Hej igen! Tänkte precis skriva samma som Molly och Anonym skrev här ovanför. Min första tanke när jag läste det du skrev nyligen var "Fuck alla och gör som du själv tycker är bäst för dig", berätta för dina närmaste, de som stöttar dig är dina riktiga vänner. Och du, vilket beslut du än tar nu går ju att ändra på senare, tiden kommer visa om DET finns eller inte.
Jo jag glömde skriva.... Tänk dig vilket stöd du skulle ha av dina närmaste. 47 sidor med inlägg och 470 inlägg här säger väl lite grann... Och vi känner ju inte dig
Kram
Hur vet jag att mina vänner är mina vänner? Känns som att jag inte har nån just nu. Att jag är ensammast i hela världen!
Denna skam jag känner, fyfan!
Igår va vi ner till byn jag och min man. Skulle handla lite snabbt på Coop. Ser genom pizzerians fönster ett bekant ansikte, pekar och helt plötsligt två till huvuden som kikar ut. HON! Hon står på insidan och pekar ut på oss och hennes vänner kollar ut. Asså fyfan! Om det var mig/oss hon peka på och sa nått om, ja 110%, vi va dom enda som passera förbi.
Helt utmattad efter den turen till Coop att jag somna direkt när vi kom hem. Mådde dåligt, illa. Ont i magen. Fyfan! Ska det alltid vara så här när man tar sig in till byn för att handla?
Helt ärligt vet jag inte hur lr vad jag ska göra. Jag vill ge honom en chans, det vill jag. Men det är så mycket runt omkring som oxå spelar in.
Trodde han att det skulle vara en tröst för dig att få höra att han "bara ville ha lite bra sex"?
Han mer eller mindre slänger ju rakt i ansiktet på dig att han anser att det sex ni hade var dåligt.
Han verkar inte inse att han själv är en del av orsaken till att du inte kunde ha sex med honom då han pressat dig till att göra abort.
Förlåt,men fy vilket svin!
Jag står fast vid att jag tycker att du ska berätta för någon så att du får allt ur dig.
Och be honom flytta hem till någon släkting eller vän ett tag.
Så länge ni bor under samma tak så kommer inget att bli bättre,tror jag.
Sätt dig själv och barnen i första rummet nu. Strunta i hans känslor.Han verkar ju inte bry sig om dina.
Styrlekramar!
Hej Spegeln! Undrar hur du har det och hur det går för dig? Är orolig och tänker på dig ofta....
Kramar från mig
Hej,
Jag lever :)
Som ni alla vet så vill jag ju verkligen ge min man en chans att visa att han verkligen ångrar sig för att ha i princip splittrat familjen, att han inte kommer vara otrogen igen, att han ska prata med mig om nått inte känns bra, hans fantasier osv osv. Vi har pratat ut, och vi har sagt att vi båda ska känna efter. Vill vi fortsätta som en familj så behöver vi båda jobba mot samma mål. Vi har gett oss själva april ut, vi kommer fortsätta bo tillsammans och vara en familj. I början på maj ska vi reflektera över månaden, är det nått jag stör mig på, nått han stör sig på osv.
Han har berättat att han ville ha bra sex, vi hade sex samtligt som han var otrogen, så det va inte det att han inte fick nått. Han vill ha avsugningar, han veeeeet att jag inte klarar av det. Och det är väl där jag känner att jag inte kan ge han det han vill ha. Men han har sagt nu att han klarar sig utan det, för han vill inte splittra familjen om han får en chans och vi fortsätter tillsamman.
Jag har tagit upp skilsmässa och sagt att jag signar papperna om han inte vill vara med mig längre, han bröt ihop och sa att han ångrar otroheten. Vem vet, han kanske faller tillbaka och är otrogen om 2-3 år, ja, då får jag ta den smällen då. Och då har han verkligen bäddat för skillsmässa.
Nu vill jag bara försöka hitta tillbaka till mig, mitt vanliga jag, fastän jag fortfarande bryter ihop för jag känner mig helt krossad. Jag känner mig fortfarande äcklig och smutsig och duschar säkert 2-5 gånger varje dag vilket har gett mig enorma eksem på köpet. Vi pratar, jag efter, han gråter, jag skriker, han tröstar.
Jag hoppas jag gör rätt, och att han håller det han lovade mig när vi gifte oss, evig trohet. Kommer kännas konstigt att fira vår 10onde bröllopsdag när man vet att han delade sina 3 år med någon annan.. usch..
Nu är det dags o sova.
Tusen tack för all support, jag hoppas många av er finns kvar och stöttar när jag behöver er <3
Måste säga att somliga har väldigt egoistisk och sunkigt sätt att se på ert förhållande till den kvinna ni valt som mor till era barn. Att hoppa över skaklarna för att ni inte får som ni vill är verkligen så lågt. Kanske skulle ha klargjort det INNAN det blev ni.
Hej alla.
1. Anledningen till att jag funderar på att byta psykolog är för att hen tycker att jag ska skilja mig. Att jag ska kasta ut min man. Jag har berättat redan från början att jag fortfarande älskar min man och att jag vill försöka ge honom och oss en chans. Men det känns som att min psykolog inte möter mig där, är man otrogen så ska man skiljas, punkt. Jag vill inte skilja mig! Men sen om det i slut ändan blir så, ja då vet jag att jag/vi försökt göra allt för att försöka lappa ihop den stora skadan.
2. I förra veckan fick jag dessutom ett rejält jävla bakslag! Jag har blivit förflyttad på jobbet pga Coronakrisen, jag jobbar nu bara ett stenkast ifrån min mans älskarinna. Det känns skit! Jag har gråtit, jag har pratat med högre chefer men just nu går det inte att få mig flyttad någon annan stans. Jag måste jobba här! Jag stötte även på älskarinnans syster idag, känns så jävla obehagligt. Mår illa. Har skrikit och gråtit framför min man. Han tröstar. Men det är så här det är.. Det är bara en tidsfråga innan älskarinnan står framför mig. Vafan gör jag då?
Hela livet känns just nu som ett enda mörker. Bakslag efter bakslag. Det kändes som att vi ändå kämpade åt rätt riktning, men nu... nää. Jag vet inte. Jag vet inte..
Han får väl flytta ut då, bo på sin mammas soffa ett halvår.
Eftersom du har bestämt dig att du vill ge er relation en chans så finns det väl bara ett råd kvar då...tid... ge det tid. Sätt upp vecko och månads"mål" hur du vill att dit mående ska utvecklas. Gör det de så fortsätt och funkar det inte så har du en plan för vad du ska göra. Men någon slags plan/struktur med mål kanske är din grej?
Men varför vill du inte att någon ska veta? Vill du gå och bära allt inom dig själv och bara må sämre och till slut explodera? För det är vad som kommer att hända.
Ett sätt att ta reda på om han verkligen ångrar sig och vill reda upp allt är att låta honom berätta för era släktingar och vänner vad han har gjort mot dig.
Det är han som ska skämmas. Inte du. Det måste du komma ihåg.
Tack för dina ord!