Här är vi alla vänner.

Hon är vacker som en solnedgång.

Hon utstrålar värme och kärlek och jag blir alldeles knäsvag varje gång jag ser henne.

Jag blir också nervös och varm i hela kroppen.

Det måste vara kärlek.

Kärlek på distans.

Jag vågar inte säga vad jag känner, men det är typiskt mig.

Jag älskar och trånar på distans.

Jag plågar mig själv.

Om jag bara kunde säga till henne vad jag känner,

men nej.

Hon kommer alltid att vara min solnedgång.

Lika vacker och fjärran.

Håller på bli vansinnig på min padda för den tappar kontakten  med nätet hela tiden 

Nu har jag ledigt en vecka. Skönt! 

Jag måste berätta en sak som var lite kul. Jag har köpt en ny telefon idag, vilket inte var så kul. Jag har haft sån ångest hela dagen, men nu är det gjort i alla fall. Det som var lite kul var det att hon jag köpte telefonen av sa att jag skulle gå till en kille för att få hjälp med att sätta på glaset. Så säger hon:" Och så går du dit och säger att du vill ha en påsättning". Så jag gick dit och sa:" Hej, jag har betalat för en påsättning". "Av glaset", tillade jag när jag kom på vad jag precis hade sagt. Det tyckte jag var lite kul, om än något pinsamt. 

Jag ville bara dela med mig av det.