Styvmamma-upproret

Samtidigt undrar jag om det är svårt för den barnlösa föräldern (Ja det skulle kunna vara en barnlös man också) att förstå vilka tankar som en far eller mor brottas med när det kommer ett nytt barn med en ny förälder.

De flesta styvföräldrar som skriver i tråden verkar vara barnlösa sen innan.

I dina ögon är barnen svagast. Din lierade vän J.M pratar om barnens bästa. Det är mycket floskler du kommer med. Väldigt mycket om din egen förträfflighet. Vi andra vi diskuterar ju bara hur partners barn är ett nödvändigt ont.

Vi har precis diskuterat förstföderskor. Vi diskuterar vad det är som gör att så många förstföderskor med män som har barn sen tidigare verkar dela liknande historier. Var finns barnens perspektiv i att inte ens få en chans till en bra start i livet när deras mamma går in i väggen? 

Du påstår att du ser till barnens bästa men du gallrar ut vilka barns bästa du tänker välja att se. Mitt barns bästa har du inte valt att se. 

Exakt. Det är barnen som är offer i soppan, inte vuxna kvinnor.

Och på tal om kvinnohatet som det härjas om i tråden, detta står ?styvmödrarna? för själva eftersom dom inte gör något annat än att hata sina mäns exfruar och lasta dessa för hur deras män beter sig.

Och som sagt, många av de här stackars barnen lär ju vara flickor.

Absolut, men den som har barn sen tidigare fick sina barn som barnlös med en annan barnlös förälder.

Inga barn sen tidigare som oroar sig om de kommer vara lika mycket värda när nya halvsyskonet kommer.

Jag tycker inte det är riktigt jämförbart utan att vilja förminska den smärta du fått gå igenom.

Din historia är väldigt intressant. Jag har hört andra berätta liknande saker, hur fungerar bra ända fram till att nyheten om bebisens ankomst sprider sig. 

Din beskrivning av en man som betedde sig som om han var otrogen mot sin tidigare familj var också intressant. Där satte du ord på en känsla jag själv hade.

Jag tror överhuvudtaget att de här männen har svårt att hantera den där rollen där de är mittemellan. Kände du att du kunde prata med honom om det? Jag menar, när du hade en liten bebis att ta hand om, sömnbrist, och omställningen, vad hände när du försökte prata med honom om det? 

Det tragiska är ju att det talas om kvinnohat istället för att fokusera på mäns ansvar för att se till att alla deras barn mår bra och att relationen med partnern funkar. När han då brister i ansvar är det barnen eller exet som får skulden.

Men det är väl lättare att kasta skiten dit än att be sin partner att steppa upp och ta ansvar och annars själv se till att forma det liv en vill ha utan den barlast som en ryggradslös man utgör.

Återkommande bemöts uppmaningar om att lägga ansvaret där det hör hemma med hånfulla kommentarer om ens präktighet och självgodhet. Som om det skulle bli någon förändring i någon enda styvfamilj om inte de som är vuxna tar det ansvar som är deras. Klarar en man inte av att hantera båda sina barnkullar i relation till sin partner och heller inte är villig att jobba på en förändring av sitt beteende så kanske han inte skall leva i den relationen. Detta eftersom det skapar så mycket frustration och missriktad aversion mot barn och ex från partnerns sida. Och klarar en partner inte av att ställa kraven och lägga ansvaret där det hör hemma istället för att skylla sitt dåliga förhållande på partnerna barn eller ex så kanske det är fel förhållande att leva i för hen.

Det här är ju oerhört komplext för den du har som du kan påverka är din man, men han i sin tur ska bolla med dig och med sitt ex, och där står du helt maktlös men är ändå den som får ta smällen i slutändan. 

Depression och hantera en man som gör allt för att få dig att hålla tyst, man är inte som starkast då precis. Sökte du hjälp utanför hemmet? 

Ja, ditt kvinnoförakt är i alla fall tydligt, och din benägenhet att låta män komma undan.

Vet inte om du läst mina inlägg, men jag upprepar gång på gång att männen är de som har ansvar gentemot sin partner och alla sina barn för att få det att fungera.

Hur tänker du själv att ett förhållande kan bli bättre för att mannen fortsätter vara ryggradslös och hans partner skyller sin dåliga relation på barn elller ex? Det är ju inte exet eller barnen som den nya kvinnan är ihop med...

Det verkar som om du slutar läsa så fort en inte skriver att styvbarn är ett otyg som borde flytta till sina mammor och att alla ex är djävulens påfund och plågoris, annars förstår jag ärligt talat inte hur du kunnat missa att jag hela tiden uppmanar till att lägga ansvaret hos männen, där det hör hemma.

Vilken tur då att vi inte har någon relation irl, för jag känner på precis samma sätt gentemot dig och dem du allierar dig med när jag läser inläggen här.

Nej, av hänsyn till alla inblandade så väljer man att inte ge ut för mycket detaljer. Det förstår jag. 

Jag vill ju i alla fall hävda att om mvc och bvc hade följt upp kvinnor som ska få sitt första barn med en man som har barn sen tidigare, så skulle mycket ha kunnat lindrats. Du hade kunnat få hjälp att sätta dina egna gränser. Blivit förberedd på vad som kan hända, hur andra kan reagera. Han kunde ha fått samtal om hur tänka med att fördela sina prioriteringar, om sina egna eventuella skuldkänslor och hur hantera dom. Var och en för sig och båda två tillsammans.  

När jag berättade för min barnmorska om hur hans ex hade betett sig så var ju inte det första gången hon hade hört om ett ex som betedde sig konstigt. Hon blev inte ett dugg förvånad, det hade hon hört så många gånger förut, det är något som händer med exen när det ska komma ett barn.