Erfarenheter från dig med barn med sen språkutveckling

Hej! Vi pratades vid tidigare och jag har en dotter som är lik din son. Mitt andra barn blev svårt sjukt så jag hamnade utanför FL ett bra tag men nu mår han äntligen bättre. Såg att du skickat pm men av någon anledning kan jag inte läsa det så tänkte att jag skriver här istället. 

De är fortfarande väldigt lika! Min dotter har också stort ordförråd och kan säga meningar på 3-4 ord ibland men har svårt att svara på frågor som inte är superenkla och jag upplever också att hon inte riktigt har fokus eller hur man ska beskriva det. Hon är nu 3 år och 5 mån och hennes språk är ungefär så kommunikativt som jag skulle förvänta mig av en tvååring. Jag tycker att hon är ganska ojämn. Ibland säger/förstår hon mer avancerade saker men har problem med enkla. 

Jag upplever samma sak, att hon har problem med att leka med jämnåringa pga det här, men att det går bra med vuxna. Hon har inte heller något problem med att göra sig förstådd om hon vill något. 

Sedan alfabetet.. .hon kan hela alfabetet på tre språk, och känner igen alla bokstäver. Hon kan räkna till 199 på både svenska och engelska och förstår även mängder etc så det är inte bara uppräkning. 

Vi ska få göra en autismutredning eftersom hon är gränsfall enligt dem. Vi har fått göra en begåvningsutredning som visade att hon inte har någon utvecklingsstörning och ligger snäppet över normalt begåvningsmässigt men språkligt låg hon under. Man skulle få minst 80 på ett test för att ligga "normalt" och hon fick 67 på det språktestet. 

Jag kan inte svara på hur det blir på lång sikt, men har en dotter som nyss fyllt 5 år och varit sen. Hon började prata begripligt (för andra än oss) först efter drygt 3 års ålder. Hon hade då också svårt med det sociala och valde att leka själv istället för att inte bli förstådd av andra barn. Hon har dock hela tiden lekt med sin storasyster.

Nu, ett par år senare, har hon ett bra språk, med stor ordförståelse och korrekt grammatik, men har fortfarande svårt med uttalet av flera bokstäver/ljud (U blir O, R kan hon inte, I blir E (bel, istället för bil osv), samt hennes konsonanter är lite för "mjuka" i uttalet). Hon kan dock i stort sett alltid göra sig förstådd när det gäller lek, men är fortfarande socialt efter som jag ser det. Hon leker gärna själv, men har stunder där hon leker bra tillsammans med andra. Hon verkar dock bli uttröttad av för mycket lek, och drar sig då undan en stund. Hon har flera "låtsaskompisar", men verkar intresserad av att ha riktiga vänner.

Hon har fått sin hörsel kontrollerad, och den är perfekt, men det är ofta svårt att få henne att lyssna/svara när man ställer frågor av typen "vill du dricka mjölk eller vatten" eller "vill du gå ut en stund", osv. Det är som om hon tänker ut svaret för sig själv och sedan inte tycker det är viktigt att svara högt. Man känner sig totalt ignorerad.

Hon gillar bokstäver och siffror, och lärde sig läsa i stort sett själv strax efter 4 års ålder. Nu läser hon flytande, men är inte så intresserad av att själv sätta sig vid en bok. Målar och skriver gärna, men hade kvar "småbarnsgreppet" om pennan tills vi aktivt tränade bort det med penngrepp för ett par månader sedan.

Jag har tänkt tanken med drag av autism, men samtidigt kan hon mycket väl vara en "normalvariant". Både jag och hennes pappa är introverta typer, så tänker att hon också kan ha drag av det. Jag hoppas att det kommer fungera bra att börja förskoleklass, och att hon hittar någon vän på samma sociala nivå som henne själv.

Vi fick remiss till logoped och remiss för hörselutredning ungefär vid 3 års ålder från BVC. Logopedkontakten har gett vissa tips om träning av ljud, men hittills har vi inte gått in för att "hårdträna", utan har mest uppföljningsbesök för att kolla läget. Troligen blir det mer aktiv träning i höst (5,5 års ålder). Dottern har hittills varit lite obekväm med träning, när hon inte får till ljuden rätt.

Ja otroligt vad likt det verkar vara! Vad intressant om det fortsätter att vara så. 

Nej hon fick godkänt av BVC när vi var där senast men det var ett tag sen nu. Vi var på en rutin-checkup på barnkliniken pga att hon är född lite tidigt och då tog jag upp det jag märkte och de skickade vidare till en bedömning. Jag tror att det blir i höst som det blir utredning också, senhöst förmodligen med tanke på väntetiderna. 

Logopeden (som vi inte kommer träffa mer nu) föreslog också bildstöd men jag är skeptisk. Tycker inte att hennes språk är så dåligt att det behövs och tror inte heller att hon har fokus nog att uppmärksamma det riktigt. 

Intressant att din dotter varit likadan, men det verkar ju som att det blivit lite bättre med åldern ändå om jag förstår dig rätt? Vi har också gjort hörselutredning men den var okej. Hon har lite dåligt uttal ibland men enligt logopeden så är det inom det normala för hennes ålder och inget konstigt där. Min dotter älskar också att måla. 

Intressant det där om det kan vara något ärftligt. Jag var också väldigt tidig med att lära mig läsa men varken jag eller pappan har några autistiska eller högkänsliga drag. Introverta är vi båda dock. 

Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.

Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.

Min son var också sen med språket, både att förstå och talet och till viss del med det sociala. Aldrig mer än 2-3 ordsmeningar vid 3 år. Han började gå hos logoped vid typ 2 år och 3 månader och började komma ikapp runt 3.5, innan dess gick det väldigt långsamt. Jag skulle säga att han var nästan ikapp vid 4 och definitivt "normal" nu (6.5). Han började skolan när han var 4 år och 10 månader (vi bor inte i Sverige) och han har inte haft några problem där, läser väldigt bra för sin ålder.

Det tog jättelång tid för min son att svara ja och nej också. Kommer inte ihåg exakt när han gjorde det dock. Det mest oroande med min son var att hans förståelse också var långt under medel. Kommer ihåg att flera sa till mig typ "äsch talet kommer igång, det viktiga är att de förstår!" Och jag tänkte, men om de inte förstår då???

Min dotter är generellt dålig på att svara på frågor. Man kan tex fråga tre gånger "vill du ha vatten?", sedan tröttna på att vänta på svar och ge henne ett glas vatten. Hon kan då bli ledsen och säga "jag ville ha mjölk".

Eller "vill du följa med till affären"... inget svar trots upprepade frågor, och när man väl skall åka (utan henne) blir hon ledsen och säger "jag vill ju följa med".

Det går inte heller så bra att fråga henne om hon är hungrig eller be henne välja mellan två rätter, då säger hon "nej". Sätter man däremot fram mat framför henne så äter hon.

Hon verkar inte tycka det är så viktigt att svara på allt. Ibland för att hon redan "svarat i sitt huvud", och ibland för att hon "fortfarande tänker på svaret", ibland kanske för att det är "onödiga frågor".

:O så likt! Min dotter har lärt sig säga "inte" och hon säger det istället för nej. "Inte borsta tänderna!" "Inte äta makaroner", "Inte sova", "ingen mössa" etc. Ja säger hon inte utan om jag säger "vill du ha mat" så svarar hon "mat!" eller "Inte äta, ingen mat!".

Rollekar är också som du beskriver, småsaker. Kan mata ett gosedjur eller ta på sig en lejonmask och morra och jaga mig. Eller låtsas vara en orm. Men det är inga avancerade lekar.

Hon kan välja om man frågar tex "vill du ha rött eller grönt äpple?" men det tar som en stund och man får oftast upprepa frågan.

Hej, jag hade också ett barn med språkstörningar som hade denna egenhet (inte banan, alternativt banan).

Någonstans ifrån fick vi tipset att introducera tack, där tackandet låtsades vara för att det är artigt/snällt.

Alltså: om någon frågar om du vill ha en banan då ska du svara ja TACK eller nej TACK

Resultatet blev nej tack istället för inte tack men ja var svårare, det blev banan tack.

Men för omgivningen fungerade det ju bättre!

En numera alldeles normalt fungerande tonåring

Hej! Vi pratades vid tidigare och jag har en dotter som är lik din son. Mitt andra barn blev svårt sjukt så jag hamnade utanför FL ett bra tag men nu mår han äntligen bättre. Såg att du skickat pm men av någon anledning kan jag inte läsa det så tänkte att jag skriver här istället. 

De är fortfarande väldigt lika! Min dotter har också stort ordförråd och kan säga meningar på 3-4 ord ibland men har svårt att svara på frågor som inte är superenkla och jag upplever också att hon inte riktigt har fokus eller hur man ska beskriva det. Hon är nu 3 år och 5 mån och hennes språk är ungefär så kommunikativt som jag skulle förvänta mig av en tvååring. Jag tycker att hon är ganska ojämn. Ibland säger/förstår hon mer avancerade saker men har problem med enkla. 

Jag upplever samma sak, att hon har problem med att leka med jämnåringa pga det här, men att det går bra med vuxna. Hon har inte heller något problem med att göra sig förstådd om hon vill något. 

Sedan alfabetet.. .hon kan hela alfabetet på tre språk, och känner igen alla bokstäver. Hon kan räkna till 199 på både svenska och engelska och förstår även mängder etc så det är inte bara uppräkning. 

Vi ska få göra en autismutredning eftersom hon är gränsfall enligt dem. Vi har fått göra en begåvningsutredning som visade att hon inte har någon utvecklingsstörning och ligger snäppet över normalt begåvningsmässigt men språkligt låg hon under. Man skulle få minst 80 på ett test för att ligga "normalt" och hon fick 67 på det språktestet. 

Man får inte ta för givet att barnet förstår. Jag har ett barn med språkstörning, tvillingen har det inte. Jag läste samma nattsaga för dem tillsammans. När flickan var tre så kom hon med enklare böcker för tvååringar och ville att jag skulle läsa dem istället. I skolan tyckte de att hon slarvade. Hon missade ändelser, stavade fel, hade inte alltid korrekt grammatik. Hon kunde inte hålla den röda tråden i en berättelse. Eftersom hon är tydligt begåvad antog pedagogerna att hon slarvade. Men det gjorde hon inte, hon har språkstörning, hon hade t.o.m. diagnosen när hon började skolan men lärarna verkar inte ha någon kunskap om språkstörning. Vår dotter är nu tonåring och går på gymnasiet. Hon har ingen annan diagnos. Nu går det bra, men jag märker fortfarande av det, när jag går igenom det hon skrivit för skolarbetet hemma, hjälper henne ibland. Men hon klarar skolan nu, men oj så tufft det var i framför allt mellanstadiet.