Styvmamma-upproret

Precis. Alla biofamiljer som går åt helvete är det ingen som pekar med pinnar mot..

Och de gemensamma barnen får bo i ett och samma hem tillsammans med båda sina föräldrar... Hur kan man förvänta sig att det kommer bli 100% rättvist när barnen inte är i samma situation? 

Inte alls. Undrar bara hur många bonusbarn som hellre får nån dyr present än att få bo med båda sina föräldrar? Du tog upp det som om det var synd om de gemensamma barnen att en förälder kanske är lite strängare mot dem, när de har vinstlotten av att få bo med sina föräldrar och slippa hoppa fram och tillbaka hela tiden.

Ingen kallar dig häxa om du inte beter dig som en. Jag känner flera män framförallt som är bonuspappor och dom ÄR verkligen extrapappor till barnen, dom förtjänar att kallas för ?bonus?. Dom älskar barnen som sina egna och engagerar sig för dom.

Konstigt nog verkar män mycket trevligare att ha som extraföräldrar än många kvinnor.

Du och många andra som skriver i tråden är ingenting - mammor, ni har ingen föräldraroll med den inställningen.

Ingen Förälder man vill ha iaf, fy f.

Kan du reda ut dina tankar lite bättre. Vad är det du säger. Att hans barn är lika mycket barn som mina barn? Ska vi diskutera begreppet "barn" eller ska vi diskutera begreppet "vems barn"? 

Nej, klart att du inte gör. Det är ju inte ens jag som säger att det är positivt? Det är ju TS som grinar om att det är "så orättvist" att hennes barn måste bo med båda sina föräldrar och få en bättre uppfostran än bonusbarnen som får dyra prylar och slappare regler istället. 

Om man inte ens törs säga ifrån när det gäller bonusbarnen, bör man kanske inte bo ihop? Klart det inte fungerar om man inte ens vågar ha en roll som "vuxen" i ens eget hem. 

Tja, du verkar ju tycka att det är bcv och mvcs uppgift att uppfostra dig och berätta att bonusfamiljer kan medföra problem, så det är ju inte konstigt att andra verkar tycka att du inte vill ta ansvar för dina egna beslut...

Eller hur. Konstigt att dra feministkortet när det passar i samma andetag som dom sprider hat mot sina partners exfruar och mot mammor i allmänhet.

Alltså, hur går detta citat av dig ihop med ditt påstående till mig i ett annat inlägg där du skriver att ni har det så himla bra ihop och att du inte alls snackar skit om din man, att du inte har nån anledning att lämna honom.

Anledningar att hata barn hittar du däremot.

Hälsar på? Längre ner skriver du att hon bor varannan vecka hos sin pappa! Det innebär att hon ska ha TVÅ hem. Två HEM. Och det ska vara hennes hem lika mycket som ditt biologiska barns. Men enligt dig bor bara ditt ?bio-barn? i hemmet och syskonet hälsar på. Alltså, snälla, kan nån orosanmäla er igår?

Absolut kan de klaga, men vill de få till en förändring för sina barns skull så hjälper det ju inte barnen att de sitter och klagar på särkullsungarna eller exen, det är fortfarande partnern som behöver steppa upp och ta ansvar om förändring skall ske.

Jag tror att det faktiskt var för att få till en förändring som trådstartaren gjorde tråden och då är det väl inte orimligt att peka på var lösningen kan finnas, istället för att bara älta och klaga på sådant som inte går att förändra.

Men du är fullt fri att tycka annorlunda och underblåsa ältandet istället.

Fast det har jag, och jag och många andra kom fram till att ett upprop för denne sak var ett underligt val.

Visst är det så. Började tänka tillbaka på när jag flyttade ihop med sambon. Efter en hel veckas samboliv så fick jag veta att varannan helg skulle bli varannan vecka. Frågade då hur han hade tänkt lösa barnomsorgen på morgonen eftersom dagis/fritids inte öppna förrän 06.00 och han börja jobba klockan kvart i 6. Jo men se det hade han och hans ex tänkt att jag skulle se till att det fungerar. Att jag jobbar natt ibland och kom hem efter han börja jobba skulle lösas med att hans ex kom hit en timme till jag kom hem, sen skulle jag lämna på fritids innan jag gick och la mig. . När jag jobbar förmiddag så kunde exet minsann tänka sig att barnet mot betalning förstås fick vara hos henne. Tilläggas bör att hon inte jobbar utan lever på bidrag.

Vart inte nåt med det, han fick ändra sin arbetstid så han kunde lämna och hämta själv. Mamman anmälde oss till soc för jag inte tog hand om baaaaarnet.

Kämpade på i några år men både min särbo som han är nu och hans förbannade ex sabotera allt. Jag skulle ha mer ansvar både i vardagen och ekonomiskt än nån av dom biologiska föräldrarna så det var bara att slänga ut dom till slut.

Att skriva inlägg på familjeliv är inte att vara debattör, se inte ditt bidrag här som något så stort eller viktigt.

Ja du får ignorera mig om du vill, det gör mig inget. Det är inte heller något du måste skriva ut, det är bara att göra...

Tänkte att man skulle ha bättre saker för sig i den åldern än att sura på internet.

Hoppas jag att jag kommer ha iallafall.

Men om ni lider så jävla mycket av att vara bonusmammor sluta då?

Tyckte tråden och frågan var löjlig, den är bara till för att gnälla och förändrar ingenting. Inget ansvar läggs på bonusmammor utan ni är bara oskyldiga offer i en situation ni inte över huvudtaget kan förändra eller ha ansvar över.

De flesta väljer väl sina förhållande själva? Om man lider och det är hemskt så kan man låta bli.

Jag tror inte att det är någon här som tycker att styvmamman ska ta mer ansvar än mamman för de tidigare barnen. Om pappan går med på att ha de äldre barnen på heltid måste han självklart se till att det funkar.

Om man får generalisera så verkar män ofta tro att deras liv kan fortsätta som tidigare när ett barn kommer. När de får sitt första barn tror de att de kan fortsätta att jobba, träna, träffa kompisar, spela dator etc lika mycket som tidigare.
Många får sen ingen naturlig föräldrarelation eftersom de är borta så mycket. Sen blir det skilsmässa och när de sen har sina barn på deltid så överkompenserar de och curlar/spelar roliga partypappan vilket de sen fortsätter med när de får ett nytt barn vilket leder till den situation som ni styvmammor i tråden har.

Sedan tror jag inte att exen krånglar och strular för att de är bittra och svartsjuka som ni alltid säger, utan för att de är rädda för att de äldre barnen ska bli utkonkurrerade av bebisen och förlora i viktighet hos pappan.