Här är vi alla vänner.

Det har jag och hoppas att du också fått det! 😀

Här kommer min dröm som utlovat:

Jag satt i dödens väntrum. Med mig hade jag mitt boendestöd, Lisa. Vi satt på en bänk. Det var sparsamt med ljus. Jag såg ett kylskåp med massa läsk och jag såg en bong. Jag tog bongen och började röka på.

Vad gör det för skillnad? Jag är ju ändå död. Lisa såg på mig. Det var något i hennes blick. Något jag inte hade sett förut och vi hade känt varandra i 15 år. Vi sa inte så mycket. 

Efter en stund kom det en kvinna och bad mig följa med henne. Jag kramade om Lisa och tackade för de här 15 åren. Hennes sista gärning var att sitta och vänta med mig i dödens väntrum. Hon fällde en tår. Jag släppte taget om henne och följde med kvinnan.

Vi kom till ett rum. I rummet stod det ett skrivbord som hon satte sig bakom. Jag slog mig ner på stolen framför henne. Jag skulle bli utvärderad. Vi satt och pratade en stund, sen fick jag gå in i ett annat rum. Det var mörkt och tyst.

Jag gick in i rummet. Längst in stod det en dörr. Jag skulle precis öppna dörren. Då vaknade jag . 

De tittar på molnets storlek och så lär de utgå från sånt som regndroppar mm som samlas i dem. Dessa har ju en viss vikt även om de inte trillar ner på marken, så då kan man beräkna vikten. Hur exakt nära man kan komma vet jag däremot inte.

Hur kallt har du nu? Jag har 2 minus. 

Kasta upp en liter vatten i luften så stannar det inte där. Däremot går det så klart att skicka upp en liter vatten i atmosfären om man ställer en skål vatten ute i värmen. Då någonting är i atmosfären är vikten, under förutsättning att det styrs av jordens gravitation, lika med föremålets massa i relation till dess lyftkraft. Några reflektioner bara. 

Ja, det var det verkligen, men det fick mig att fundera. 

God morgon! Rejält nervös nu, ska antagligen på dejt i em med killen som jag gillar! 

Bara en liten dikt. .

Himlen är blå.

Gräset är grönt.

Hur kan det vara så?

Livet är skönt.

Snön är vit.

Solen är gul.

Jag känner mig stark som dynamit.

Livet är kul.

Jag färdas på livets motorväg. Inte ett mål i sikte. Jag har färdats så länge på motorvägen att jag inte kommer ihåg vart jag började. Jag vet inte heller vart jag är på väg, men målet är inte målet, utan det är resan som är målet. Vill du bli min resekamrat?

Det är inte vad man tror först 😅

Hallå där! Så trevligt att du tittade in 😃