Är MIN man otrogen?

(Älskarinna)

Till dig som tycker synd om älskarinna för hon i 3 år har älskat någon.

Hur tänker du?

Som jag ser det..

I 3 år har hon medvetet haft en affär med en man som har fru och 2 barn. Vid ett tillfälle fanns det ett 3:e barn påväg som avbröts.

Älskarinna är en HOMEWRECKER.

För hur synd hon må tycka det är om sig själv så gick hon in i en hel familj medvetet och vände upp och ner på den.

Hon borde varit kvinna nog och sagt nej till honom.

Hon borde ha sagt..

Nej, du har en familj. Gå hem till dem. Var med dina barn och din fru istället.

Hej då.

Hon kunde ha gjort det rätta även om han ville vara dum.

Men nej hon tänkte bara på sig själv. Inte på familjen hon var på väg att splittra.

Man väljer själv vad för slags person man vill vara.

Han verkar ju älska dig! För hade han inte gjort det så hade han dumpat dig för länge sedan om han varit less och trött på era samtal. :)

Att man är otrogen är enbart ett symptom på att vara utsvulten i sitt egna förhållande. Man gör det inte för att vara elak eller för att såra. Vill man såra då berättar man otrohet och att man knullar med andra.

Han är fortfarande ihop med dig = älskar dig

Han gör det bakom din rygg = bryr sig om dig

Vad mer kan en kvinna önska sig?

Så kvinnor va tydliga i framtiden när ni träffar era nya framtida partners OCH berätta att ni inte gillar så mycket sex inom något år.. då kan mannen slippa känna sig lurad och på så sätt få ta ställning redan där och då om han vill inleda något dödfött.

Så jag anser att det är mannen i erat förhållande det är synd om, det är han som tråkigt nog måste smussla och gå bakom ryggen på dig för att få ut det han vill ha av ett förhållande. Tänk på hur hans psyke! Knappast kul att veta att man kan såra sin partner men egentligen inte vill göra det!!

Jädra idioter många lama kvinnor är! Blir irriterad på er

Tack! Jag tror jag behöver få sånna här meddelanden för förstå att jag är värd bättre. Att jag faktiskt under tre år blivit bedragen av den jag älskar mest!

Jag skulle ljuga om jag säger att det är lätt. Att jag vill skiljas. För det vill jag inte, men innerst inne, så vet jag att det inte kommer bli bättre. Jag kommer nog ständigt vara på min vakt. Jag har iallafall bestämt mig för att jag ska gå till en egen psykolog/kurator och sen att vi ska gå på familjeterapi. Familjeterapin tror jag är bra även fast vi inte väljer att fortsätta våra liv tillsammans då vi faktiskt har två barn oxå.

TS: Kom ihåg att du bäst känner dig själv, du vet själv mera om ditt liv och om vad som är bäst för dig själv och för dina nära.
Du vet alltid så mycket mera och så mycket bättre än vad några människor här på FL inbillar sig att de vet!

Jag har inte läst hela tråden, jag känner dig inte, jag känner inte till alla omständigheter och jag känner inte till din kärlek till din man och er ömsesidiga kärlek till varandra.
När jag skummar bara ett par sidor i tråden så ser jag att många kommer med rådet till dig att du måste lämna.
Flera verkar inbilla sig att de vet mera och bättre än du själv.

Men för att nyansera det hela vill jag också påminna om att de flesta förhållanden klarar av att gå vidare efter otrohet. En hel del par klarar av att övervinna och gå vidare även efter mycket stora problem i förhållandet.

En av de saker jag har lärt mig är att den otrogne ofta har egna personliga problem.
Om hon eller han kan komma tillrätta med dessa problem, och man tillsammans ömsesidigt komma till rätta med problemen i förhållandet, så kan man gå vidare, vissa kan gå vidare stärkta och mer kära än någonsin tidigare.
Jag påstår absolut inte att det är enkelt men jag tycker det är påkallat i denna tråden att någon nyanserar lite och också kommer med lite andra infallsvinklar.

Många har senare bittert ångrat att de lämnade alltför snart och alltför lättvindigt i stället för att försöka komma tillrätta med problemen.
Jag tror att det kan finnas några sådana bittra exempel här i tråden?
Och först om detta misslyckats, om man verkligen uttömt alla möjligheter, sedan bestämma sig för att lämna.