Styvmamma-upproret

Fast det här resonemanget faller liksom så platt. Eftersom du hela tiden i inlägg efter inlägg lägger skuld på styvföräldrarna så kan ju de styvmammor som nu har gemensamma barn med män med barn sen tidigare göra slut, skaffa sig en ny partner som per automatik då blir styvförälder till hennes barn och med din logik så blir hon där helt utan skuld för allt som går snett i den styvfamiljen utan då är det styvförälderns fel. Du framstår inte som vidare smart om du tror att alla barn, biomammor, män och din katt om du nu har är en sån är likadana o stöpta i samma form som dig och de du har haft runtomkring dig.

Det här håller inte heller för allt handlar inte bara om inställning. Du kan hamna rätt eller fel i samspelet med andra individer och det påverkar inte bara du utan de du ger dig i lag med också, det gäller även dig.

Eller styvpappa-upprop ...

Ha just så m mitt x. Hon mjäkade och curlade som fan

med sina barn.

Min dotter såg ju skillnaden och ville då bo heltid hos mamma

Efter ett tag pallade jag inte längre - kärringen åkte ut

och min dotter och jag har nu bra kontakt.

Ångrar inte en sekund mitt beslut.

Deras PAPPA bodde för helvete där. Så du menar att du skaffade tre ungar med en man som kallar sina egna barn för GÄSTER? Ni verkar totalt empatistörda båda två.

Sorry, men du har fel. Det lär inte bli fler avkommor. Vi har dessutom varit ihop i nära tjugo år, så jag vet vad jag pratar om. Det är du som har noll koll.

Din bortskämda unge lär väl snart få en styvmorsa som inte heller kommer gilla hen.

Haha. Har du verkligen tänkt igenom punkt 2? Om han är en pappa som inte curlar sina barn blir det ju aldrig några barn med den nya eftersom det enligt dig är för tidigt att skaffa barn så länge han inte curlar ungarna. Smart resonemang, Anonym (Idioti). =D

Vad begriper du inte? Personen talade om ett recept för att inte hamna i en sådan situation. Att man inte ska fundera på att skaffa barn med en man så länge man inte sett honom curla barnen. Men det är klart, alla kan inte lägga känslor åt sidan och föra ett intellektuellt samtal.

När jag och min man fick vår gemensamma utgick jag ifrån att han skulle sluta curla sitt första barn. Och det gjorde han. För jag förklarade för honom att i samma ögonblick som han särbehandlar vårt gemensamma barn negativt skulle han ha två barn som bor vv. Förklarade även att vårt gemensamma barn knappast ska behöva betala för att han gjorde misstaget att skaffa barn med exet, dvs någon som han uppenbarligen inte kunde leva ett familjeliv med.

Förklarade att han valt att ingå en relation med en vuxen kvinna och jag kräver den respekt en vuxen människa förtjänar. Han gjorde valet att ingå en relation med mig, det betyder att han valde bort att ge sitt tidigare barn odelad uppmärksamhet.

Jag är helt orädd, jag är beredd att bryta upp och det vet han om. Så mitt barn lever i en kärnfamilj och när styvbarnet är här och hälsar på får hon vara med och ge synpunkter och önska saker, men det är vi vuxna som i slutändan bestämmer vad som ska göras.

Jag, vårt gemensamma barn och särkullbarnet får lika mycket uppmärksamhet. Vet inte om särkullbarnet innerst inne är lycklig över situationen. Men det är så här det måste vara. För att särkullbarnets pappa valde att skaffa fru och barn. Då tog eran att föräras hela pappas uppmärksamhet slut.

Jag, min man och vårt gemensamma barn är en lycklig kärnfamilj. Att särkullbarnet finns förändrar inte det. Vi välkomnar henne in i gemenskapen. Jag förstår inte varför du inte gläds åt att vår fina familj är fungerande. Varför får en lycklig historia dig att gå bananer?

Glömde berätta: min man var styvfar åt exets äldre barn. Så nej, med tillämpning av din klassificering har han aldrig haft någon kärnfamilj... Enligt mig hade han det då och nu. Och det är ju vi som har tolkningsföreträde för vad vi är.

Nej, hans tidigare unge är inte vuxen. Hon är tio år och bor här varannan vecka.

Upp med hakan, ditt liv kommer också ordna upp sig en dag.

Det här är superviktigt att lyfta fram: många pappor som har sin äldsta kull varannan vecka och en ny familj med en ny kull med barn på heltid är engagerade familjefäder då hela hans kull är samlad, alltså varannan vecka. Då kämpar han på och fixar mat, pusslar med sitt schema för att hämta tidigt, skjutsar till träningar på kvällar och helger. Är en toppenpappa helt enkelt! Han får garanterat bekräftelse från både barnen och sin omgivning för att han är en sån fin pappa. Sen åker de äldsta barnen till sin andra förälder. Hur många styvmammor känner inte igen detta: då lägger sig pappa och vilar på soffan hela kvällen. Är HELT slut! Fräser åt omgivningen om man ber om något. Sen jobbar pappa över resten av veckan, kommer hem sent, tränar på gymmet efter jobbet eller tar en öl med en vän. Han tar ut ALL sin egentid under veckan då styvmamman och de yngsta barnen är hemma. Styvmamman får rodda barn och hushåll och känner sig ensam och förvånad, senare bitter. Pappan är så maxpresterande ens veckan så att han måste vila ut andra veckan. Styvmamman och de yngsta blir second hand choice.

Och där kom biomammorna igen :)

Eh, jo det har vi. Du börjar mer och mer låta som en bitter biomamma.

Nämen hej smulpaj :)

Det är iallafall fint att se att du brinner för nåt annat ämne än ditt utseende.