Erfarenheter från dig med barn med sen språkutveckling
Jag kan inte svara på hur det blir på lång sikt, men har en dotter som nyss fyllt 5 år och varit sen. Hon började prata begripligt (för andra än oss) först efter drygt 3 års ålder. Hon hade då också svårt med det sociala och valde att leka själv istället för att inte bli förstådd av andra barn. Hon har dock hela tiden lekt med sin storasyster.
Nu, ett par år senare, har hon ett bra språk, med stor ordförståelse och korrekt grammatik, men har fortfarande svårt med uttalet av flera bokstäver/ljud (U blir O, R kan hon inte, I blir E (bel, istället för bil osv), samt hennes konsonanter är lite för "mjuka" i uttalet). Hon kan dock i stort sett alltid göra sig förstådd när det gäller lek, men är fortfarande socialt efter som jag ser det. Hon leker gärna själv, men har stunder där hon leker bra tillsammans med andra. Hon verkar dock bli uttröttad av för mycket lek, och drar sig då undan en stund. Hon har flera "låtsaskompisar", men verkar intresserad av att ha riktiga vänner.
Hon har fått sin hörsel kontrollerad, och den är perfekt, men det är ofta svårt att få henne att lyssna/svara när man ställer frågor av typen "vill du dricka mjölk eller vatten" eller "vill du gå ut en stund", osv. Det är som om hon tänker ut svaret för sig själv och sedan inte tycker det är viktigt att svara högt. Man känner sig totalt ignorerad.
Hon gillar bokstäver och siffror, och lärde sig läsa i stort sett själv strax efter 4 års ålder. Nu läser hon flytande, men är inte så intresserad av att själv sätta sig vid en bok. Målar och skriver gärna, men hade kvar "småbarnsgreppet" om pennan tills vi aktivt tränade bort det med penngrepp för ett par månader sedan.
Jag har tänkt tanken med drag av autism, men samtidigt kan hon mycket väl vara en "normalvariant". Både jag och hennes pappa är introverta typer, så tänker att hon också kan ha drag av det. Jag hoppas att det kommer fungera bra att börja förskoleklass, och att hon hittar någon vän på samma sociala nivå som henne själv.