Här är vi alla vänner.

Nu har jag slutspurtat inför jul! Julförsäljning och en stor beställning till ett museum har gjort att fem av tio fingrar är trasiga och blöder. Idag jobbade jag med tejp på fingrarna ????👊🙃

Idag har jag suttit och skrivit hela dagen och lyssnat på Dr. Bombay. 

Jag har skrivit 25 sidor på min berättelse:"Inspärrad." Dock A5 sidor, men ändå. Sen ska de ju skrivas in på datorn med! 

Idag har jag en deppardag. Allt känns så tomt och meningslöst! Frågan som jag så ofta ställer mig är: vad är det för mening med allting?

Förlåt, jag menar inte att dra mer er ner i kaninhålet. 

Rädslor i form av tankefoster, så kallade potentiella hot, är något som finns nästan överallt så fort man läser en nyhet om nästan vad som helst. Inte sällan används rädslor som en tillgång att politisera eller göra religion av och utvinna makt ur. Den makten bygger i sin tur på någon form av rädsla i form av våld eller hot om det. Rädsla är på många vis självgenererande.

Det var inte alltid lätt att avgöra sådant när man själv kanske var skyldig till något. När vi gick i skolan fanns det en del högra träd i utkanten av skolgården. Det var förbjudet att klättra i dem men det var inte alltid det efterlevdes. En ny flicka började i klassen, Vilte hette hon, såg hon en kille som klättrade ner för ett träd och utbrast att åh det är jag bra på. Vi andra stod där nere när hon klättrade högre och högre och vi frågade vad hon såg och hon klättrade så högt upp det bara gick innan en lärare såg det och blev arg. Det hotades med samtal hem och till och med att gå till rektorn eller hämta vaktmästaren. När det inte hjälpte kom hon ner till sist ändå. Inte i närheten av så illa i jämförelse med att någon tar strypgrepp på en, mest det där att det skulle hotas med det ena och det andra som skulle frammana någon sorts rädsla.

Noveller, vad fint. Jag gick gymnasiet i Sverige och då gjorde jag en novell, inte skrev dock. Istället klippte jag ut rader ur tidningar och fallfärdiga böcker utan att läsa texten innan och klistrade textraderna efter och under varandra på A4-ark, 12 stycken, på fram- och baksida, tog en kopia och lämnade in. Det var någonstans nära eller runt millennieskiftet. Nuförtiden antar jag att man hade kunnat programmera en slumpgenerator och mata in ord i för att uppnå liknande resultat om man hade velat. Noveller kan vara trevliga att läsa. Anton Tjechovs Damen med hunden och Gogols Kappan till exempel, det finns mycket att hämta.

Då lämnar vi dem. Med tanke på veckans tema rädsla så ska man vara rädd om fin stämning. 

Jag känner mig ovanligt lugn nu! Är det lugnet före stormen?

*Släpar mig i säng*.