• tulpanis

    Erfarenheter från dig med barn med sen språkutveckling

    Vår son sa sitt första ord när han var 2 år och 3 månader. Det är nästan exakt ett år sedan nu. I dag har han ett stort ordförråd, säger ibland meningar på 2-4 ord, men är ju fortfarande märkbart efter. Det märks att han memorerar en del grejer, utan att kanske förstå vad det egentligen betyder, använder ett uttryck han hört oss säga i en viss situation. Men oftast förstår han. Inte kommit dit att han ställer frågor och det är inte alltid han svarar på frågor heller, när andra frågor. Han har inte riktigt fokuset känns det som. 

    Tyvärr känns det ju som att man lätt hamnar efter på flera plan när man inte har språket, inte minst vad gäller lek och umgänge med andra barn. Så har det verkligen blivit för vår son, att han liksom hamnat utanför redan från början, och nu har han lite svårt att hämta hem det känns det som. Vet liksom inte hur han ska umgås med andra barn. Men vuxna är det inga problem alls, han är jättesocial och kommunikativ. Han gör sig absolut förstådd. 

    Kan tillägga att han kan hela alfabetet. Bokstäverna men också ordningen på många av dem. 

    Ibland läser man att en språkförsening sällan kommer ensam, men jag tycker man både hör och läser om barn som varit sena och som inte har någon form av diagnos. Vi funderar ibland på autism men tycker samtidigt att det är så mycket som inte stämmer för det. Det är liksom "bara" språket och det sociala som är trixigt, i stort sett. Hur har det utvecklats för dig som också haft ett barn som var sent?

  • Svar på tråden Erfarenheter från dig med barn med sen språkutveckling
  • Ellie

    Ja, vår dotter gillar låtsaslekar som "mamma pappa barn", där hon helst är bebis. Hon gillar generellt att låtsas som att hon är en bebis och bara kan bebisspråk. Hon leker gärna tillsammans med sin 3 år äldre syster, men även låtsaslekar där hon låter gosedjurskatterna göra saker som läsa bok, åka bil etc. Låtsaslekarna har dock kommit mer senaste året, efter 4 års ålder.

    Sällskapsspel går det lite sämre med. Hon är så disträ så hon blir tex sittandes med tärningarna i handen och tänker på något medan man upprepade gånger får säga "nu är det din tur att slå", "nu får du flytta fram tre steg" osv. Det tar en evighet och hon tröttnar ofta halvvägs igenom spelet. Går lite bättre med UNO eller memory. Hon kan däremot sätta sig själv med ett spel och börja leka med delarna (flytta runt, rada upp, sortera färger).

    Ute är det gärna gunga, klätterställning och rutchkana, men även lekar som laga mat av sand, blommor, gräs etc. Hon älskar stenar och pinnar och har en sten-samling och en pinn-samling. Hon hittar ofta speciella stenar och pinnar på förskolan som skall med hem.

    Just det, det senaste är att hon målar diverse skattkartor och skall låtsas leta efter en skatt, både inne och ute.

  • elin1989

    Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.

  • tulpanis
    elin1989 skrev 2020-04-06 22:11:22 följande:

    Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.


    Tack, det låter hoppfullt!
  • tulpanis

    Min son säger fortfarande inte "ja", däremot "nej" numera. Men allt funkar ju bra ändå, han tycker kanske inte att det behövs. Han har liksom en lite annorlunda "språkutveckling" nu när språket kommit igång också. Hur är det för era?

  • elin1989
    tulpanis skrev 2020-04-07 07:31:22 följande:

    Min son säger fortfarande inte "ja", däremot "nej" numera. Men allt funkar ju bra ändå, han tycker kanske inte att det behövs. Han har liksom en lite annorlunda "språkutveckling" nu när språket kommit igång också. Hur är det för era?


    Det tog jättelång tid för min son att svara ja och nej också. Kommer inte ihåg exakt när han gjorde det dock. Det mest oroande med min son var att hans förståelse också var långt under medel. Kommer ihåg att flera sa till mig typ "äsch talet kommer igång, det viktiga är att de förstår!" Och jag tänkte, men om de inte förstår då???
  • Ellie
    tulpanis skrev 2020-04-07 07:31:22 följande:
    Min son säger fortfarande inte "ja", däremot "nej" numera. Men allt funkar ju bra ändå, han tycker kanske inte att det behövs. Han har liksom en lite annorlunda "språkutveckling" nu när språket kommit igång också. Hur är det för era?
    Min dotter är generellt dålig på att svara på frågor. Man kan tex fråga tre gånger "vill du ha vatten?", sedan tröttna på att vänta på svar och ge henne ett glas vatten. Hon kan då bli ledsen och säga "jag ville ha mjölk".

    Eller "vill du följa med till affären"... inget svar trots upprepade frågor, och när man väl skall åka (utan henne) blir hon ledsen och säger "jag vill ju följa med".

    Det går inte heller så bra att fråga henne om hon är hungrig eller be henne välja mellan två rätter, då säger hon "nej". Sätter man däremot fram mat framför henne så äter hon.

    Hon verkar inte tycka det är så viktigt att svara på allt. Ibland för att hon redan "svarat i sitt huvud", och ibland för att hon "fortfarande tänker på svaret", ibland kanske för att det är "onödiga frågor".
  • tulpanis
    elin1989 skrev 2020-04-06 22:11:22 följande:

    Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.


    Väldigt skönt att läsa att det gått långsamt för andra också men sen hamnat ikapp. Tycker ofta man hör att när det väl släpper, så går det fort, men så verkar det ju inte alltid vara. 
  • tulpanis
    elin1989 skrev 2020-04-06 22:11:22 följande:

    Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.


    Väldigt skönt att läsa att det gått långsamt för andra också men sen hamnat ikapp. Tycker ofta man hör att när det väl släpper, så går det fort, men så verkar det ju inte alltid vara. 
  • tulpanis
    elin1989 skrev 2020-04-07 11:55:23 följande:
    Det tog jättelång tid för min son att svara ja och nej också. Kommer inte ihåg exakt när han gjorde det dock. Det mest oroande med min son var att hans förståelse också var långt under medel. Kommer ihåg att flera sa till mig typ "äsch talet kommer igång, det viktiga är att de förstår!" Och jag tänkte, men om de inte förstår då???
    Okej! Intressant att det var samma för din son. Jag kan också fundera över huruvida han förstår ibland eller ej.
  • tulpanis
    Ellie skrev 2020-04-07 12:13:03 följande:
    Min dotter är generellt dålig på att svara på frågor. Man kan tex fråga tre gånger "vill du ha vatten?", sedan tröttna på att vänta på svar och ge henne ett glas vatten. Hon kan då bli ledsen och säga "jag ville ha mjölk".

    Eller "vill du följa med till affären"... inget svar trots upprepade frågor, och när man väl skall åka (utan henne) blir hon ledsen och säger "jag vill ju följa med".

    Det går inte heller så bra att fråga henne om hon är hungrig eller be henne välja mellan två rätter, då säger hon "nej". Sätter man däremot fram mat framför henne så äter hon.

    Hon verkar inte tycka det är så viktigt att svara på allt. Ibland för att hon redan "svarat i sitt huvud", och ibland för att hon "fortfarande tänker på svaret", ibland kanske för att det är "onödiga frågor".
    Jag förstår hur du menar i sista stycket där, kan uppleva samma sak. Att han verkar tycka att det är onödigt att svara.

    Min son svarar på frågor när han får val, vill du ha äpple eller päron, eller vem lekte du med på lekplatsen, vad åt du till lunch, men främst när jag och sambon frågor. Andra personer har svårare att "fånga honom". När vi ringer upp mormor eller farmor på Facetime och de försöker fråga honom saker så struntar han helt i det.

    Gällande ja och nej så svarar han typ "banan" på frågan: vill du ha banan?
Svar på tråden Erfarenheter från dig med barn med sen språkutveckling