Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

Överlämning ska ske via skolan, men han har inte varit i skolan på över en vecka nu. Jag pratade med honom strax innan på telefon, han var inställd på att jag skulle komma och hämta honom idag hemma hos dem idag. 
Han har rätt att vara hos mej från igår eftermiddag fram till måndag morgon.
 Han vet var vi bor nu och är inte orolig alls för att bo här. Mamman vet också var vi bor. Han ville följa med mej, mamman lyssnade inte på honom.

Det verkar som att ni tycker att det är hemskt med en pappa som vill träffa sin son, till och med när barnet har umgängesrätt med pappan.

 Överlämning ska ske via skolan, inte via mammans bostad. Men vad ska jag göra när mamman inte tar honom till skolan.

 Ja, det är mycket synd om min son som får utstå känslomässig misshandel av sin mamma, utan att någon vuxen i omgivningen stoppar henne.
Socialtjänsten blockerar konsekvent alla mina försök att skydda min son.

Han saknar mej, han mår bra av att vara med mej, han har rätt att vara med mej varannan vecka från onsdag eftermiddag till måndag morgon, han vill vara med mej.

Mamman är sjuk, hon är känslomässigt våldsam mot vår son och mej, det är omöjligt att försöka resonera med henne.

Så vad vill du att jag ska sluta utsätta honom för?
 Sluta försöka hämta honuom?
 Sluta prata med honom?

Att bo med en förälder som med största sannolikhet har någon allvarligare form av kluster b störning och samtidigt bli isolerad från den andra föräldern som bryr sig om en på riktigt, är extremt stressfullt.

 Tror du på fullaste allvar att det skulle leda till någonting positivt för min son om jag överger honom och slutar försöka hämta honom när han har rätt att vara med mej?
 

Jo, jag knackade lite försiktigt på dörren med ett finger, mamman säger att jag bankade på dörren.
Min son ska gå i skolan, inte sitta isolerad i lägenheten hemma hos sin mamma.
Han pratar bäbisspråk när han är hos sin mamma och lyder allt hon säger som en robot.  Han har umgängesrätt med mej som mamman ständigt saboterar.
Idag var han rädd för att kommunen skulle komma och hämta honom om han kom hem till mej, för det hade mamma sagt till honom.

Det är djupt oroande hur samhället och folk i allmänhet backar upp känslomässigt våldsamma mammor och jag tror att det är bra att personer i liknande situation som mej kan ta del av min historia.

Hur ska jag lösa problemet tycker du?