Här är vi alla vänner.
Hej hopp, sockertopp. 
.
Inlägg från: Litenmenhård
|
-
-
Här kommer en dikt till.
.
-
Klockorna klämtarKlockorna klämtar.För dig och mig.Sanden håller på att rinna ut.Jag hör klockorna långt där borta.De är ständigt närvarande.När klockorna har slutat klämta, då har sanden runnit ut.Klockorna slår för varje levande varelse.Det finns ingen som kan undfly de.När klockorna slutat klämta, då är livet slut.Så länge klockorna klämtar, är jag nöjd.
-
Whattup partypeople?
.
-
Kaffe är positivt i alla fall. Sitter själv och dricker en god kopp kaffe.Disa35 skrev 2020-11-17 07:14:49 följande:Jodå, kaffe, novemberrusk och litet berg av disk.
Vill du ha feedback på dikten?
Ja, gärna. .
-
Oj, det var djupa tankar. Det tackar vi för!Disa35 skrev 2020-11-17 07:29:20 följande:Det känns som om du vacklar lite mellan den klassiska skolan (Victor Rydberg, Dan Andersson), den mer moderna (Thomas Tranströmmer, Siv Widerberg) och med glimtar av såväl isländska sagor som Bellman och Kalevala.
Jag tror du försöker hitta din egen röst och det är bra, det ska man försöka göra. Och jag gillar din tanke och stämning, som jag anar mellan raderna, även om det inte kommer fram kristallklart än.
Vad vill du själv? Vad vill du berätta? .
Jo, det är som du säger. Jag försöker hitta min egen röst. Mycket av det jag skriver är beroende på hur jag är på för humör. Jag skriver en del mörka alster på hösten och vintern, men det är bara för att jag blir så melankolisk då. På våren och sommaren skriver jag mer roliga och knäppa alster.
Jag har inte gått någon skrivkurs. Jag har inte velat göra det för jag har inte velat bli influerad av andra, men tycker du att jag borde gå en?
Jag vill berätta om mina känslor och filosofera om kärlek och humor,(för det mesta. Jag gillar att kombinera de två). Jag vill berätta något som berör och får andra att tänka. -
Tack för din feedback!Disa35 skrev 2020-11-17 07:57:49 följande:Varsågod, men det är ganska tidigt och jag har inte hunnit bli så nyanserad.
Men som sagt, det som genast slog mig var dels drag av klassiska dikter (t ex Tomten, och den tycker jag är jättefin), dels drag av modern realism - och det är inte dåligt gjort.
Mörka alster? Ursäkta, men har du någonsin läst finsk lyrik? Där har du deppighet så det räcker och blir över, möjligen i viss konkurrens med en del islänningar.
Tror skrivarkurser handlar mer om det tekniska, man får lära sig att strukturera sin berättelse, hur man gör för att öka spänningen och sådant. Det är nog ingen tävling i grupp. Så absolut, det tycker jag du ska göra om du känner för det.
Då tycker jag att du ska plita ner precis vad du tänker, utan stavning eller censur eller någonting - då är du nog något på spåren . Jag kan inte påstå att jag har läst så mycket finsk lyrik, men kan tänka mig att det är ganska deppigt. Jag kommer att lägga upp fler berättelser och sånt sen på min blogg.
Jag kan tycka att jag är lite splittrad när jag skriver. Alltså ibland kan jag skriva väldigt deppiga berättelser och ibland skriver jag en riktigt knäpp, beroende på hur jag mår och humöret skiftar väldigt mycket! -
Jo, det är väl sant. Jag skriver ofta om egna betraktelser. Jag har ganska livlig fantasi vad gäller skrivandet, men jag gillar att skriva om det vardagliga. Ibland kommer jag på berättelser som inte handlar om det vardagliga, men ändå finns det något familjärt där ändå.Disa35 skrev 2020-11-17 08:37:52 följande:Inga problem, det är bara roligt
Man behöver inte plöja igenom Kalevala, det räcker att bekanta sig med Mumindalen. Tove Jansson är, imho, strålande på att kombinera realism, det jordnära och humor med en svart, allvarlig klangbotten.
Såsom du skriver, så fungerar i stort sett alla kreativa människor. Se bara på Tolkien, som först blev professor i anglosaxiska, sedan fick en ide - tydligt inspirerad av bl a kelterna och nordisk mytologi - varpå han stängde in sig de nästa tjugo åren och totade ihop Sagan om ringen (och lite annat).
Eller Bob Dylan, som egentligen bara har tolkat händelser i sin omvärld med gitarrkomp, och som fick Nobelpris i litteratur -
Det var poetiskt sagt.Disa35 skrev 2020-11-17 08:49:35 följande:Ungefär såhär kanske:
"Med lite sjutusan, en aning järnvilja och uppmuntrande videolista över kända låtar som alla missförstår var diskberget snart förvandlat till en liten kulle"
Sant och sant...det är mina åsikter, inte vet jag om jag har rätt eller är käpprätt vilse i skogen .
-
Disken är mitt Mount Everest. För varje ögonkast jag ger den, verkar den växa sig allt större. I mitt huvud har jag redan diskat, men vekligheten säger något annat. Hur ska jag ta mig an denna nästan övermäktiga uppgiften? Jag sätter på mig handskarna av gummi och börjar diska. När jag är klar känner jag en känsla av lättnad. Jag har bestigit Mount Everest.