Här är vi alla vänner.

Du får förlåta mig och min nostalgi, men jag vill gärna tro att Bosse faktiskt flög iväg till Landet i fjärran

Bemötande är nog av stor betydelse, ja - det är så vansinnigt lätt att man bestämmer sig för att såhär är det, och sedan agerar man därefter. Klart att ungen svarar på det.
Jag läste en rätt rolig tråd häromdagen, där TS oroade sig för sitt barns språkutveckling (om jag inte minns fel misstänktes det lite diagnoser där också). Ungen slog sig på soffbordet och TS frågade var hon slog sig, varpå ungen pekade på soffbordet - och det var ju helt rätt!
Lyckligtvis fick TS råd om att fråga var det gjorde ont istället, så det löser sig nog

Jodå, här är det tvåfrontskrig som vanligt

Men nu får fronterna klara sig utan mig ett tag, för nu ska vi ut med sonen

Som Mortiscia80 skiver så finns det mängder av litteratur, specialhemsidor och förstås BVC.

Nu är jag förstagångsförälder, men det jag tänker spontant är att det som är "riktiga problem" hänger kvar över tid, påverkas inte av ens eget bemötande och märks över hela linjen, så att säga.

Det är jättesvårt att förklara, men man märker det liksom, om det är beteende som hänger ihop med utvecklingen eller något annat. 

Sonen har upptäckt en ny favorit; tvättmaskinen

Wiggers? Var kommer det ifrån? Låter som amerikansk engelska - nu blir jag väldigt nyfiken

Tänkte inte på det där med senap, fast den hade kanske blivit grillad av strömmen...jaja, katt överlevde.
Vad har du för en katt?

Okej, det där blev rejält fel, men jag ska försöka förklara hur jag menar:
När det där dokumentet från Socialstyrelsen läckte ut blev det milt sagt ett himla liv; det talades om utrensning av människor och att vissa inte skulle få vård.
Och även om man försökte förklara att det var inte tal om någon utrensning och att sådana här beslut tas inom vården varenda dag, så kvarstod faktum; en del människor väljs bort för vård.
Det är tungt att prata om, för i en del fall väljs patienter bort - i det här fallet för att de inte bedöms få tillräckligt mycket gott ut av behandling (de är enkelt uttryckt för gamla och/eller för sjuka för att det ska vara lönt). Och det är ansträngande för kroppen med livsuppehållande vård.
Det är en grym realitet som inte går att komma ifrån, och som tynger mitt hjärta att diskutera ibland.

Varsågod, finns jättemycket guld att hämta

Vet du, på ett sätt kan jag faktiskt förstå att de gör det; på sätt och vis var livet mycket enklare. Allting var avgjort, man hade bostad och sjukvård och skola och jobb, och hade man inget jobb fick man ett av staten. Man behövde inte göra så mycket själv, man kunde bara inrätta sig i ledet och ta det lugnt.
Och visst, de som levde gott längtar också tillbaka, en del av dem - det är bl a därför det är besvärligt att bli av med ryssvänliga partiet i parlamentet

Jag är väl lite av masochist kanske - men det håller som sagt hjärnan i trim. Fast ibland får man ta pauser, annars blir man tokig

Aha, tack Har du koll på var ordet har sitt ursprung också?

Låter rimligt.
Jag såg en rolig graffiti igår förresten - "Smartphone but a dumbass"

Hej hej

Okej, som Eminem och Eamon (fast den senare kanske är latino).

Jag har två bondkatter, möjligen med olika pappor - en är söt och en är smart. Tro det eller ej, men det var den smarta som gnagde på sladden (fast då var hon liten). De är medelålders damer så de är inte så busiga nu längre.

Javisst är det skillnad.
Jag har fått för mig att svenskar generellt är lite dåliga på att hantera detta med döden; en del tycks leva så skyddat att döden går emot deras livsstil, på något sätt. Jag vet inte om du förstår hur jag menar...?

Absolut, beredskapen är åt helvete och det tycker jag gott man kan ställa ansvariga till svars för när det här är över. Och framförallt hoppas jag att man lär sig något av det, låt vara att det blir en dyrköpt läxa.Det skulle förmodligen bli ett himla liv, inte minst på de yngre och de intellektuella, om diktaturen kom tillbaka. Och nu finns ju helt andra möjligheter att få ut sina protester, i och med internet.

Javisst hade det tillrättalagda livet ett högt pris - det man får komma ihåg är att metoderna var annorlunda här än i t ex Nazityskland och att det pågick under lång tid.
Här var det rätt mycket spioneri, angiveri, propaganda och "mjuk makt", alltså att man påverkar folks hjärnor istället för att rikta vapen mot dem. Det märks tydligt fortfarande; min gubbe har väldigt svårt att förstå konceptet med vår offentliga folkbokföring till exempel. Och att man kan trava in på vilken svensk myndighet som helst och kräva ut handlingar utan att legitimera sig. Han förstår inte svenska villaområden heller, vilket är lite roligt

Balans är bra att ha, i alla lägen

God morgon