Ensam vårdnad från födsel?

Detta otyg att ogifta mödrar automatiskt får ensam vårdnad om barnet om de inte frivilligt "godkänner" att dela vårdnaden med fadern är det största jävla hånet mot likhet i föräldraskapet som finns.

Det är fullständigt absurt att detta fortfarande är lag i Sverige, går fullständigt emot alla sunda och moderna värderingar.
Det talas ofta högt o brett om jämställdhet på de politiska scenerna, i synnerhet när det kommer till föräldraskapet, men just denna bit talas det inte gärna om....

Självklart ska båda föräldrarna ses som jämlikar i föräldraskapet av samhället och lagstiftningen, samma rättigheter, samma möjligheter, och samma skyldigheter.

Som det visar sig rätt tydligt i de tidigare inläggen här i tråden så är det mödrarnas kontrollbehov samt ekonomiska intressen som ligger till grund för den stora merparten av argumenten att ha enskild vårdnad om barnet.

Det stannar ju inte med halva barnbidraget och några föräldrapeningsdagar... Sen ska det ju ansökas om underhåll också, o bostadbidrag...
Det finns stora ekonomiska incitament att inneha enskild vårdnad om ett barn, som grädde på moset så får de även maktkänslan som kommer av att tvinga av den andra pengar.
Toppa detta med förnedringen att han inte har en talan i hur hans egna barn uppfostras eller växer upp. Han har heller ingen makt att hindra modern att flytta 150mil bort o i praktiken helt bryta kontakten och möjligheten för fadern att ha en relation med sitt eget barn.

Nu säger jag inte all samtliga fäder är lämpliga vårdnadshavare, absolut inte.
Men alla ska ha samma utgångspunkt i föräldraskapet, oavsett om de nyss krystat ut barnet eller inte.
Är du inte lämplig som vårdnadshavare av ditt barn så ska du givetvis bli ifråntagen det ansvaret, men du ska tusan inte behöva driva juridisk process för att få detta ansvar som utgångspunkt, då är det något som är fullständigt fel i systemet...

Denna punkt är en relik ifrån en tid då den överväldigande majoriteten av alla barn som föddes hade gifta föräldrar, detta är långt långt ifrån normen idag.

Gemensam vårdnad även för ogifta borde gjort till en självklarhet för länge länge sen. Att det inte drivs på för en förändring av detta i nån större skala är enbart på grund av att fenomenet enbart drabbar män som grupp, istället väljer den rådande feministiska ideologin att värna de fördelar detta innebär för kvinnorna...

Fadern ska givetvis ta likvärdigt ansvar kring barnet som modern.
Ingen kan någonsin kräva lika rättigheter om de inte samtidigt är villiga att acceptera lika skyldigheter.

De dagar var o en får räcker gott o väl utan problem tills barnet inte behöver ammas längre, sen får väl fadern vara hemma o ta hand om barnet om han inte är villig att dela med sig av sina dagar?
Visar det sig där o då att fadern är ovillig att göra något av dessa alternativ så ska han givetvis på juridisk väg tvingas ge upp antingen det ena eller det andra.

Men det är ju något helt annat än att ge kvinnan makten att neka fadern dessa rättigheter redan från start, enbart baserat på att hon "vet" hur det kommer bli.

Jag anser att ni resonerar precis bakvänt kring grundproblemet här, problemet är ju inte egentligen att kvinnan inte ges möjlighet att vara hemma länge med barnet.... Problemet är ju att fadern inte tar sitt ansvar.
Istället för att klura på lösningar som ger kvinnan möjlighet att ta ett större ansvar kring barnet, varför inte klura på lösningar som tvingar fadern att ta sin del av ansvaret istället?

Det finns otroligt många kvinnor som "livnär sig" på att vara förälder åt sina egna barn som systemet är utformat idag. Allt som oftast med nån form av långtidsarbetslöshet, sjukskrivning eller psykisk ohälsa i botten.

Det är ingen hemlighet för någon att män är lägre stående varelser i samhällets ögon när det kommer till föräldraskapet, detta är något som sitter mycket djupt rotat i samhälllet i stort, baserat på förlegade könsroller.

Det jag anser anmärkningsvärt är att det resonemang ni för grundar sig på att makten ska fortsätta vara hos kvinnan eftersom det ger henne bättre möjligheter att ta ett större praktisk ansvar i föräldraskapet.

Samtidigt som i princip alla myndigheter och intresseorganisationer som har med ämnet att göra ständigt påtalar att detta fenomen är den sista stora grundstenen i de ojämlikheter vi idag fortfarande ser mellan kvinnor och män på gruppnivå.

Att män på gruppnivå har större makt i arbetslivet och därtill jobbar mer o tjänar mer är direkt kopplat till den ojämlikhet som fortfarande råder när det gäller föräldraskapet.

De flesta kvinnor spänner käken, knyter näven o ondgör sig mer än gärna över denna orättvisa, kräver ständigt nya reformer och att "kvinnofrågor" ska få olika former av positiv särbehandling.

Men sen sitter de flesta i praktiken o för resonemang exact i linje med det ni nu gör här i tråden...