Vi gick igenom det för över 10 år sedan. Har efter det både gift oss och skaffat fler barn. Total öppenhet, ärlighet, högt i tak och tydlighet kring vilja och önskemål framåt var viktigt.
Särskilt i början var det jättebra så här i efterhand att vi tog hjälp. Stöd att få ur oss det som man undvek öga mot öga men som behövdes för att rensa luften.
Enligt min erfarenhet går det inte. Eller alltså, det går för vissa människor som är av en annan sort. De som kan leva med att aldrig dyka på djupet och titta tillbaka. De som kan stänga av. För oss andra är det bättre att avsluta och gå vidare!
Livet gör ont ibland. Det håller jag med om. Men när en livspartner väljer att aktivt utsätta den andra för smärta och lidande så handlar det inte om att livet händer. Då handlar det om att ens partner VÄLJER att att åstadkomma skada och lidande för att hen inte bryr sig/ inte älskar eller inte värderar relationen. Det är inget som bara händer. Din man har högst troligt bara lärt sig dölja saker bättre.
Du väljer att bli offer för fler otroheter. Den som lämnar är den som väljer att inte bli offer för otrohet igen.
Jag är lyckligt gift idag för att jag valt bort otrogna män.
Visste du om förra otroheten också? Trodde du att den skulle inträffa? Det är samma man du lever med nu som då. Det fanns på hans karta då..
Jag likställer otrohet med misshandel i relationen. Det är ett val ens partner gör. Ett val att skada den hen borde älska. Det går inte att ta tillbaka.
Nja, men hur menar du "fanns inte på kartan"? Du kan väl inte avgöra om din partner kommer vara otrogen igen, det enda du kan göra är att hoppas att det inte händer igen. Men din partner kan välja det när som helst. Så i praktiken är det ju precis så det är att du ger din partner en chans att svika dig igen OM hen vill det.