Här är vi alla vänner.

Då är du ju insatt, och då får jag be om ursäkt om jag skrev dig på näsan. Det var nämligen inte meningen.

Alltså, det är ju samma mängd vattenmolekyler lika nära varandra - men sedan är ju en sönderhackad isbit inte lika stor, även om småbitarna tillsammans har samma volym.

Får fundera på detta

Intressant! :) Jag måste tänka på det en stund men det kan nog stämma! Så lustigt :)

Jag har inte funderat klart på isbiten, men det var en annan sak som slog mig: I julkalendern Ronny&Julia från 2000 ägnar de sig rätt mycket åt vatten. Tanken är att knasiga uppfinnaren vill hitta på ett sätt att frakta rent vatten till behövande.

Men det finns inga behövande i Saharaöknen - det finns troligen fler vattenbehövande i ett enda kvarter i Dhaka än i hela Sahara.

Efter 23 avsnitt har uppfinnaren lyckats uppfinna - voila' - en snökanon, och tror att hon ska få Nobelpris för detta (hon har också vänt ryggen åt en guldgruva i form av en godismaskin)

Snökanonen lyckas täcka ett helt torg med snö motsvarande ett glas vatten. Det betyder att vattenmolekylerna är mer utspridda och det kan hända, det kan absolut hända - det kallas ånga. Men det blir inte på något magiskt vis mer vatten.

De har inte försvunnit, blivit färre eller fler - de är bara längre ifrån varandra.

Jag säger till när jag är färdig med den filosofiska tankegången

Det fick jag med, ett ovanligt mänskligt sådant. Vet inte om jag ska utgjuta mig över detta också (utgjuta är ett himla fint ord förresten, Kristi blod...för dig utgjutet...bara ryser)