Styvmamma-upproret

Fast hur menar du att dom inte är syskon?
Dom är halvsyskon och halvsyskon har alltid halva släkten samma, dvs på mammans eller pappans sida dvs man har samma mormor/morfar eller samma farmor/farfar, fastrar/farbröder eller mostrar/morbröder och kusiner mm.

Så visst har dom stor del av släkten gemensamt, sen beror det ju på hur mycket man umgås med släkten. En del halvsyskon kanske är jättemycket hos den mormor/farmor dom har gemensamt medans andra inte är det.

Jag bodde heltid med min "halvbror" under min uppväxt, ingen av oss kallar varandra halvsyskon trots att vi är det, vi säger min bror resp min syster.
Men det gör men förstås precis som man vill med men jag känner ytterst få som kallar sina halvsyskon för just det utan brukar prata om sin syskon som bror eller syster.
För en av föräldrarna är ju barnen just syskon till varandra.

Fast jag förstår inte vad du menar med att dom inte lever ihop, det finns väl jättemånga halvsyskon som lever ihop, det är inte alla som ens har varannan vecka utan ett barn är hos sin andra förälder varannan helg så man lever ihop den största delen av tiden.
 Som sagt för en av föräldrarna är barnen just syskon eftersom man är lika mycket förälder till bägge barnen.
Eftersom min brors pappa dog har jag bott heltid med min bror och som sagt jag har flera vänner som under barndomen fick halvsyskon när föräldrarna skilde sig eller hade äldre halvsyskon.
Sen var det olika hur många år som skilde, vissa hade bara ett par år, andra flera år.
Men jag hör sällan någon kalla det sitt halvsyskon utan sin bror eller syster.
Den gemensamma föräldern gör att dom har mycket gemensamt, självklart finns det halvsyskon som inte står varandra nära, men av alla jag känner så är det som vilket syskon som helst.
Det är ju olika i olika familjer hur nära man står varandra.

Ja helsyskon och halvsyskon är olika men inte känner jag att min ena bror är mindre syskon till mig än min andra bror.
Vi har alla samma mamma och har vuxit upp med varandra.

Sen känner andra halvsyskon annat, det är inte lika för alla.
En del står sitt halvsyskon närmare än helsyskon till om med.

Det kunde jag gjort (liksom jag kan stå bredvid och tyst låta JÅ skriva under flygblad med "mitt namn" eller liknande), men nej, nu gjorde jag inte det.

Och med tanke på vissa påståenden här stannar jag nog kvar...

Om tråden inte ändras till att faktiskt stötta TS istället för att ösa skit över bonusfamiljer i allmänhet.

Va? Så om du fick barn med två olika pappor så skulle du inte kalla dina barn för syskon?

Skriv det nästa gång då..

De finns inte två människor på jorden som har samma förutsättningar oavsett hur mycket blod de delar och två bästa vänner kan mycket väl har mer gemensamt gällande förutsättningar än två syskon... Det är ju bara ett korkat argument.

Lillasyster är sötare än storasyster, storasyster är smartare än lillebror, lillebror råkar bli bästa vän med prinsessan Estelle medan storebror kan sälja sand till en kamel osv osv... Förutsättningarna är alltid helt individuella.

Det där är så urbota världsfrånvänt att det inte ens går att bemöta..

Men tror du på sådant så kanske det inte är så konstigt att du beter dig som du gör.

Så du menar att dessa kvinnor inte har en aning om att deras partner hade barn sen tidigare innan de blir gravida eller fött det gemensamma barnet?

För det är riktigt, riktigt uppenbart att har en eller båda parter barn sen innan kommer den egna relationen bli betydligt mer komplicerad, just för att det är fler personer inblandade. Att inbilla sig att man kommer kunna ha en liten kärnfamilj är bara naivt. Det tåget har gått.

Det är ju dock så det är? Tycker man att man "inte alls kunde ha vetat hur det skulle bli" har man varit rätt oansvarig och inte tänkt längre än vad näsan räcker.

Vet man om att ens partner har barn sen innan, borde man också veta att ens egen relation kommer bli mer komplicerad på grund av det och att det aldrig kommer kunna bli helt rättvist mellan dessa bonusbarn och eventuella gemensamma barn. De har helt olika utgångspunkter och det kommer aldrig kunna vara samma dynamik mellan alla föräldrapar och barnen. 

Visst, TS bonusbarn kanske får dyrare presenter och aktiviteter, men de gemensamma får bo med både mamma och pappa 100%. Det kommer aldrig bli lika för dem. Så är det bara.

Man kan inte komma och grina sen för att man tycker att det blev jobbigt, när man borde ha vetat mycket väl vad det var man gav sig in på när man hoppade in i en sån här familjekonstellation. Man måste ta lite eget ansvar här och  inse att man valde sin egen situation. Vill man inte ha sånt här tjafs skaffar man inte flera ungar med någon som redan har barn sen innan.

Jag är inte bonusmamma och kommer aldrig att bli det. Sen kan du inte jämföra med adoptivbarn eftersom de är likställda med biologiska barn juridiskt till skillnad från bonusbarn. Familjehemsbarn kan man inte heller jämföra med eftersom man tar sig an dem för att man vill ta hand om barn som behöver det, man får dem inte på köpet som man får med partnerns barn.

De som är narcissistiska är föräldrar som inte vill acceptera att det troligen inte finns någon som kommer att älska deras barn som de själva gör. Era ungar är inte världens centrum, inse det,