dagar, vilket inte är så troligt med tanke på hur det har varit. Men 8-10 dagar/månad är fortfarande så gott som dubbelt så mycket som han haft barnet fram tills nu.
Så nu när vi inte har någon plan eller något schema, kan jag som boendeförälder bara låta mitt barn vara hos mig? Och så får umgängesföräldern kanske höra av sig och säga att han vill ha vissa dagar med barnet, och så får jag ta ställning till det vid varje enskilt tillfälle?
Ja förlåt för det extremt långa inlägget och det känns som att jag går i cirklar lite... Och så känns det ju i verkligheten med. Det jag undrar mest över är nog vad jag gör om han håller barnet ifrån mig och vägrar lämna tillbaka barnet eftersom vi inte har något avtal om boendet. Men jag tycker att han inte borde kunna göra så eftersom jag är boendeförälder? Men vart vänder jag mig?