Också trött på att ta första steget?

Saknar alternativet:

"Behöver inte alltid ta första steget"

Men vill jag ha kontakt och hon inte agerar så är det upp till mig resonerar jag...
Handlingskraft är attraktivt...

Annars är min erfarenhet att jag nog blir uppraggad lika ofta som att jag tar första steget. (Då pratar jag om de som jag är intresserad av)

Vart vill du bli uppraggad någonstans?

Naturligtvis men man måste våga. Det handlar om att skaffa sig erfarenhet.

Jag har lärt mig att ta en avspisning precis som många av de som raggar på mig måste kunna ta att jag inte är intresserad.
Men det underlättar att ha erfarenhet och det bygger självkänsla som också är attraktivt.

Som bisexuell kvinna upplever jag att det är stor skillnad på hur män och kvinnor raggar. Många män saknar helt känselspröt och inväntar inte ögonkontakt och blicken som tyder på ett samförstånd i sökandet.

Många män fattar inte heller när man inte är intresserad utan fortsätter med sina tafflig raggningsförsök trots att man inte visar minsta tecken på att vara intresserad vissa män är så extremt dåliga på att läsa signaler att dom i princip behöver två hårda pungsparkar för att fatta att man inte är intresserad. Självklar blir man frustrerad om man hela tiden raggar utan respons men om man väntar in blickar och andra signaler så behöver man inte lägga tid och energi och bli frustrerad över att man raggar och raggar men inget händer.

Som bisexuell kvinna upplever jag att det är stor skillnad på hur män och kvinnor raggar. Många män saknar helt känselspröt och inväntar inte ögonkontakt och blicken som tyder på ett samförstånd i sökandet.

Många män fattar inte heller när man inte är intresserad utan fortsätter med sina tafflig raggningsförsök trots att man inte visar minsta tecken på att vara intresserad vissa män är så extremt dåliga på att läsa signaler att dom i princip behöver två hårda pungsparkar för att fatta att man inte är intresserad. Självklar blir man frustrerad om man hela tiden raggar utan respons men om man väntar in blickar och andra signaler så behöver man inte lägga tid och energi och bli frustrerad över att man raggar och raggar men inget händer.

Nu står det i och för sig inte att ts misslyckas. Han kanske tycker att det går bra, men är tråkigt bara? Men kan man inte läsa signaler och stöter på en massa folk som inte är iintresserade som du skriver blir det nog extra jobbigt. En massa onödig tid ...

Vill man leva singelliv och träffa många nya blir nog själva "raggandet" ganska tråkigt till slut för vissa. Andra tycker nog att hela grejen med flirtande, skapa intresse osv är jätteroligt. Om man tycker att det är supernobbivt ka ske den typen av liv i te är rätt väg längre?

Som jag tolkar det så är det din sociala kompetens som behöver förbättras.
Du behöver lära dig "spelet" innan, under och efter "uppraggningen". Tolka och ge rätt signaler.

Precis som Stina skriver så är det många som är otroligt klumpiga (av båda könen).

Att börja förföra med blickar och leenden är alltid en bra start och sedan lära sig hur man tar kontakt på ett sätt som känns bekvämt för båda.

Men, tänker du att raggar på fel personer då? Och att det finns de som är intresserade och som skulle ragga på dig om könrollerna vore annorlunda? Och att du då skulle vara intresserad av dessa/uppskatta att bli uppmärksammad av någon?

Eller är du mer besviken för att få personer som du gillar gillar dig tillbaka?

Jag är en tillbakadragen och introvert kvinna som har försökt ta första steget en gång. Hade ögonkontakt med en kille på krogen och jag märkte att även han kollade in mig. Så jag bestämde mig helt enkelt för att ta första steget! Det blev pannkaka av allt. Han var lika tillbakadragen och introvert han.. Enda och sista gången, haha. Tack och lov träffade jag en man över nätet istället och där gick allt så mycket lättare.

Jag är periodvis less på det. Men ärligt talat, tar jag inte första steget så händer sällan något. Jag är runt 40 år...och 4 ggr i mitt liv har det hänt att en kvinna raggat upp mig istället för tvärtom. Så tar jag inte första steget så händer det aldrig något. Aldrig något är nästan inte ens en överdrift även om det tekniskt sett hänt ett fåtal gånger.

En del män kan säkert strunta i det och få brudar ändå, men jag är verkligen ingen av dem.

Så periodvis blir jag less på det, drar mig undan, väntar. Men det leder bara till torka, så jag måste börja ta initiativ igen.

Så enkelspårigt. Jag är tjej och får ofta ta det första steget. I min värld är det ovanligt med killar som tar första steget.

9 av 10 vågar inte

Jag är nog rätt bra på att läsa signaler från kvinnor. Har inga problem med att få till det. Men jag måste säga att rätt många kvinnor är dåliga på ge signaler som en normal människa kan uppfatta. Alltså, om de är intresserade. Jag är inte typen som kör på tills jag får ett tydligt avvisande utan lyckas skapa en bra kontakt genom att se kvinnan och intressera mig för henne och locka henne till att prata om sig själv.

Så jag har inga problem alls att bli kompis med kvinnor. Men får jag då inga som helst signaler om att hon kan tänka sig nåt mer så driver jag inte heller det vidare åt det hållet utan låter det stanna på kompisstadiet. Ibland har jag senare fått veta att hon blivit besviken för att jag inte tog initiativet.

Slutsatsen jag drar av det är att vissa kvinnor menar att om de är passiva och inte direkt avvisande så betyder det att det är grönt ljus men det är helt upp till mannen att ta alla avgörande initiativ. Och då kan jag bara säga att det är hennes förlust. För de män de får som går vidare då är såna som inte är bra på att läsa av signaler utan bara kör på och sexet med en sån riskerar att bli dåligt eftersom han inte heller lär lyssna in vad kvinnan är intresserad av. Och om det leder vidare till en relation så lär den inte heller bli särskilt bra.

Så jag "lyckas" bara med kvinnor som själva aktivt visar intresse. Hur ska jag annars kunna veta om de är intresserade? Kvinnor måste ta sitt ansvar också i dejtingprocessen och inte bara lägga allt ansvar på mannen. (OBS! Syftar inte på situationer där män är både blinda och döva för avvisanden utan där kvinnor är besvikna på att inte mannen kan läsa av deras tysta medgivande.) Om vissa män är totalt värdelösa på att läsa av signaler så är vi andra som är lite mer lyhörda för den skull trots allt inte tankeläsare.