Är MIN man otrogen?

Konstruktiva råd är inte bara att säga snälla saker som inte ens är sanna. TS verkar ha fastnat i någon sorts illusion om vad hennes man och älskarinnan delat.

Jag hade en helt fantastisk relation, som jag sen avslutade när jag ville ha något annat. Jag var hans nr1, att han sen sov med någon annan och lekte med deras barn gjorde mig inget, den delen ville jag inte ha. Jag fick hans bättre sida, frun fick sidan med plikter och måsten och vardag, vi hade glädjen, festen, sexet och humorn.

Jag säger inte att TS man är likadan men chansen/risken är stor för han har inte halkat snett på fyllan. Han har haft en fast relation i tre år!

Bra skrivet !

Hej alla.

1. Anledningen till att jag funderar på att byta psykolog är för att hen tycker att jag ska skilja mig. Att jag ska kasta ut min man. Jag har berättat redan från början att jag fortfarande älskar min man och att jag vill försöka ge honom och oss en chans. Men det känns som att min psykolog inte möter mig där, är man otrogen så ska man skiljas, punkt. Jag vill inte skilja mig! Men sen om det i slut ändan blir så, ja då vet jag att jag/vi försökt göra allt för att försöka lappa ihop den stora skadan.

2. I förra veckan fick jag dessutom ett rejält jävla bakslag! Jag har blivit förflyttad på jobbet pga Coronakrisen, jag jobbar nu bara ett stenkast ifrån min mans älskarinna. Det känns skit! Jag har gråtit, jag har pratat med högre chefer men just nu går det inte att få mig flyttad någon annan stans. Jag måste jobba här! Jag stötte även på älskarinnans syster idag, känns så jävla obehagligt. Mår illa. Har skrikit och gråtit framför min man. Han tröstar. Men det är så här det är.. Det är bara en tidsfråga innan älskarinnan står framför mig. Vafan gör jag då?

Hela livet känns just nu som ett enda mörker. Bakslag efter bakslag. Det kändes som att vi ändå kämpade åt rätt riktning, men nu... nää. Jag vet inte. Jag vet inte..

Tre månader har gått, jag känner mig som ett vrak till och från. Bryter ihop näst intill varje dag. Senaste veckan har varit hemsk. Jag va ju så smart och berätta för min chef vad som hänt. Och VARJE DAG, frågar hon hur jag mår, om jag inte ska berätta för fler, iallafall mina syskon, hur vi ska kunna gå vidare, hur kunde han vara otrogen, han va den sista man skulle tro skulle klanta till sig osv osv. Varje dag något om otroheten, vilket gör att jag bryter ihop på jobbet.

VARFÖR BERÄTTADE JAG?? Mår ju knappast bättre av att ha en chef med valpögon, som frågar/kommenterar varenda dag. Ett av mina sämsta drag någonsin!

Känner mig så tom, allt känns meningslöst. Jag ångrar allt. Får svårt att andas. Gråter konstant. Barnen frågar varför jag är så ledsen, och klappar mig på huvudet.

Många gånger funderar jag på att ge upp. Lämna min familj..

Morsdag idag, känns så fake med present o blomma som min man kostat på. Varför kosta på sig onödigt krafs, när han varit otrogen mot mig, sina barns mamma, och sen visa att man ?bryr? sig. Hjärtat går mer sönder av detta skit än vad det redan är!

Fast att berätta för fler och få ännu fler som frågar? Nää, räcker med att chefen en hel vecka haft valpögon och frågat dagligen. Men däremot tar jag till mig att säga till henne att inte fråga lt säga nått utan hålla käft där.

Att flytta isär, har slagit mig många gånger. Och gör vi det så kommer jag få ta lån för att få råd till allt, och sen stå där med massa lån även om vi hittar tillbaka och dubbla uppsättningar av allt. Känns inte rätt.

Det som känns rätt är att försöka hitta tillbaka till tilliten som en gång fanns där. Inte att skuldsätta mig för att prova bo på två håll för att sen flytta ihop igen om så blir fallet.

Önskar bara nån hade något vettigt att komma med som kunde hjälpa mig på traven i detta helvete. Inte peka o säga flytta ifrån. DET ÄR INTE DET JAG VILL!

Anledningen till att han bodde på hotell och åt ute i början när vi va ifrån varandra var för att det inte fanns någon andrahands lägenhet. Att få förstahand fanns inte heller med så kort varsel.

Anledningen till att våra gemensamma pengar gick åt, är för att vi har gemenast konto. Vi dela allt. Inget ditt är mitt.

Vi har inga släktingar här,inte så många vänner heller. Jag vill inte att någon ska veta därför är svårt att bosätta sig hos någon som inte vet något.

Har även skrivit det i mina tidigare inlägg!

Just nu kommer vi inte flytta ifrån varandra. Jag vill ge oss en ny chans. Om vi sen väljer att flytta ifrån varandra. Ja, då får jag ta lån för att komma på fötter på nytt igen.

Har läst tråden jag blev länkad till, och ska försöka få mig tiden till att kolla igenom filmerna.

Jag försöker se varje dag som en NY DAG! Men kraschar alltid. Och som sagt, dom senaste dagarna, sen jag bytte jobb, har varit fruktansvärda. Dels för min chef som frågar konstant, och idag när jag sa till henne att jag inte vill bli frågad, så blev hon lite snopen, för hon vill ju bara mitt bästa. Jotack, men det bästa är inte att fråga varenda dag med valpögon hur jag ska klara av att gå vidare med min man som varit otrogen. Det räcker med att jag ser någon som ser ut som henne lr hennes syster så blir jag ett vrak. Jag får ont i kroppen, svårt att andas, nära till gråt, stickningar i kroppen, hjärtat slår hårt, blir svart för ögonen, yr.

Det var faktiskt ett jättebra förslag!!! Låt honom berätta vad han gjort. Låt honom ta ansvar för sina handlingar.

Så gjorde jag. Min man fick ringa upp sin mamma och syskon och berätta vad han gjort. Hans närmaste vänner berättade jag för och sedan fick han prata med dem.

Ja, nu var det jag som föreslog det väldigt tidigt i uppdagandet innan han själv ens hunnit komma på tanken men han gjorde det utan några som helst invändningar. Han var helt förstörd när han ringde upp dem en efter en.

Ja, visst gjorde det det. Han har uppvisat otroligt mycket ånger utöver samtalen dessutom så det känns bra. Så bra det kan vill säga. Jag hoppas på detsamma för TS.

Nej, det ska erkännas att hon sitter i en betydligt jobbigare sits så hon är ännu starkare än jag. Min man hade en jobbflirt i en månads tid inklusive två misslyckade samlag och han var inte attraherad/romantiskt intresserad av flirten ifråga. Jag tror att jag hade velat stanna även om jag var i TS sits men det skulle varit tuffare helt klart.

Jag blir både ledsen och förbannad när jag läser dina inlägg. Ledsen då jag ser en djupt kränkt kvinna som försöker hantera väldigt svåra känslor. Och ser också hur otroligt ensam du är.
Lite förbannad då du beskriver dina psykologkontakter. En terapeut skall i detta läge inte lägga sig i vilka val du skall göra. Hon/han skall hjälpa dig att förstå hur dina känslor fungerar. Och tillåta din känna det du gör.
Jag tror att du behöver hjälp med att reda ut vilka känslor du har och varför du känner som du gör.

Alla känslor har en funktion. Ex, skamkänsla. Den hjälper oss ofta att förstå om vi gjort fel eller inte. Om inte går vi emot den och inte tillåter  att ta över men till det behövs träning som du ska få hjälp med av din terapeut. För i ditt fall blir det som att du på din smärta orsakad av sorg och förtvivlan lägger en skam som orsakar ett lidande vilket gör att du drabbas dubbelt.Trots att du inte gjort något att känna skam för. Berätta i så fall vad du skall känna skam för. Jag ser inget av det i dina inlägg. Hoppas du förstår hur jag menar.
Men du behöver få leva ut din sorg och förtvivlan. I någons famn. Någon du känner tillit till och som inte kommer med för många råd.

Först i nästa steg kan man börja fundera över hur man vill göra. Och det är svårt. Ofta säger vi att vi älskar någon som gjort oss illa. Det kan då vara viktigt att reda ut vad det betyder. Är det livssituationen? Familjen och den sociala samvaron. Eller är det personen. Och är det den gamla eller nya personen man älskar?
Jag brukar råda människor att göra en för/emot lista. Och göra den på djupet.
Vad är bra med att fortsätta relationen. Och vad är negativt. Sedan pröva de olika argumenten. Och ta god tid på sig. Att ge sig själv ett riktigt genomtänk som skall hålla många år.
Och jag blir lite förbannad då jag läser att när du genom går en svår abort med all den både fysiska och psykiska smärta det kan innebära är din man mest bekymrad över oralsex. När du behöver som mest stöd. Den mannen har MYCKET att lära om livet
Vad som gör mig mest ledsen är att se hur ensam du varit. Hur din förtvivlan har fått löpa amok. Det är ALLTID bra att hitta någon att få gråta hos och få tröst. Och jag vet att det finns många  i din närhet som skulle vara glada över att få den ynnesten det innebär att få vara den personen. Du måste bara våga..
Kom ihåg nu att du har huvudrollen i ditt eget liv.

Jag har sökt utbildningar till hösten, så kanske kommer börja plugga om jag har tur. Men i år är det extremt många som söker så vi får se.

Har även börjat titta/fundera på att flytta närmare min familj/hemstad. Vi får se.

Min man blev ju förflyttad från sitt jobb och sökte även han utbildning i samma veta som allt detta så han kör sin praktik på utbildningen till hösten och då kanske praktiken blir på annan ort.

Vill så mycket. Vill mest av allt komma ifrån den här hålan för att slippa stöta på hans älskarinna och våga själv gå ut utan att få ångestattacker i hallen.

Jag var tillsammans med en kille när jag var yngre, som oxå var otrogen, men honom lämnade jag direkt. Vi hade varit tillsammans i 3 år och bodde även tillsammans. Jag tog det jag behövde från lägenheten och flyttade ut rätt så fort. Hade tur att få andrahands lägenhet, bodde i en större stad och lättare att få lägenhet snabbt.

Med min man känns det annorlunda, ja kanske för att vi varit tillsammans i 10år. Jag älskar honom. Vi har byggt upp vårt liv tillsammans. Men skulle han vara otrogen igen, ja då har han verkligen bränt chansen.

Jag har berättat för två personer, min förra chef och min nuvarande chef. Att berätta har bara gjort att mitt mående påverkas mer. Jag kan komma till jobbet på bra humör, och så börjar hon efter 30min, ja då är det kört. En dag mådde jag så dåligt att jag fick gå hem då tårarna inte sluta rinna och ansiktet helt rödsprängt.

Så nej, jag kommer inte berätta för någon. Inte nu. Kanske senare. Men inte i dags läget. Har funderat på hur jag skulle må om min man berätta för sin familj, men jag vet inte om det skulle göra saken bättre.