Min man vägrar samverka efter skilsmässan.
Är barnen myndiga eller i övre tonåren är det extremt lite du kan göra förutom att försöka få till en vettig vuxenrelation med dem.
Inlägg från: Kjell2
|
-
-
Skit i pappan, ignorera honom helt, försök inte få till en bra relation.Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 12:21:45 följande:De är 19, 17, 15 och 13. Jag har förstått att det inte finns nån hjälp att få mot detta. Borde vara brottsligt.
Jobba med barnen, försöka hålla någon form av kontakt, email, telefon mm. Var tydlig med att de alltid är välkommen. Undvik pratat om pappan, gå inte i igelkottsförsvar. -
Hur fick stora flickan tag i julklapparna?Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 12:41:37 följande:De har blockerat allting. Precis som sin pappa. Jag skickar julkort och vykort till deras skolor en gång i månaden med kärlek och att mamma längta roch tänker på dem. Inget svar någonsin.
Stora flickan lämnade julklappar till dem, de vägrade öppna. Hon blev bekymrad. Pappa sa till dem belåtet att de inte behövde öppan mammas julklappar om de inte ville. Det ville de inte då.
Skit i pappan. Ingen kontakt, inga frågor.
Du får vänta till de har blivit mer vuxna, myndiga och har egna liv.
-
Så du har kontakt med 19-åringen, var bor hon?Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 12:44:59 följande:Jag har, särskilt i början, inte sagt minsta ont om ord om pappan inför barnen. Stora flicka vill inte prata om detta svåra men gör det ändå ibland. Hon har samma bild av läget som jag men är bekymrad och nere när hon varit hos pappa. Hon är rätt nedlåtande mot mig men kramas också mycket när ingen i bonusfamiljen ser.
-
Kontakta ett ombud som kan bedöma möjligheterna kring att driva detta till domstol.Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 12:47:58 följande:
Stora flickan bor hos mig varannan vecka sedan i höstas. Hon tog med julklappar i en påse.
Jag står inte ut att vänta på barnen. Jag går sänder av att inte få krama dom och prata med dom. I mitt nätverk är det vanligast att de alrig kommer ut ur sekten när de är vuxna heller, jag är som död för dem. De låtsas att jag är död. Det är hemskt. Detta är barnmisshandel.
Stora flicka Copy
-
Barnen flyttade till pappan efter att ha bott ett tag hos dig. På något sätt valde de i alla fall delvis själva att flytta. Jag antar att det inte finns någon dom som reglerar detta.Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 13:01:42 följande:
Ja, faktiskt, jag var deras förstavårdare på alla sätt. Pappan lyckades med detta i flera steg. Han pratade illa om mig och han behövde barnens stöd och hjälp. Många små saker. Nej, det hände inte alls på ett ögonblick.
Jag har rätt bra koll på mig själv och många som är runt omkring mig. Jag är kanske lite glad och vimsig men inte ksa de frysa ut sin mamma ur sina liv för det. Det som pappan framöfr är att jag träffat ny man, att jag postat bilder på barnen på FB och at tjag borde ge honom mer pengar. Om jag var en hemsk förälder så borde han väl med förtjusning säga mina fel till mig?
Vad är det jag borde se som mina egna fel i detta? Handlar ditt inlägg mest om dig och din mamma? Jag har inte sagt att jag är perfekt, men jag förstjänar verkligen inte detta. Och barnen far ju mer illa än jag. Stora flicka berättar om sorgen och att behöva gå på tå. Spänt hos pappan, de måsta vara glada liksom. Och får aldrig prata om mamma.
-
Det stängde den vägen för dig. Tyvärr, inte mycket du kan göra nu.Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 13:05:43 följande:
Det har jag gjort. Prata med flera jurister. Enligt lagen är det inte tillåtet att bedriva umgängesabotage eller förtala den andre föräldern. Men varken Socialen eller domstolen gör något alls när barnen är tonåringar. Enligt myndigheterna kan tonåringar int epåverkas av en vuxen att göra så här mot sin mamma. De har rätt att frysa ut sin mamma ur sitt liv, även utan några större gilitiga skäl. Fast halva deras släkt mår skit och de själva skadas psykiskt.
-
Tyvärr ett misstag. Du borde agerat mer resolut direkt. Nu är det för sent.Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 13:24:17 följande:
Jag var dum nog och väntade. Jag ville inte kontakta polis och socialen i början. Jag trodde att det skulle lösa sig snart men åren gick fort. Jag trodde pappan skulle lugna sig efter skilsmässan. Han fick ju allt han ville.