Mitt barn blir utan

Hur ni gör får ni ju komma överens om, men lasta mamman (eller sonen) tycker jag ingen har rätt till. Och nej, jag tycker väl inte att det ska kompenseras direkt heller med ngt lika värfefullt. Även om jag inte ser ngt direkt problem med en bättre begagnad mobil om ni har råd. Det får väl bli en tidig present kanske..

Men mamman har rätt att ha sina regler och ni era, sorry men det är lite konsekvensen av att föräldrarna inte lever ihop.

När min bonus önskade sig en bättre dator fick hon ganska mkt av min familj i julklappspengar. Varken mammans familj eller min mans familj har samma ekonomiska förutsättningar som min. En ny dator blev det alltså.

Hennes syster hos mamman har inte samma möjligheter - och kan med andra ord inte få en ny dator. Jättesynd för henne och jag fattar att det kan kännas orättvist, MEN dels måste vi främst tänka på vad vi kan göra för dottern, inte vad hennes mamma kan göra för sina resterande barn, dels får vi vara rättvisa för alla våra barn. För våra gemensamma får ju ta del av min familjs julklappspengar, födelsedagspresenter, semesterresor osv - och eftersom min familj ser min bonus som en familjemedlem så omfattar detta också henne.

Fast nej...

Det har hon faktiskt inte. Alls..

Nej.

Så länge barnet inte far illa har hon faktiskt INGET att göra med vad som sker i TS hem.

DET är självklart...

Hur jag kan tycka att man inte automatiskt har rätt att ha insyn och få vara med och bestämma hur ngn annan lever sitt liv i sitt hem bara för att man råkar vara förälder - så länge barnet inte far illa? Tja, det är en av konsekvenserna av att ha barn med en människa man inte lever med.

Det finns helt enkelt inget som säger att man måste rapportera vad man gör till den andra föräldern, och inget föräldern kan kräva. Även om en del försöker.

Sedan kan man absplut ha en öppen kommunikation där man delar allt som har med barnen att göra, vad man gör hemma osv, men då krävs respekt från båda håll. Man kan få det, om man har ett bra samarbete, men man har ingen automatisk rätt till det.

Ja, jag är styvförälder (till ett numera vuxet barn), men nej jag har aldrig haft ett behov av att "skydda" mig själv (skydda mig från vad?). Mamman hade hyffsat full insyn hos oss, liksom vi hos henne. Vi träffades ofta, samtalade, var på varandras bröllop, barmvaktat våra övriga barn osv. Hade hon problem kom hon förbi på kaffe och pratade. Den här insynen var ngt hon "förtjänade", inte kråvde. Rätt stor skillnad. Hade hon däremot försökt ändra på vårt sätt att leva, lagt sig i regler, vad vi åt, gjorde på fritiden, köpte till våra barn osv baserat på att hon skulle haft rätt till det hade det högst troligtvarit ett minimalt samarbete

Nej, det beror knappast på att jag har styvbarn. Snarare på att vi tänker olika ;)