Är MIN man otrogen?

Nu måste jag säga att det är respektlöst av dig att antyda att TS inte har det mod och den styrka som krävs för att ta sig igenom en sådan här sak och kunna gå vidare tillsammans.

Nej inte alls. Jag håller med om att man måste vara stark, modig och villig att försöka. Jag svarade Molly, som också poängterade detta. Hon har samtidigt igenom tråden varit för att TS skall bryta upp och gå vidare utan mannen.

Jag själv tänker att TS, om hon vill, kan finna styrkan att hantera detta svek, och trots det kunna leva ihop med mannen utan att må dåligt av det.

Hej,

Tack för att ni frågar. Jag mår väl så bra som man kan må. Gråter fortfarande och blir hela tiden påmind. Räcker med att jag ser våra barn så bränns det i ögonlocken. Det känns som att det blir jobbigare och jobbigare för varje dag som går. Chocken börjar kanske släppa?

Jag kan fortfarande inte förstå hur han har i tre års tid haft ett dubbelliv, jag får lixom inte ihop det. Hur lyckas man?!!

Har varit på samtal, och allt rivs ju upp från början. Men jag måste ju för att kunna bearbeta och svara på mina frågor och känslor. Vad vill jag? Vad klarar jag av? Vill jag förlåta? Kommer jag förlåta? Vill jag försöka? Kan han vinna min tillit? Jag känner mig lurad och utnyttjad, han har verkligen spelat med min tillit, i tre år! Hade jag haft lättare att gå vidare om det vara var ett snedsteg? Jag vet inte! Jag känner skam fastän det inte är jag som gjort fel. Jag gråter konstans, fastän det inte är jag som gjort något fel.

Jag har inte ens berättat det här för min närmaste och bästa vän för att jag skäms, vad skäms jag över? Det är inte jag som krossat någons känslor och tillit. Ingen vet om, förutom läkare och samtalsstöd.

Frågan är om jag ska börja med lugnande och stämninghöhande medicin som läkaren skrev ut och chansa på att jag inte kollapsar på jobbet nästa vecka. Eller om jag ska fortsätta vara sjukskriven? Just nu har jag ingen ork till nått. Den ork jag har, går till barnen, sen är jag slutkörd. Och då gör jag inget.

Jag önskar bara att jag kunde vrida tillbaka tiden och att min man fick en chans att aningen lämna mig innan han va otrogen, lr verkligen berätta om sina sexfantasier som han tyckte va så himla viktiga att få uppleva..

Förlåt men vad vet du om det? Klart man kan vara lycklig i sitt förhållande och ha sex med nån annan. Det låter ju inte som att de velat leva ihop, bara ha en sidogrej. 

Är nog en rätt stor sannolikhet att det finns bilder på honom och älskarinnan i hennes telefon där han ser lycklig och glad ut. För honom är ju det ni har inte lika speciellt som för dig, då hade han inte varit otrogen med samma person i 3 år.

Fast du har ju också uttalat dig tvärsäkert om saker, trots att du (antar jag) också bara är en främling på nätet? Enda skillnaden mellan det inlägg du skrev (#367) och det inlägg anonym (...) skrev (#371) är att du förmedlade hat och förakt (trots att du (antar jag) är en främling på nätet som inte känner nån av de inblandade), medan Anonym (...) försökte ha en mer positiv inställning... Och: notera! Anonym (...) försvarar inte ts man. Hen säger inte att ts man gjort rätt, eller att hela grejen är en baggis som ts ska ta med en klackspark. Tvärtom. 

Att hata på ts man är inte per automatik rätt sätt att visa medkänsla och stöd för ts. Kanske snarare tvärtom. Kanske är det lättare för ts om hon nånstans kan få lov att känna att mannen hon älskade (och i viss mån fortfarande älskar) trots allt inte är riktigt så mycket av ett svin som alla påstår..? Att det kanske nånstans är ok, och fullt begripligt, att hon trots allt fortfarande nånstans älskar honom? Jag säger inte att det är så, bara att det KANSKE är så. 

Det håller jag helt med om, och jag syftade inte öht på dina inlägg. Det jag skrev var helt riktat som svar till Anonym (Signe), och hennes inlägg. Även om jag inte alltid håller med dig i det du skriver, så tycker jag att du brukar ha en fin och respektfull ton 

Som sagt, det jag syftade på var Anonym (Signe)s inlägg, där hon säger sig veta att ts man är en manipulerande skitstövel:När hon sen dessutom klankade ned på någon som försökte ge en lite mer nyanserad syn, och tyckte att den var dum som uttalade sig om nåt den, i egenskap av främling på nätet, inte kunde veta nåt om.... då tyckte jag att det gick lite för långt...

Du har inte missat något, det är bara Kråkungen som lindar in samma gamla budskap i lite finare förpackning när det passar