• molly50

    Är MIN man otrogen?

    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-30 22:00:33 följande:

    Jag och min man pratar, jag frågar, han svarar. Jag gråter och skriker, han försöker trösta. Jag blir galen. Han backar. Jag håller inga känslor för honom. Kommer det så kommer det, förutom när barnen är i närheten. Pika honom kan jag göra, men inte så barnen tar illa upp.

    Jag tycker han är ärlig när han svarar på mina frågor. För det är inga trevliga svar jag får, jag frågar, han svarar. Jag får väl skylla mig själv som frågar. När jag frågat samma sak 30 gånger, så känns den frågan besvarad, OM han svarar samma sak varje gång. Lägger han till nått lr ?glömmer?, bockas den inte av. Jag börjar bli en psykopat!

    Det var min förra chef som ringde, så ej min nuvarande chef. Men jag vet inte om jag vill berätta för henne, just för att hon börja fråga runt bland gamla kollegor samt att det är mycket på jobbet nu med Corona, permitteringar, andra öppettider, hon har själv en man som gått in i väggen så hon går på samtal, jag behöver inte bli en belastning för henne.

    Just nu orkar jag inte umgås med någon, jag var till min bästis i lördags för det var barnkalas. Jag var helt slut när jag kom hem, och då lyfte jag inte ett finger. Blir matt av att ta mig utanför lägenheten. Jag skäms av att sätta min fot utanför dörren, det känns som om att alla vet. Jag vill bara fly staden och börja om. Flytta dit ingen känner mig!


    Jag är lite nyfiken på om han har gett dig några andra svar på dina frågor än att du inte ville ge honom avsugningar?
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-31 11:03:32 följande:

    Ja just nu vet jag inte vad som är bäst. Bo under samma tak, lr att han flyttar ut och vi delar på ekonomin. Delar vi på ekonomin så kommer jag få flytta oxå då jag inte har råd att bo kvar ensam utan att bli bankrutt. Har tyvärr inte miljoner på sparkontot :/

    Han säger fortfarande att största anledningen till att han sökte sig till sin kollega var för att han bla avsugningarna och för att han inte behövde tvinga henne till sex vilket han kände med mig eftersom jag mådde dåligt pga aborten. Jag gjorde aborten men gick inte som planen, efter ca 1 månads blödning åkte jag in på kontroll och dom såg rester och blev skrapad. Efter ytterligare en månad så blödde jag fortfarande och det kom klumpar/rester. In igen och blev skrapad igen. Tog nästan 3 månader innan det sluta blöda. Jag va inte så sugen på sex lr nått just då. Och han kände sig bortknuffad och idiotisk som han var så tyckte han att han kunde lösa skiten själv genom att vara otrogen! Han fick alltså både avsugning efter avsugning samt sex för hon ställde upp. Äcklad! Ja!! Hela tiden!


    Jag förstår att det är ett dilemma för dig.

    Förlåt,men vilka usla ursäkter!
    Han skulle ha varit ett stöd för dig där och inte varit otrogen.
    Det var trots allt han som själv pressade dig till att göra aborten.
    Då får han ta konsekvenserna av det också.
    Det var inte honom det var synd om då och inte hans behov som skulle komma i första hand.
    Förlåt igen.men han har betett sig som en riktig skitstövel och idiot.
  • molly50
    Anonym (Signe) skrev 2020-03-31 21:43:06 följande:
    Håller med!

    Dessutom finns det inget som talar för att detta inte är ett mönster han har men att han blev påkommen denna gången. För hans anledningar håller enligt mig inte alls. Riskera allt för att bli avsugen när ts gick igenom något otroligt jobbigt, pga honom. Vilken fruktansvärd person. Förlåt ts, kanske inte vad du vill höra nu men fy vad han behandlat dig illa. Jag hoppas du kastar ut honom så du kan börja läka.
    Nej,det är ju svårt att veta.
    Enda sättet att få veta det är ju om TS ger honom en ny chans. Och det återstår ju att se om hon kan och vill.
    Jag tycker också det låter som dåliga ursäkter. Inget man är otrogen i flera år för,i alla fall.
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-04-01 17:13:08 följande:

    Igår va vi ner till byn jag och min man. Skulle handla lite snabbt på Coop. Ser genom pizzerians fönster ett bekant ansikte, pekar och helt plötsligt två till huvuden som kikar ut. HON! Hon står på insidan och pekar ut på oss och hennes vänner kollar ut. Asså fyfan! Om det var mig/oss hon peka på och sa nått om, ja 110%, vi va dom enda som passera förbi.

    Helt utmattad efter den turen till Coop att jag somna direkt när vi kom hem. Mådde dåligt, illa. Ont i magen. Fyfan! Ska det alltid vara så här när man tar sig in till byn för att handla?

    Helt ärligt vet jag inte hur lr vad jag ska göra. Jag vill ge honom en chans, det vill jag. Men det är så mycket runt omkring som oxå spelar in.


    Vad sa din man när hon gjorde så? Hur reagerade han?
    Han borde ta ett allvarligt snack med henne och göra klart för henne att hennes beteende inte är ok och att hon ska lämna er ifred.
    Han borde ha gått in på pizzerian direkt och ifrågasatt henne,framför hennes vänner.
    Fruktansvärt dåligt gjort av henne.

    Jag tror fortfarande att ni behöver vara ifrån varandra ett tag.
    Jag tror att det är svårare för dig att tänka klart så länge han finns i din närhet.
    Men det är ditt eget beslut.
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-04-03 01:52:43 följande:

    Galen!

    Jag håller på och bli galen!

    Vi hade ett samtal, jag blev arg, han förklara att det bara var bra sex han va ute efter, jag blev ledsen, besviken, sårad.

    Jag ångrar allt med honom!

    Gick ut till bilen, is på rutan. Satte på bilen, börja skrapa rutan, precis klar när han dyker upp bakom mig.

    Han undrar vart jag ska.. Ja, vart ska jag? Vart skulle jag? Tänkte jag bara köra runt 12 på natten? Eller tänkte jag faktiskt krocka?

    Börjar bli rädd för mig själv.

    Hemma igen. Men mår skit! Skitdåligt och tårarna rinner.


    Trodde han att det skulle vara en tröst för dig att få höra att han "bara ville ha lite bra sex"?
    Han mer eller mindre slänger ju rakt i ansiktet på dig att han anser att det sex ni hade var dåligt.
    Han verkar inte inse att han själv är en del av orsaken till att du inte kunde ha sex med honom då han pressat dig till att göra abort.
    Förlåt,men fy vilket svin!

    Jag står fast vid att jag tycker att du ska berätta för någon så att du får allt ur dig.
    Och be honom flytta hem till någon släkting eller vän ett tag.
    Så länge ni bor under samma tak så kommer inget att bli bättre,tror jag.
    Sätt dig själv och barnen i första rummet nu. Strunta i hans känslor.Han verkar ju inte bry sig om dina.

    Styrlekramar! 
  • molly50
    Rudbeckius skrev 2020-04-09 13:29:27 följande:

    Han kanske berättade som det var, inte för att trösta? Och lite bra sex kan vi ju alla behöva.

    Dålig sex är inte bra för ett förhållande i längden. Man är naturligtvis båda ansvariga för hur man har det i sängen, men du lägger alltså som alltid ansvaret helt och hållet på mannen? Som vanligt ber jag dig bedänka och besinna dina svar och göra dem könsneutrala. Du ser så olika på situationer utifrån dina genusglasögon. Äkta jämställdhet är mer nyanserad. Du hade aldrig kallat en otrogen kvinna för svin, du hade gratulerat till att hon tog sig bort från den tråkiga mannen och levde ut sin härliga sexualitet.... Flört

    Jag instämmer med dig om att det är viktigt för TS att kunna prata med någon klok vuxen om detta prpoblem ur olika vinklar. Helt OK om det ska ske diskret och som hemlighet om TS känner för det. Psykolog kan vara skönt och neutralt.

    TS och mannen kanske äger bostaden tillsammans eller står på kontraktet tillsammans. Sedan många årtionden är det alltså inte så som du råder att TS kan beordra mannen att flytta därifårn, de behöver ha en vuxen ömsesidig överenskommelse om hur de ska göra med boendet. Otrohet är inte olagligt eller ett kontraktsbrott sedan 1960-talet. 

    Du kan inte heller enkelt anta att det inte blir bättre av att de bor under samma tak. Du utgår från egen histrionisk och ojämställd människosyn. Inom konfliktforskning är det tvärtom bra att man samagerar och träffas. Konflikter kan förvärras av avstånd. Ömsesidiga separationer unde rviss tid med överneskommelser om hållpunkter och frågeställningar tror jag är en bättre väg om man vill ha olika alternativ öppna ett tag.

    De behöver ha barnen i första rummet, där är vi ense. Men enligt svenska lag och Barnkonventionen har barnen rätt till båda sina kärleksfulla föräldrar och deras släkter. Du kan inte som du skriver se det som att barnen ska var hos mamma automatiskt. Det är inte bra för barnen och det är inte rätt att tänka så gammaldags.

    Man ska nog inte heller råda någon att strunta i närståendes känslor. Vill du att dina närstående ska strunta i dina om du gjort bort dig? Vi har tidigare pratat om din förkärlek till fördömanden, kontrollbehov och att sätta dig själv i första rummet. Man anar att du har genusglasögon på dig även här. 


    Jag tycker i alla fall att det var elakt att slänga en sådan sak i ansiktet på TS.
    Speciellt som han pressade henne till att göra abort då hon blev gravid och sen fick komplikationer som gjorde att hon inte kunde ha sex på ett tag.
    Så i det här fallet så har han ju en del i att situationen uppstod.
    Och nej,jag har inga genusglasögon på mig för att ja tycker så.
    Jag hade haft samma åsikt om TS varit en man som blivit bedragen av en kvinna,
    När jag skrev att de kanske inte ska bo under samma tak ett tag så utgick jag ifrån att TS verkar må dåligt utav det.
    Var barnen ska bo under tiden,i så fall,är upp till TS och hennes man att avgöra.
    Jag har ingenstans påstått att de enbart ska bo hos mamman.
    Så var snäll och sluta lägg ord i min mun och läs istället vad jag skriver.
  • molly50
    molly50 skrev 2020-04-10 14:44:58 följande:
    Jag tycker i alla fall att det var elakt att slänga en sådan sak i ansiktet på TS.
    Speciellt som han pressade henne till att göra abort då hon blev gravid och sen fick komplikationer som gjorde att hon inte kunde ha sex på ett tag.
    Så i det här fallet så har han ju en del i att situationen uppstod.
    Och nej,jag har inga genusglasögon på mig för att ja tycker så.
    Jag hade haft samma åsikt om TS varit en man som blivit bedragen av en kvinna,
    När jag skrev att de kanske inte ska bo under samma tak ett tag så utgick jag ifrån att TS verkar må dåligt utav det.
    Var barnen ska bo under tiden,i så fall,är upp till TS och hennes man att avgöra.
    Jag har ingenstans påstått att de enbart ska bo hos mamman.
    Så var snäll och sluta lägg ord i min mun och läs istället vad jag skriver.
    Jag ska också tillägga att barnen självklart har rätt till båda sina föräldrar. har aldrig påstått något annat.
    Men frågan är vad som är bäst för barnen. Att bo med två föräldrar där den ena eller båda mår dåligt. (Barn är inte dumma. De märker sådant.)
    Eller att bo vv med två föräldrar som båda mår bra?
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-04-09 22:47:34 följande:

    Hej,

    Jag lever :)

    Som ni alla vet så vill jag ju verkligen ge min man en chans att visa att han verkligen ångrar sig för att ha i princip splittrat familjen, att han inte kommer vara otrogen igen, att han ska prata med mig om nått inte känns bra, hans fantasier osv osv. Vi har pratat ut, och vi har sagt att vi båda ska känna efter. Vill vi fortsätta som en familj så behöver vi båda jobba mot samma mål. Vi har gett oss själva april ut, vi kommer fortsätta bo tillsammans och vara en familj. I början på maj ska vi reflektera över månaden, är det nått jag stör mig på, nått han stör sig på osv.

    Han har berättat att han ville ha bra sex, vi hade sex samtligt som han var otrogen, så det va inte det att han inte fick nått. Han vill ha avsugningar, han veeeeet att jag inte klarar av det. Och det är väl där jag känner att jag inte kan ge han det han vill ha. Men han har sagt nu att han klarar sig utan det, för han vill inte splittra familjen om han får en chans och vi fortsätter tillsamman.

    Jag har tagit upp skilsmässa och sagt att jag signar papperna om han inte vill vara med mig längre, han bröt ihop och sa att han ångrar otroheten. Vem vet, han kanske faller tillbaka och är otrogen om 2-3 år, ja, då får jag ta den smällen då. Och då har han verkligen bäddat för skillsmässa.

    Nu vill jag bara försöka hitta tillbaka till mig, mitt vanliga jag, fastän jag fortfarande bryter ihop för jag känner mig helt krossad. Jag känner mig fortfarande äcklig och smutsig och duschar säkert 2-5 gånger varje dag vilket har gett mig enorma eksem på köpet. Vi pratar, jag efter, han gråter, jag skriker, han tröstar.

    Jag hoppas jag gör rätt, och att han håller det han lovade mig när vi gifte oss, evig trohet. Kommer kännas konstigt att fira vår 10onde bröllopsdag när man vet att han delade sina 3 år med någon annan.. usch..

    Nu är det dags o sova.

    Tusen tack för all support, jag hoppas många av er finns kvar och stöttar när jag behöver er <3


    Det verkar som att du mår lite bättre och att ni har kunnat prata ut.
    Det låter bra.
    Jag hoppas ni kan lösa det på bästa sätt oavsett vad ni väljer att göra.

    Vi finns alltid här om du behöver skriva av dig och få stöttning.

    Många kramar till dig! 
Svar på tråden Är MIN man otrogen?