Aniiee skrev 2020-03-27 15:26:42 följande:
Det är väl bara så min hjärna fungerar. Eller så är jag helt galen. Antingen eller....
Jag håller på och skriver en fantasy-roman med en karaktär som jag skapade som 11-åring. Ibland skriver jag på själva romanen, ibland sidogrejer, bakgrund, utvecklar världen osv. Idag har jag listan med platser öppen för att skriva ner lite sånna grejer och helt plötsligt dyker han upp i min hjärna och säger "där var jag på festival när jag var 5, men det var inte så roligt för jag var mest ledsen". "Jaha, vad tråkigt", svarade jag då "varför var du mest ledsen?" "Min mamma dog" säger han då.
Jag har ALDRIG ens funderat över hans mamma innan.
Det är lite så för mig också. Vissa karaktärer får mer liv än andra och stannar kvar längre. De blir som en kompis typ. Är det något du känner igen?