Här är vi alla vänner.

Exakt, jag tänker likadant; vad skulle man inte kunna säga om Emil, Pippi, Madicken, Mio, alla Barnen i Bullerbyn, Lotta, osv.
Det känns som om det på senare år har blivit så vansinnigt lätt att förklara allting med diagnos; jag tror inte att det är så bra.

Och jag har samma erfarenhet som du; jag har jobbat med "äkta" diagnoser, och det är sannerligen något helt annat.
Dessutom har jag träffat en hel del ungar, som enligt sina föräldrar skulle lida av både det ena och det andra, och som därför inte klarade av en hel massa saker, som krävde specialbehandling av skilda slag, osv.
Men, hör och häpna - de ungarna kunde både uppföra sig, duka bord, acceptera ett annat säte i bilen, smaka på nya maträtter, klä på sig och Gud vet allt. Efter lite lirkande ibland, visst, men det gick.

Jag får väl passa på att be er båda om ursäkt; jag menade inte att gnälla eller få ryggen kliad, eller något annat. Jag släppte ut lite ånga bara, inget mer. Om det inte är okej får ni säga ifrån, då hittar jag någon annan ventil.

Jag för min del tänker att de barn som verkligen har någon form av problem - oavsett om det är dyslexi, glutenintolerans eller autism - självklart ska få hjälp och stöd (det har de till och med laglig rätt till).

Men sedan är det alla de där andra barnen, som har idéer och rädslor och får utbrott och plötsligt inte ska äta selleri och tjurar ihop om fröken tvingar dem att plocka upp sina vantar, och jag vet inte allt - allt det där är helt normalt och del av den personliga utvecklingen, men plötsligt kallas det diagnos.
De kan man med fördel bara ha överseende med, för egenheterna försvinner med tiden och det är inget straff i paritet med halshuggning att plocka upp sina egna vantar.

Hej där! Hoppas det är bra med alla i tråden! Själv gosar jag med katten och lyssnar på en skön blandad hiphop-lista på Spotify. Har tränat i ensamhet och sen duschat. Skönt.

Mmm...väldigt mysigt gosa med en liten kisse.

Har läst några av Narnia-böckerna och tyckte om dom men tyvärr inte sett filmen.

Klart barn med behov ska ha hjälp! Men det måste utredas först så det inte bara är normal utveckling, lite så som Disa35 beskriver i sin tillhörande kommentar.

Det är just det som är frågan, särskilt om man är förstagångsförälder och kanske inte har många släktingar att diskutera saken med, eller vänner för den delen. Man kan höra sig för med bvc i så fall eller läsa sig till information online, och så finns det ju en uppsjö av litteratur, även om den sällan är så specifik som just ens eget fall. Själv är Google min största källa till kunskap men man måste ibland läsa många olika källor för att få en bild av vad som är normalt eller avvikande.

Som Mortiscia80 skiver så finns det mängder av litteratur, specialhemsidor och förstås BVC.

Nu är jag förstagångsförälder, men det jag tänker spontant är att det som är "riktiga problem" hänger kvar över tid, påverkas inte av ens eget bemötande och märks över hela linjen, så att säga.

Det är jättesvårt att förklara, men man märker det liksom, om det är beteende som hänger ihop med utvecklingen eller något annat. 

Ta nåt och svara på vetja! Nån speciell anledning det kallas så?

Mina föräldrar har förresten en hjärtformad skylt på toa/badrumsdörren som det står ?Ändstation? på. Lite Göteborg style eller hur? Tror man ska hålla behörigt avstånd till rovdjur av den storleken och kalibern. Finns bättre lekkamrater. :/Purple pills? Hänger han mycket med Eminem? :P

Finns Torsten på Spotify?Va det Hon som ringde? Ja, hon spinner mycket. Och snarkar ibland när hon sover. Vi har det jättegosigt ihop!

Som sagt har bara läst några av böckerna. Dom är f.ö. en allegori eller va det heter på Bibeln.