Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-21 18:23:08 följande:
Lite uppdatering från mig.
Jag lever och jag tror själva chocken börja lägga sig då jag känner mig mer arg och besviken nu än ledsen. Klart jag fortfarande är ledsen. Men jag är nästan förbannad för det han utsatt oss för. Redo att splittra vår familj.
Vi har beslutat att fortfarande ha gemensam ekonomi samt att han kommer hem på måndag, men att vi kommer sova i separata rum. Har dock inte bestämt vems rum men gissar på att det är smidigast att ta lillens då det är lättast att natta i min säng utan frågor om varför.
Anledningen till att han kommer hem, är för att jag vill prova på hur det känns. Om jag har känslor kvar och att jag vill fortsätta våra liv tillsammans. Eller om det helt enkelt inte går för att tilliten inte kommer att kunna byggas upp. I dags läget litar jag inte alls på honom, har man kunna ljugit i tre år så är man mer lr mindre expert på att fortsätta. Men som sagt, det är lite därför jag vill ha hem honom för att se om det går att bygga nytt.
Skulle det inte gå så är vi eniga om att vi båda flyttar då hyran för mig blir för hög och han känner att han då vill börja om från början. Vi har även pratat om att vi ska försöka få tag på lägenheter någorlunda nära varandra så barnen kan gå kvar i skolan/förskolan utan att behöva både flytta och byta klass.
Det känns... vet inte ens vad det känns. Konstigt.. Jag är rädd, rädd för att jag försöker, och sen att han kommer krossa mig igen.. OM jag nu kommer så långt att det fungerar och att jag kan bygga upp min tillit såpass att förhållandet fungerar.
Finns det kärlek kvar från min sida?
Jag kanske är galen som ens utsätter mig själv för detta. Jag vet inte.
Min syster berätta att hennes bästakompis sambo varit otrogen EN gång på fyllan. Hon gjorde slut och flyttade ut. Och han valde då att fortsätta sitt snedsteg med tjejen han va otrogen med. Med ett snedsteg och hon lämna. Fanns det någon kärlek mellan dom? Eller var hon smart nog att dra för att inte bli sårad ännu en gång?
Lördag och vi ska burra ner oss i soffan jag och barnen. Trevlig lördag!
Nejdå, du är inte galen, låter som en ganska bra plan. Men ha inte bråttom, pressa inte dig själv mer än vad du behöver. Det finns inget som säger att du måste besluta dig för det ena eller andra här och nu, jag tror snarare det är bättre att inte belsuta något allts tills du hunnit läka, tills du är i balans. Att ta beslut när man är ur balans är sällan bra. Dessutom är det en bra signal till din man att det här kommer ta lååång tid att reparera mycket hänger på honom. Han brände alla era broar, nu är det upp till honom att bygga upp dem igen.
Det finns nog inget enkelt svar på om din systers kompis gjorde rätt eller fel eftersom det inte hänger på henne hur hennes kille agerade sen, det ÄR alltid en chansning hur man än gör och man ska heller inte sopa under mattan att det är väldigt vanligt att otroheten repeteras för det handlar inte bara om omständigheter utan snarare om hur den som var otrogen hanterade onständigheterna, det handlar om personlighet och värderingar som behöver göras om på riktigt och inte bara i tomma ord i panik.
Däremot kan man nog med gott samvete säga att det är ett stort misstag att förlåta för enkelt och för snabbt, innnan man redo för det. Dels skickar det ut helt fel signaler, det säger mer eller mindre du kan bedra mig och jag kommer vara kvar ändå, och dels är rädsla för att bli ensam eller oförmåga att stå upp för sig själv fel anledning att förlåta. Givetvis är barnen en viktigt punkt och de flesta som förlåter gör det pga barnen, men ha oxå i minnet att barn lär sig mer av vad man gör och inte vad man säger och ett olyckligt förhållande som bara existerar för att ge dem trygghet är inte heller bra för dem och kommer påverka deras syn på relationmer som vuxna.
Mitt tips är att du tar det väldigt lugnt, ge dig själv tid att läka, det tar tid, lång tid. Säg varken till eller från, låt din man hållas och säg bara att du behöver tid att läka och tänka och att du återkommer när du är redo för det. Har du möjlighet till egen terapi via tex jobbet så använd det. Ju mer hjälp och stöttning desto snabbare läker du.
Det här kanske hjälper dig förstå vad du går igenom och vad som väntar (ren psykiskt och emotionellt)
http://krisochtraumacentrum.se/krisreaktioner/