Styvmamma-upproret

Och mina barn riskerar inte få fler halvsyskon, som tur är.

Jag personligen är inte ute efter några sympatier men jag tror ändå att ämnet kring bonusmammor o förlossningsdepressioner är oerhört viktigt att tala om så därför behöver man göra sin röst hörd. För hur mycket vissa här i tråden vill svartmåla bonusmorsor som några onda häxor (givetvis finns den typen med) som vill barnen illa så ska man vara medveten om att er dotter, syster eller bästa vän nån gång kan sitta i den sitsen.

Jag hade iallafall en riktigt bra relation till min man och hans barn under de år som jag var barnlös och vi följde manualen rätt från punkt o pricka, introducerades inte för tidigt och det tog flera år innan vi flyttade ihop. Men sen hände det nåt när jag närmade mig förlossningsdatumet, alla runtomkring honom började balla ur helt. Han som hade sett fram emot nya bebisen lika mycket som mig blev som förbytt, ex började ringa o picka på hans dåliga samvete o hans barn gjorde uppror och krävde i princip att jag o den lilla inte skulle existera för honom. Nu var han en svag man och betedde sig precis som att han hade varit otrogen mot dem. Han föll för deras påtryckningar och vände mig ryggen helt, jag kunde lika ha gärna varit inneboende med en liten bebis hos en man o hans barn. Det var precis så det gick till och på det hamnade jag i en djup depression som jag än idag har sviter av.

Så nej, jag behöver inga sympatier men jag vill ändå att såna här saker ska lyftas fram i rampljuset så att andra inte gör samma misstag som mig. Jag önskar inte ens min värsta fiende det! Många män bekänner liksom färg först när det är försent.

Så är det säkert för många som får barn igen men det var nog inte hans akilleshäl, eller såna tankar drogs igång för att han föll för grupptryck. I vårt fall så försökte vi länge med att få barn så den processen i sig var tuff men när vi äntligen fick till ett plus så fanns det inga tvivel att vårt barn var efterlängtat. Han kan inte skylla på kalla fötter eller dra en massa andra saker iallafall.

Det jag däremot underskattade var hur lättpåverkad han var för känslomässig utpressning och yttre påverkan, så behöver det inte vara för alla men han visade sig vara en riktig tönt.

Sen kan väl jag tycka att man är där igen och ska påpeka hur den barnlösa personen borde sätta sig in i förälderns situation. Jag kan tycka att den som har erfarenhet sen tidigare kanske borde ha lite mer förståelse och först o främst kunskap om vad som händer med nån som får sitt första barn.

Sån problematik och svartsjuka kan uppstå i kärnfamiljer också, svartsjuka och lite oro ifall en bebis ska ta för mycket tid. Känslor och fula sådana får man ha kring och det är fullt normalt, problemet är inte styvmamman i det här utan föräldrarna som jag ser det. Förstorar man upp såna fullt normala saker och känslor (vilket väääääldigt många pappor och ex verkar vilja göra) och gör en stor grej av det så tror jag att deras barn märker av att där kom reaktionen, då är det lätt att fortsätta i samma spår.

Jag har vänner som är uppvuxna i hem där föräldrar missbrukat droger eller som har förlorat föräldrar i väldigt ung ålder, men där hittar man inte typerna som gärna dra på sig nån offerkofta. Offerkoftan åker däremot ofta på hos människor som har råd att se sig själva som just offer, kanske kan många bonusbarn placeras där för riktiga maskrosbarn har inget utrymme till att utmåla sig själva som just det.

Nu lät jag tjurig och hård men bjuder på den.

Varför ska någon lyssna på DITT gnäll?! Varför klaga över att läsa 50 sidor när du inte ens lagt energi på att läsa hela trådstarten? Varför lägger du energi på att svara överhuvudtaget? Det står dig fritt att start upprop för de saker du värnar om. Med din inställning om att du inte har nåt att lära så kommer du aldrig att lära dig nåt.

Du bör läsa femtio sidor gnäll av såna som du. Dvs avdankade ex som bevisligen misslyckades i relationen med papporna till deras barn, och som inte tål att sagda män gått vidare och skaffat ny familj med kvinnor de älskar.

Du talar om "en annan familjs konstellation". Hörrudu, det finns ingen familj förutom mamma, pappa, barn som bor under samma tak och lever ett familjeliv. Eller är du så skev att du tror att du fortfarande har en familj med ditt ex? Det är pinsamt om du tror det.

Jaså? Berätta om mig. Berätta vad du vet om mig och mitt liv.

Jaså? Berätta om mig. Berätta vad du vet om mig och mitt liv.

Du ser ju också att det lockar till sig exakt samma ilskna människor också. Den här nya som dök upp på slutet är ju inte heller nåt nytt under solen. Ändå är det så fascinerande att de återuppstår, samma gamla föreställningar som dyker upp, om och om och om och om och om igen. De här människorna finns överallt, de är dina kollegor, jobbar inom vården, eller vart du minst anar, finns de. Som tror att de vet och vill diktera hur andra ska och bör göra, och som inte för allt i världen tror att det finns något att lära sig. Vilken kategori du själv är i vet jag inte. Du skriver i alla fall inte långa inlägg om hur du minsann har växt upp och vilken familj du minsann har idag, eller om vilka ämnen man minsann borde skriva om. Du verkar inte ha någon ambition att tysta ned någon. 

Det är ett tabu-belagt ämne. Det är svårt för de som befinner sig i det att prata om det. Och de blir tystade.

Att det startas liknande trådar om och om igen beror helt enkelt på att kvinnor råkar illa ut, år efter år, kvinna efter kvinna, som så småningom inser att de inte varit så ensamma om det som de från början trodde. 

Har du något förslag på vad man ska göra i stället? Eller har du bara åsikten att det är ett meningslöst ämne att prata om? 

Det var inte svaret på min fråga. Du skrev att jag inte gjorde bra reklam för bonusmammor. Berätta nu vad du grundar det på. Det ska vara specifika saker jag skrivit i tråden, annars skulle man ju kunna tro att du ljuger, bittra människa. Nå? Fram med exempel på varför du beter dig så jävla otrevligt.

Och vad fan har du med att göra vad fan folk skriver i tråden och hur lång tråden är? Stick härifrån om det inte passar.

Jag har mött precis det jag möter på nätet i verkligheten. Tonen är inte densamma men åsikterna och föreställningarna om att man hatar barn ifall man så bara nämnder att det finns problem. Att tonen inte finns där i verkligheten är för att de håller fasaden uppe i verkligheten men ger den full frihet på nätet.

Vad man kallas är väl fullt väsentligt, men inte en diskussion vi behöver ha i den här tråden. Jag blir däremot trött på att vissa envisas med att kalla en för bonusmamma, och därmed också vill säga att jag ska minsann inte kalla mig för bonusmamma för att jag varken är en bonus eller en mamma, och då säger jag att nej, jag brukar inte heller kalla mig för bonusmamma. Då blir det väsentligt. 

Och nej, det är inte ett sätt för barnen att enkelt benämna sin nya familjemedlem. Jag skulle vilja gå in på hur mycket fel det fanns där i en och samma mening men jag lämnar den diskussionen tills vidare. 

Du säger att personligen hade du aldrig flyttat ihop eller skapat familj med någon som inte velat vara en del av mina barns liv. Där har du redan skapat dina förväntningar på hur du tycker att det ska se ut när en man och kvinna skapar ett liv ihop när den ena har barn. "Vara en del av mina barns liv", vad betyder det? Att vara med på dina barns aktiviteter? Att lämna och hämta? Att natta? Vilken föreställning har du av hur det "ska" vara? Dessutom säger du "någon som INTE vill velat vara en del av mina barns liv". Vad innebär det? När tolkar du att någon INTE vill vara en del av dina barns liv? Kommer du att bli provocerad ifall din partner inte vill hänga med på ditt barns aktiviteter? Kommer du att bli stött ifall din partner hellre ägnar sig åt sina intressen den veckan ditt barn bor hos er? Det går att läsa in så mycket och ingenting i den lilla mening du yttrade där.

Den där njutningen du beskriver. Jag har sett den i många år. Jag har sett kvinnor som ängsligt startar en tråd om problem de har i styvfamiljen och som direkt lockar till sig folk som verkar njuta av att tala om att hon borde flytta, att hon inte ska komma där och förstöra deras familj, till och med de som tycker att hon ska göra abort ifall hon är gravid. Det finns folk som njuter av att ge sig på "styvmammor". Vad kommer det sig, tror du?