Här är vi alla vänner.

Ja, den försvinner inte över en natt (eller trettio år).

Det jag märker mest är att man följer regler in absurdum, systematisk oärlighet och att man fruktar den som bestämmer.

Tror jag med. Tänker också att det här året kommer att bli väldigt intressant att berätta om för sonen i framtiden.

Knodden blir exakt 18 månader nu på söndag

År när det förhoppningsvis går framåt, man kan förklara varför det inte är så bra att lägga grytunderlägg i en ugn på 250C, skillnaden på ren och smutsig tvätt, att böcker ska läsas och inte ätas, osv.

Det är lite blandat, ärligt talat. Å ena sidan är det "Ååh! Kan du klättra upp på soffbordet alldeles själv!" och å den andra "Shit, nu kom det kaffe på de där viktiga papperen, muspekaren är låst, skärmen är uppochner, jaja, kaffet var i alla fall ljummet", etc.

Samt reagera fort som attan när det blir tyst

Tystnad=fuffens, möjligen farligt, sannolikt städning eller så för en själv.

Det är givande, utmattande, fantastiskt, skitjobbigt, magiskt, tröttsamt, roligt, utmanande och en massa annat - alltihop på samma gång.