• Ess

    Styvmamma-upproret

    Anonym (Karin) skrev 2020-03-12 18:11:15 följande:
    Ja, jag tänkte på det förut när du blev anklagad för att ha hindrat din make från umgänge med sina barn. Jag vill minnas att hon hindrade att ge honom information, så att han till exempel inte fick möjlighet att vara med på utvecklingssamtal.
    Stämmer bra det.
    Nä att han inte står dem så nära beror definitivt inte på mig, det får deras mamma ta åt sig äran av, helt själv.
  • Ess
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-12 12:21:28 följande:

    Nej, då hade han alltså med sitt agerande som förälder format individer som han såg att andra, tex du, skulle få problem med. Hoppas då att han inte misslyckats lika gravt med era gemensamma, så att de också är personer som andra inte skulle uppskatta.


    Det märkte han inte förrän jag flyttat in och började ifrågasätta varför de inte klarade basic saker. Då började nog kronan trilla ner att de inte var fem år längre, och att han själv vid samma ålder varit mer självständig och klarat av betydligt mer saker.

    Han hade bott ensam sen skilsmässan så det fanns liksom ingen som kritiserade uppfostran.

    Våra gemensamma deltar vi båda i uppfostran och de är mer som sk normala tonåringar. Kan ta sig fram själva och fixa mat osv.

    Jag fattar fortfarande inte varför du tror att bara maken uppfostrar de gemensamma. Vad tror du jag gör, pillar navelludd framför tvn?
  • Ess
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-12 22:05:15 följande:

    Vet du, du har redan besvarat det här inlägget två gånger redan under eftermiddagen och jag har i den efterföljande korrespondensen svarat på din fråga. Råder dig att scrolla bakåt om du inte minns mitt svar.


    Men ändå du fortsätter älta samma grej som en papegoja. Varför?
  • Ess
    Anonym (V) skrev 2020-03-13 10:47:25 följande:

    Jag har läst Ess inlägg och jag skulle faktiskt vilja lägga till lite saker här. För här kommer vi in lite på motreaktionen.

    Jag ser det lite som att hon har inte sabbat nåt umgänge överhuvudtaget men blir man totalt överkörd av sin man så kommer behovet av att få upprättelse tillbaks, speciellt när man torkat tårarna och plockat fram lejoninnan inom sig.

    Jag gjorde exakt samma sak tillbaks mot min! Ska ta med i diskussionen att hans barn hade vårt hem som huvudsakligt hem då också och var stora. Jag gjorde som så att var han ute o röjde runt i city med sina barn så stod vår lilla påklädd lagom tills han kom hem, ta knappast av dig skorna för nu får du minsann bege dig ut och leka. Ut ut ut, din tur att underhålla.

    Samma sak när separationen kom på tal. Klart han skulle få fortsätta vara världens mest aktiva pappa för sina stora barn, det ville jag givetvis inte ta ifrån honom men då får han också dela upp varannan veckas livet för vårt barn ska inte vara nån liten maskot som bara följer med på en höft. Jag var genuint oroad så då får han snällt ha barnen motsatta veckor så alla får ta del av denna fantastiska festarrangör. Jag ska inte hindra dig tänkte jag, vill du fortsätta tramsa så ska du få göra det på heltid brukade min slogan vara till honom.

    Jag vet inte om det här är Ess taktik men jag kan tänka mig att det är där tankebanorna går och det är inte ett dugg fel att göra så. Det är precis det här styvmammor ska göra som hamnar i liknande situation. Ställ krav för sjutton för du är också mamma till hans barn! Jag hade dessutom bara ett barn, han tre. Så det är bara att hugga i och jobba!


    Jag dumpade också över ansvaret på honom, hälften.

    Det gjorde att han tvingades börja säga nej till de stora. Det var omskakande för dem, det var ett ord de aldrig hört innan.
  • Ess
    Genna4 skrev 2020-03-13 12:37:04 följande:

    Här säger du emot dig själv. Först skriver du att de inte hade träffats oftare ändå, utan dig i bilden, men sedan skriver du att han visst började säga nej till de stora eftersom du dumpade ansvar på honom. Hur ska du ha det?


    Nu hänger jag inte riktigt med.

    Första är ett svar att han inte hade träffat sina stora barn oftare utan mig.

    Andra är att han började säga nej till de stora när de bara kallt räknade med att han tex skulle skjutsa dem. Det var Under den tiden de kom på umgänge. Nu får de klara sig själva.

    Så nej, jag säger inte emot mig själv.
  • Ess
    Anonym (V) skrev 2020-03-13 12:23:29 följande:

    Helt rätt faktiskt! Men jag måste fråga? Var du så tuff från början eller var det turbulent för dig också i början med en nyfödd?

    Jag var nämligen inte så stark i början utan det kom sen.


    Det drevs till sin spets ganska snabbt, och iom omställningen och tröttheten så blev jag rätt bitsk. Men turbulent var det, det var en lång period kantad av mest bråk. Det var ingen direkt rolig period och jag var rätt trött på alltihop.
  • Ess
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-13 17:13:55 följande:
    Hur hade ni det med hans tidigare barns umgänge när du fick ditt första barn? En del ex verkar ju vilja slänga ifrån sig sina ungar dit där det har kommit en bebis och verkar se det som att man ändå inte har något bättre för sig än att ta över hela ansvaret för deras barn så att de själva kan ta semester. 
    Hon skulle aldrig ge mer umgänge än det som stod på pappret, snarare tvärtom. Hon räknade väl med att han inte skulle orka bråka och började boka in resor med barnen under hans lovumgänge.
    De fick naturligtvis åka med på resorna, man kan ju inte direkt säga till dem att ni får inte åka på den roliga resan, utan ni ska sitta här och glo istället.
  • Ess
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-13 18:16:38 följande:
    Fast, det är ju inte exets som bär ansvaret i er familj. Det handlar ju i så fall om att partnern inte vågar vara obekväm, sätter ner foten och säger nej.

    Efter att ha förlorat pengarna för en betald resa på fel vecka lär nog exet bli bättre på att kommunicera.
    Hon hade inte förlorat några pengar, för vem skulle säga åt två tonåringar att de inte fick åka med?
    De är gamla nog att själva bestämma så ingen tingsrätt i världen hade gått emellan där och sagt något annat än att det var upp till dem själva.
  • Ess
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-13 18:24:39 följande:
    Ja, det är ju ett alternativ som låter bra på pappret men sen är det inte alltid lätt att genomföra i verkligheten. Men visst, jag håller med, så borde man göra. Men säg att mamman bokat en resa till Miami, Orlando, Disneyland. Skulle du sätta ned foten då? Om dina barn verkligen har längtat efter att åka dit? 
    Det finns ingen som kan hindra två tonåringar från att åka med.

    Hade det gällt två yngre barn så hade det verkligen spelat mamman i händerna att säga nej. Hon hade inte förspillt en chans att säga att han vägrade dem att ha roligt, att han bara gjorde det som en hämnd på ?.något osv.

  • Ess
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-13 18:28:01 följande:
    Har inte själv varit i situationen, men har en bekant som gjorde så (inte Disneyland Miami däremot ett annat resmål som exet utmålat som paradis för barnet). Som sagt, det behövdes bara den gången för att problemet skulle upphöra. Därefter frågades det om veckobyten istället för att försöka ta över.
    Kan säkert funka om exet är hyfsat normal och inte har så gott om pengar, och barnen inte är gamla nog att anses mogna att själva välja.

Svar på tråden Styvmamma-upproret