Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

Knepig situation och du har tyvärr fått en del minst sagt knepiga reaktioner med.

Du måste hitta nya sätt att närma dig barnen och du måste visa att du älskar dem och alltid har älskat dem. Du måste komma förbi pappans utestängande och blockering. Kan du använda stora barnet till hjälp? Kan hon (i smyg) förmedla brev, muntliga hälsningar, kramar från dig? Har du sparat breven du fått i retur (tänker som någon form av "bevismaterial" om du lyckas få kontakt och barnen ifrågasätter varför du har varit frånvarande)? Kan du göra små videosnuttar där du berättar hur mycket du älskar dem och tänker på dem och få dem levererade utan att pappan kan stoppa det? Tänk utanför boxen! Kan du annonsera i något media som de har tillgång till? Håller de på med någon idrott? Kan du dyka upp där som support? Kan du skicka brev, gåvor och liknande utan att det ser ut som om det kommer från dig?

Ta ett försök till att nå dem via skolan. Hur har de klarat skolarbetet under denna långa tid? Kan du be om enskilda utvecklingssamtal eftersom du och pappan har samarbetssvårigheter?

Barnen har ju tyvärr nu varit utan dig under en stor del av sin övergång från barn till tonåringar, en känslig period när behovet av mamma är stort. Antagligen känner de sig övergivna och med tanke på vad du skriver om pappan lever de nog också under psykisk stress. Vet du hur deras hälsa ser ut?

Fundera på vad du tror (eller vet) att pappan har slagit i dem om dig och hitta motbevis? Finns det någon sanning i pappans version av det hela?

Vad tror du själv är orsaken till detta? Tror du att pappan har samma syn på hur detta påverkar barnen som du? Varför/varför inte? Gör han barnen illa medvetet?

Har du någon samtalspartner i detta? Psykolog, terapeut eller liknande (inte din nya man). Om inte, skaffa en!