Här är vi alla vänner.

Någon mer som kommer sitta ensam över jul och nyår? Det låter tragiskt att jag kommer göra det, men jag trivs med det. 

Skäl nummer sju till att tycka om mig: Jag är trygg!

Det avslutar den veckan.

På gruppnivå är vi rädda för allt som hotar vår medvetna existens. Irrationella rädslor återfinns i fobier där rädslan är oproportionerlig. Att vara rädd för att bli rädd är inte heller speciellt rationellt.

Rädsla har en släkting och det är skräck, ren och skär skräck. Det här hände för länge sedan. Jag gick ner till havet för att simma och bada, det var inte så mycket folk där och stranden var stor. När jag simmade ut så hittade jag en sådan där boj som sitter fast i botten och jag blev nyfiken så jag dök ner och följde kedjan, det var uppskattningsvis kanske 12 meter ner till botten och inte fri sikt hela vägen. Jag är ingen dykare alltså, det var helt vanlig nyfikenhetsdykning i baddräkt.

Innan jag nådde ner kände jag hur något tog tag i mig och jag började driva utåt och neråt. Jag försökte simma uppåt utan resultat. Jag förstod att det var en undervattensström och då slog skräcken till. Jag försökte simma uppåt igen men lugnade mig till slut så pass att jag kunde tänka lite klarare. Jag simmade sidledes tills jag kände att jag måste ha luft, där uppe var ytan och ljuset och när jag försökte simma upp då så gick det bra. När jag nådde ytan och fick luft kom nästa utmaning: Jag hade drivit ut en bra bit från land och var rädd för undervattensströmmen. Men eftersom det inte fanns så mycket val så simmade jag mot land och tog mig långsamt dit och kom upp på stranden igen. Sedan dess har jag varit försiktig med både kända och okända vatten. Den skräcken var oerhörd.

Bollen över till er.

Nu inviger jag muggen jag fick i julklapp. I den har jag te. Tyvärr har jag ingen honung, men man kan inte få allt! .

Var koppen från dig? Fint.
Den stinkande julklappen tror jag att vi får slänga. Jag funderar också på om Douglas borde få leva i frihet, när det visade sig att han inte var någon akvariefisk.

Jag har ringt Sjöräddningen nu. De sa att det var ett ovanligt uppdrag, men de tar det så gärna. Lite stiltje för dem den här årstiden sa de. Helikoptern kommer i eftermiddag och hämtar Douglas.

Jag råkar vara väldigt svag för hamstrar, men det är nog bäst att Torsten får svängrum ett tag, åtminstone över jul. 

På gruppnivå är vi rädda för allt som hotar vår medvetna existens. Irrationella rädslor återfinns i fobier där rädslan är oproportionerlig. Att vara rädd för att bli rädd är inte heller speciellt rationellt.

Rädsla har en släkting och det är skräck, ren och skär skräck. Det här hände för länge sedan. Jag gick ner till havet för att simma och bada, det var inte så mycket folk där och stranden var stor. När jag simmade ut så hittade jag en sådan där boj som sitter fast i botten och jag blev nyfiken så jag dök ner och följde kedjan, det var uppskattningsvis kanske 12 meter ner till botten och inte fri sikt hela vägen. Jag är ingen dykare alltså, det var helt vanlig nyfikenhetsdykning i baddräkt.

Innan jag nådde ner kände jag hur något tog tag i mig och jag började driva utåt och neråt. Jag försökte simma uppåt utan resultat. Jag förstod att det var en undervattensström och då slog skräcken till. Jag försökte simma uppåt igen men lugnade mig till slut så pass att jag kunde tänka lite klarare. Jag simmade sidledes tills jag kände att jag måste ha luft, där uppe var ytan och ljuset och när jag försökte simma upp då så gick det bra. När jag nådde ytan och fick luft kom nästa utmaning: Jag hade drivit ut en bra bit från land och var rädd för undervattensströmmen. Men eftersom det inte fanns så mycket val så simmade jag mot land och tog mig långsamt dit och kom upp på stranden igen. Sedan dess har jag varit försiktig med både kända och okända vatten. Den skräcken var oerhörd.

Bollen över till er.

Tack, vad gulligt sagt! . Jag är rädd för clowner och dockor. Fast ändå så älskar jag filmer som "It" och "Annabelle".