Styvmamma-upproret

Bara om du är ihop med barnens pappa. Det är provocerande med "styvmödrar".

Det är vanligt med fler förväntningar på kvinnor än män, det stämmer, ja. Särskilt när det gäller hushåll och att man ska vara öm, social och förväntas tycka om barn, och vilja ta hand om barn. Mycket mer förväntningar på kvinnor än på män. Utan att få något beröm. Medan män kan gå och byta en blöja och få stående ovationer, ungefär. 

Det är något som är viktigt i relationer, att uppskatta varandra. Att visa tacksamhet ifall man hjälper till, om man gör något för den andra. Inte bara bli tagen för given. 

Jag tror att vi kvinnor är bra på att sätta de här förväntningarna på oss själva också. Tror att vi måste gå in och vara på ett visst sätt mot andras barn. Medan män går in och gör inte mer än de orkar. 

Varför tror du att det är så då? Varför är det svårt att säga ifrån när det gäller bonusbarnen? 

(Om vi nu ska strunta i det där med att flytta isär direkt när problemen dyker upp och om vi skulle försöka oss på att prata om problemen i stället.)

Exet ja. Hon började strula med samarbetet när jag var höggravid. Gjorde som hon själv ville utan att vara överens först. Det är ett konstigt sammanträffande att hon började strula just då. Och väldigt stressande att gå igenom när man är höggravid med sitt fösta barn. 

Min barnmorska sa att hon hade hört det många gånger förut, hur exen börjar bli konstiga när det ska komma ett barn. 

Vilket ju egentligen gör det ännu konstigare att mvc och bvc inte går in och ser över det här.

Jag tycker det var svårt att säga ifrån till ett barn när inte ens pappan verkade våga säga ifrån till sitt barn. 

Men det var alltså inte barn som du lever ihop med till vardags. Du spenderade en helg med dom. Menar du att du ska ifrågasätta mig? Du som inte ens har levt ihop med en man som har barn sen tidigare? 

Om du ska åka till Himalaya och bestiga berg, skulle du då ta råd ifrån någon som tycker att den är expert eftersom den har sett Himalaya på vykort? 

Och där använde du ordet bonusmamma igen. Jag kallar mig inte bonusmamma. Du gör det. Jag är inte någons bonus, och jag har inget mamma-släktskap till hans barn. 

Du går in och tycker att du ska bestämma, både vad andra ska kalla sig. Och inte nog med det, du som påstår att du ser till barnens bästa, du tror att varje barn vill kalla pappas fru för bonusmamma. Det har du bestämt att dom ska göra. 

Du som verkar vara fast i 90-talet. Jag kan tala om för dig att dagens barn vill inte ha några nya föräldrar. De är nöjda med de föräldrar de har. Det passar alldeles utmärkt att slippa kalla pappas fru för bonusmamma. 

Du kan väl gå och undervisa i bergsklättring i stället. Eller nåt annat du inte är expert på. 

Allt det där du skrev nu, det finns bara i ditt huvud. Kan du lämna tråden om du ändå bara ska skriva ned dina egna fantasier.

Ge lite experthjälp till nån om knyppling i stället. Där lär du inte skada några andra människor i alla fall. 

Är du en sån där som tycker att Astrid Lindgren var pervers för att hon skrev Pippa Långstrump? Du hittar precis som det passar dig själv. 

Har du inget bättre för dig? Ingen knypplingskurs du kan ge? Någon annan experthjälp du kan ge till någon? Något som inte går ut på att du vill skada andra människor.

Det är synd att det finns så många som vill tysta ned oss som har mått dåligt inom styvfamiljen. Jag tror att det är viktigt att nå ut till fler som mår dåligt. Undrar hur många kvinnor det finns nu som inte vågar sträcka ut en hand och be om hjälp för att de ser hur vissa tänker. 

Hur lång tid efter förlossningen fick du depression? Fanns det någon du kunde prata med om styvfamiljen under den tid du var deprimerad? 

Jag gjorde några tafatta försök att berätta men det fanns ingen som kunde nåt. Idag har jag till slut hittat någon som faktiskt är insatt i styvfamiljsproblematiken och vilken skillnad det är att prata med någon som faktiskt vet vad man pratar om! Jag fick mina barn för länge sen men det är något som jag behövde prata om hur många år sen det än hade gått.