Här är vi alla vänner.

Haha jaa :D Nåt i stil med det skvallrande hjärtat kanske.

Jag undrar om det finns något av samma slags material som han kan få bita på, eller om det är bekvämlighet att det är just på den platsen han biter.

Aha! Joo men jag skrev nog ett par svar i den tråden, barnet hade adhd tror jag? Efter att ha läst de andras svar är jag mer kluven till frågan, det finns ju alltid kloka ingångar att tänka på och det som kan vara rätt för en är fel för en annan.

Jahaja x) Misstänker att även ni då bara har ett barn? Det är så svårt att veta vad som är normalt och inte ibland men jag googlar järnet och blir till slut lite mer informerad, och oftast lugnad också då det visar sig att det faktiskt är normalt i all sin märklighet. Så länge det inte är farliga saker så får de väl tugga på saker då :) Vi har faktiskt en hel fotoserie av sonen med saker som han stoppat i munnen när han var yngre hahaha :D

Jodå, fram med lite kollodialt silver och drick det medan du på en fullmånenatt går baklänges tre varv runt huset samtidigt som du läser Fader vår mellan klunkarna. Det hjälper mot det mesta #lifehacks

Berätta gärna om din teori! :)

Likewise ;)

Krösamajor var allt ett hemskt öknamn för de flertalet autism- och SÄ-kunniga i tråden, Prussiluska var då mildare som replik. Trodde ärligt inte att den här tråden var till för skitsnack? Följde den för den var ett så trevligt iniativ. Men ta det där att du blev stött i den tråd där det hör hemma och glöm inte, ny kunskap behöver inte göra ont.

F.ö har jag bott väldigt nära Hell om du vill dra fler rysliga paralleller, Verdens ende också faktiskt =)

Ja första frågetecknet blir, att vara utredd eller icke utredd, det är frågan... Eller killgissar man där hemma..? Nåja.

Jag tror som du att om man stämt i bäcken hade man sluppit ån. Det behöver man inte ha en diagnos för att påverkas av. Ett barn som tillåts utesluta allt fler saker äter ju snart ingenting :s Så ännu en fråga, hönan eller ägget?

Man kan laga en och samma sak till hela familjen men se till att det finns minst en sak som det selektiva barnet kan äta av, och som jag lärt mig från andra föräldrar så ska man iaf smaka av det andra, även om man inte tycker om det. Det tycker jag låter klokt, annars vänjer man sig aldrig vid smaken. Men surströmming får du inte i mig för den sakens skull, det säger jag bara.

Det är som du säger där i sista stycket, så många som sitter med en "diagnos", fast man inte ens träffat en läkare, och då kan det i all välmening bli så himla mycket fel om man utgår från det.

Läste för övrigt en artikel om Frankrike för några år sedan, att de konsekvent vägrar tillstå någon som helst existens av diverse "diagnoser", det var väl främst adhd som lyftes fram där. Istället ser de till varje barns behov och agerar därefter. Också klokt, till viss del. Man måste inte ha en diagnos på papper för att hjälpa barn som har det svårt, faktiskt. De menar att adhd mest är en modern diagnos som skjutit i höjden med lavinartad kraft på väldigt kort tid (uppåtgående lavin?) och att det saknas vetenskaplig grund, vilket man ju måste tillstå har varit ganska tunn hittills. Det verkar alltså snarare som en farsot av diagnoser som hemsöker oss nu än en naturlig utveckling. Det vore intressant att få se fler studier kring detta så klart innan man sätter en definitiv stämpel på om det finns eller inte, eller om det är en del av den vanliga gråskalan av normalitet.

Oj, bekämpa? Ja så illasinnat såg jag inte på de olika åsikterna vi har i ämnet. Nej, jag tycker inte det är snyggt att flytta över sin harm till en positiv tråd och leta ryggdunkar där istället.

Jag fick samtal. Ovanligt att jag får det vid den här tiden, men det var lika trevligt som alltid. .

För att inte tala om Usa... Om det vore tal om bara äkta diagnoser så borde man hitta en jämnare statistik mellan olika länder. Alltså betyder det rimligen att vissa länder överdiagnosticerar.

Här i Sverige verkar det mer vara så att folk diagnosticerar sig själva, innan de ens träffat en läkare, bara för att de känner att de avviker lite från normen. Just de människorna verkar också ha en tendens att gömma sig bakom detta, snarare än att ta ansvar för sitt liv och sina beteenden, de blir liksom lite extra "sjuka" om man säger.

Får väl också tillägga att jag har full respekt för att vissa faktiskt har sådana här svårigheter, jag träffar sådana personligen dagligen inom mitt yrke och det handlar då om "äkta" diagnoser med läkarutlåtanden bakom åtminstone.

Apropå barnboksfigurer så har nog alla sett den där listan från Nalle Puh, vad de olika figurerna skulle ha för besvär. På samma sätt kan man säkert se på andra specifika sfärer, t ex Astrid Lindgrens karaktärer.

Tack. . Jo, det är ju alltid trevligt som sagt. Fast jag pratar gärna inte i telefon egentligen, men med henne så går det bra. .

Det behöver du inte be om ursäkt för. Här är vi alla vänner. .

Som liten fick jag höra att jag bara var ännu en stökig unge och fick inget stöd, varken av skola eller föräldrar. På senare tid har läkarna dock funnit att jag har både det ena och det andra och det säger jag inte för att skryta. Jag kan hålla med om att föräldrar ofta är snabba på att diagnosticera sina barn, men jag känner att de barnen som verkligen "lider", av någonting, för att uttryck mig lite klantigt, faktiskt får den hjälpen de behöver och inte bara stämplas som ännu en jobbig unge.

Hur tänker ni där?