Ingenstans ett ljud från dig TS om hur barnet mår och har det. Du pratar om dina rättigheter och hur viktig du är som pappa men du verkar inte reflektera över hur din 8-åring har det när han blir jourhemsplacerad eller vad som lett fram till det.
Kan du tänka dig att ha ditt barn på heltid, även om det innebär att du inte kan hälsa på sin andra familj utomlands så mycket? Det vore ju liksom en rätt naturlig lösning.
Vad vill ditt barn TS? Du nämner inte hur han mår eller känner någon enda gång, utan fokuserar enbart på dina egna känslor. Vill ditt barn bo med dig utomlands med din nya familj?
Det låter som att ditt huvudsakliga fokus är att få vara offret. Under tiden ansöker du inte om vårdnad och gör absolut inget för att ta reda på hur ditt barn mår. Du är inte parent of the year direkt.
Tvärt om när det gäller BoU där är det otroligt många som far illa av socialtjänstens agerande.
De enda som brukar försvara socialtjänsten erkänt dåliga arbete (finns mycket dokumentation från socialtjänst runt om i Sverige där de ständigt brottas med kvalitetsparametrarna) är socionomer och politiker på vänsterkanten.
Grundproblemet är att socionomutbildningen i princip inte innehåller något som har med barn och barns utveckling att göra då det är en generalistutbildning. (läs kursplaner från olika högskolor så blir det glasklart)
På det materialet som finns kan jag lika lite som någon annan göra en professionell bedömning om TS gjort sitt bästa eller ej.
Alla har ett personligt ansvar när man sätter barn till världen, inget snack om det.
Socialtjänsten har ett tämligen dåligt "track record" när det gäller att ta hand om barn. Socialtjänsten ska vara det yttersta skyddsnätet i samhället men tyvärr så skadar de många gånger mer än de hjälper. Systemet skulle behövas byggas om från grunden.