Här är vi alla vänner.
Allt känns så jobbigt just nu.
Sökt över 100 jobb.
Min kvinna ifrågasätter vårt sexliv.
Har inte sovit någonting denna natten....
Allt känns så jobbigt just nu.
Sökt över 100 jobb.
Min kvinna ifrågasätter vårt sexliv.
Har inte sovit någonting denna natten....
*Dricker kaffe till:* Fugees-No woman no cry.
Ay papi!
Jag måste klippa mig snart. Jag får panik!
*Varvar ner till:* Lionel Richie-Say you, say me.
I'm up, baby!
*Väcker Torsten med:* House of Pain-Jump around. På högsta volym.
Hej alla goda människor.
Är ni okej med en filosofisk fundering så här på slutet?
Det här året, som snart ligger bakom oss, kallas skitåret och annus horriblis och jag vet inte allt. Givetvis på åtskilliga goda grunder; pandemi med många sjuka och döda, krossade livsverk, grusade planer, arbetslöshet, fattigdom, våld i hemmet, osv. Och så runt det skjutningarna, våldet, skogsbränderna, alla vi miste av olika skäl och en massa annat som jag ärligt talat inte kommer ihåg just nu. Jo, avrättningar, det har avrättats rekordmånga i USA under Trump.
Och ändå...ändå tycker inte jag att 2020 har varit rakt igenom illa.
För hela världen har satts på paus, med jubeleffekter för klimatet och naturen som följd. Polisen säger att det var den lugnaste julhelgen någonsin. Vi slapp Trump, med allt vad det innebär. Jag får för mig att åtskilliga skygglappar har fallit, vare sig man vill eller inte, och att vi lite till mans har fått upp ögonen för vad som är viktigt här i världen.
Förväntar mig inga mirakel, men det sägs väl att förändring börjar med insikt så lite hoppfull kan man kanske vara?
Jag tror, sammanfattningsvis, att det här året också hade sina fördelar som kan bära frukt längre fram.
Vad tycker ni?