Är MIN man otrogen?

Tycker synd om barnen här. Om jag var du skulle jag nog försöka förlåta och gå vidare. 

Nej, han säger att hon inte är gravid lr har fått barn. Men vad vet jag. Han har ljugit och levt dubbelliv i 3 år och mycket kan hända på 3 år. Under våra första 3 år tillsammans hade vi fått ett barn.. Och han har haft oskyddat sex med henne. Han har aldrig använt kondom med henne då hon ätit p-piller och han varit bombsäker på att hon tagit dom oxå.

Usch. Blir helt skakig och äcklig bara jag tänker tanken!

Jag förstår att det känns som att allt var på låtsas, men bara för att han hade en affär betyder det inte att han inte älskar sin familj och var lycklig med er.

De fina stunderna blir inte plötsligt meningslösa för att det just nu pågår en mörk stund. 

Jag förstår att det känns som att allt var på låtsas, men bara för att han hade en affär betyder det inte att han inte älskar sin familj och var lycklig med er.

De fina stunderna blir inte plötsligt meningslösa för att det just nu pågår en mörk stund. 

Om bilden av en person som du gillar och litar på bli krossad i småbitar när det visar sig att personen inte var den du trodde så kommer ALLT som är förknippat med personen kännas falskt och det inkluderar även alla fina stunder eftersom du vet att samtidigt som personen delade dessa fina stunder med dig så gick han/hon även bakom din rygg, ljög och manipulerade.

Faktum är att man bli bara kräkfärdig över hur jävla naiv man varit som trott att dessa fina stunder var på riktigt och att man delade något speciellt med sin partner när man samtidigt blev bara så jävla lurad och den falska jäveln kunde sitta där och hålla masken och låtsas.

Nu måste jag säga att det är respektlöst av dig att antyda att TS inte har det mod och den styrka som krävs för att ta sig igenom en sådan här sak och kunna gå vidare tillsammans.

Det är just dessa generaliseringar,
ibland fruktansvärt grova generaliseringar,
som gör att jag tycker det är påkallat att nyansera vissa saker.

Bara för att man själv (tror sig) aldrig kunna gå vidare efter något sådant så har man ingen rätt att döma ut TS eller någon annans möjligheter att gå vidare.

Jag har aldrig påstått att någon otrohet, stor eller liten, skulle vara lätt att förlåta.
Därför påpekar jag också att:
En del mycket erfarna psykologer eller terapeuter säger att man måste inte förlåta allt. Man kan finna andra verktyg och sätt att på ett mycket framgångsrikt sätt gå vidare.

Jag har själv varit utsatt för otrohet, som ligger långt tillbaka i tiden, som jag aldrig har vare sig önskat eller kunnat förlåta. Men jag har ändå skaffat mig själv förmågan att gå vidare, utan att vara bitter och utan att låta det påverka mig och mitt liv.

Dessutom tycker jag det är viktigt påtala för TS och andra att TS själv givetvis alltid vet bättre, och har större rätt att själv få bestämma över sitt öde, än en samling skribenter i en tråd på nätet. Jag själv inberäknad bland dessa skribenter.

Nej inte alls. Jag håller med om att man måste vara stark, modig och villig att försöka. Jag svarade Molly, som också poängterade detta. Hon har samtidigt igenom tråden varit för att TS skall bryta upp och gå vidare utan mannen.

Jag själv tänker att TS, om hon vill, kan finna styrkan att hantera detta svek, och trots det kunna leva ihop med mannen utan att må dåligt av det.

Måste bara inflika till ts och till Eget val att jag tycker att dina (Eget val alltså) inlägg överlag är väldigt bra, och ger en liten motvikt till alla dem som tvärsäkert hävdar att det ALDRIG går att rädda någonting och att ts MÅSTE lämna. Jag har velat skriva detta så många ggr i den här tråden, men låtit bli, eftersom jag vet vilka oändliga sidospårsdiskussioner det leder till. Men nu när det faktiskt finns några till som säger detta vill jag stämma in: vad du än väljer att göra, ts, så är det DITT val. Men det ÄR faktiskt fullt möjligt att din man älskar, och alltid har älskat dig, och att det inte funnits NÅGON form av illvilja eller teater med i bilden. Jag säger inte att det ÄR så - bara att det är fullt MÖJLIGT. Det är DU och HAN som kan reda ut detta; ingen av oss här inne kan avgöra det.

Eget val: Tyvärr är det inte lönt att du går i diskussion med Anonym (man); tro mig - jag har försökt... Han är sorgligt nog så förblindad av bitterhet att han verkligen inte KAN se något annat perspektiv än sitt eget :( Elakt att skriva så om nån annan så här, men ville bara bespara dig en massa tid och energi: du kommer inte att lyckas få honom att förstå vad du skriver; än mindre få honom att se att det kan finnas olika perspektiv.

Anonym (man): Jag skriver inte detta av elakhet, utan för att jag vill försöka stoppa ytterligare 100 inlägg där nån stackare försöker resonera med dig. Jag fattar att du har extremt jobbiga erfarenheter på det här området, och jag fattar att du är bitter. Det är bara sorgligt att det tar sig det uttryck det gör. Och du, lägg ned den här löjliga idén du har om att alla som inte tycker som du är en och samma person. Jag är Kråkungen, och jag skriver alltid under mitt eget nick. Jag är dessutom kvinna. Eget val är med största sannolikhet också en enskild individ, och det är troligtvis (...) också. Och Man med egen erfarenhet är ytterligare en.

Slutligen, (man): du vet hur du kan nå mig om du vill svara mig.

Tack Kråkungen för ditt kloka inlägg, det uppskattas.
Hoppas att också (man) har möjlighet förstå och åtminstone vill försöka se något positivt i det du skriver.
Kram till dig 

Återigen misslyckas du, kanske förblindad av bitterhet och taskig människosyn, eller?

Jag skrev:
Hoppas att också (man) har möjlighet förstå och åtminstone vill försöka se något positivt i det du skriver.
Försök gärna läsa igen, läs gärna sakta flera gånger om du har svårt att förstå innebörden.
Jag hoppades att du skulle ha förmåga se något positivt i allt det som Kråkungen skrev. Men där misslyckades du.
Men OBS: vare sig jag eller Kråkungen skrev något om det hemska dravel som du svarade med!