Bonusbarn i coronatider

Jo, det är det ju. Men också barnens hem.

Jag har ju inte som bonusförälder rätt att neka dem att komma hem till sitt hem hos sin pappa. Men samtidigt är ju situationen helt skev. Mamman tar inte alls det på allvar.

Har jag rätt att lägga mig i den här situationen och säga till henne att inte fara iväg med ungarna (vet iofs att hon kommer skratta o åka iväg ännu mer då). O vad gör jag sen liksom?

För helt ärligt, pappan tycker det är idiotiskt att hon åker iväg överallt med dem, men jag tror inte han skulle gilla att jag nekar barnen att komma pga det.

Nej ingen av oss är i riskgrupp, o ja... Jag kanske är orolig i onödan. Men jag tycker att man ska göra så gott som för att skydda sina barn o sig själva. En vuxen människa som går i butiker vet ju att man inte pillar på allt, inte stoppar sina fingrar i munnen o tvättar händerna regelbundet. Barnen "glömmer" ju o pillar gärna på allt, suger på fingrarna, hostar rätt ut m.m.(ja även om de är stora barn)

Att pappan borde säga till håller jag med om, har dock inte pratat med han om det här ännu. Men det var en händelse för två veckor sen. Ena barnet va sjukt (ögoninflammation, förkylning o löss), barnet är då hemma från skolan o mamman vabbar. Istället för vara hemma så tar mamman med barnet till badhuset, köpcentrum, restauranger m.m. Detta reagerade jag på o tyckte va helt fel då alla uppmanas att va hemma om man har minsta symtom. Pappan tyckte också det va fel men struntade i det då han menar på att det hjälper inte han säger till för mamman tycker inte det är en big deal.

Det gör att jag känner mig olustig för att ta upp detta med honom då jag känner mig tjatig när det egentligen inte berör mig. Men samtidigt bryr jag ju mig om barnen, mitt egna barn. O alla andra människor i dessa tider...